Bra fråga,
Det första jag gör är att glömma bort reglerna för att skjuta automateld, träffmallen och liknande som gör ett annars minimalistiskt och nästan vackert system mer omständigt än vad detta spels setting och stämning kräver.
Steg två är att jag delar in allt motstånd i tre varianter (Inget unikt för OFR)
• Mooks, går ner på en träff och inget mer, kommer ofta i klunga och har inga namn, man knäpper en per 'Jolly'
• Henchmen, får samma regler som RP
• Boss, här höftar jag villt och blockar gärna normala attacker för att provocera fram udda stridslösningar som gärna kräver miljö, specialvapen, civila färdigheter eller ibland rent trolleri. Här väver jag in många möjligheter för RP och Boss att utväxla smädelser med varandra.
RP får konfrontera ovan nivåer av motstånd i en dramaturgistk korrekt ökande farlighet i äventyret, förutsatt att äventyret i fråga har mycket action (ofta för min del).
För det tredje låter jag RP spela hårt och snabbt i alla lägen, låta dem tangera till att bli superhjältar bara för att blodigt nedgöra någon av dem lite då och då. (Det är ju så roligt att göra gubbar i OFR så det gör nästan aldrig något). Det är helt ok att dräpa av RP i ett möte med vanliga Mooks, men gör det då klart i början av scenen att de kanske är många, extra elaka eller är ute efter just RP - annars spar jag vanligen dräpande av RP till scener med Bossar. Jag dräper aldrig en RP i en olycka, av fummel, negligering eller dyl. Det går bara göra en värdig nemesis av en karaktär.