Recent content by Genesis

Jag önskar att jag hade den självsäkerheten när jag interagerar med kollegor som bott i Sverige i tio år och fortfarande inte kan svenska. Ska försöka bli bättre på det.

Då får de åka till England! Eller prata med någon av de amerikanska turister som åker till Frankrike utan att kunna säga så mycket som merci och bonjour. Men jag är inte amerikan bara för att jag har en brytning. Vore tråkigt om Frankrike blev som Sverige, ett land som aktivt motarbetar folks...

Jag undrar var vi fick våra rollspel från när jag växte upp. Jag känner ju igen namnet ”Tradition”, så eventuellt har jag besökt en sådan. Och jag vet att jag besökt en SF-bokhandel en gång, men då var jag student på universitetet, tror jag. Men jag kan inte minnas varifrån vi fick rollspelen...

Den värsta sorten, alltså. :gremfrown: Får se hur det går för mig. Det är synd, för jag har blivit riktigt förtjust i nederländskan och Nederländerna under mina studier, men den sortens attityd blir man ju snabbt lack på. Ge mig det franska föraktet alla dar i veckan.

Jag tänkte hänga lite i Nederländerna i sommar och fasar för att det blir ännu värre där. De är nog inte riktigt lika hysteriskt dåliga som svenskar, men jag misstänker att det blir lygens att få nedeländare att prata nederländska i Nederänderna. :gremfrown: Hade sådana problem i...

Ja, det föraktet håller ju på att luckras upp. Senast jag var i Lyon var det en fransk servitris som ”hjälpsamt” växlade till engelska när hon hörde min brytning. Jag hade god lust att skälla ut henne. Hade jag velat prata engelska så hade jag stannat i Sverige! :gremmad:

Ljuv musik för mina öron! Det blir till att hänga här i sommar, det hör jag det! Komma hem med en läderinbunden samling av La Comédie humaine. :gremgrin:

Fick till slut svar från min parisarkompis. Hon hade inte jättemycket tips, men föreslog denna som är gjord av en vän och rollspelare: https://voicemap.me/publisher/comte-de-saint-germain

Den principen är ju ett viktigt arv från Rising, men väl inte det man brukar mena när man pratar om ”Risingprincipen”, som väl snarare är ”Det bästa sättet att spela ska vara det roligaste”.

Vi spelade så att har man över FV20 och slår 20 så slår man igen och lägger till 20 (borde vara 19, men 20 var enklare att räkna på). Så har du 28 och slår 20 och sedan 5 så klarar du det ändå. Men det var säkert en husregel.

Jag skrev ett scenario med ett eget system där rollpersonerna började med en massa förmågor och behövde offra dem vid vissa tillfällen, ofta för att undvika något dåligt. Man kunde få tillbaka dem med tiden, men tendensen var rollpersoner som började som väldigt kraftfulla och över tid förlorade...

Om man är mitt i ett spelpass är man rollspelande. Har man spelat senaste två veckorna är man rollspelare. Har man spelat senaste två månaderna är man ganska rollspelare. Har man spelat senaste halvåret är man lite rollspelare. Har man spelat senaste året är man knappt rollspelare. Har man inte...

Men glöm inte dem som pratar om rollspel online men inte spelar!

Jag är född 83, och missade därmed rollspelens storhetstid. Det var definitivt ett udda nischintresse när jag växte upp. Kanske spelar fler rollspel idag än på 90-talet, men färre än på 80-talet?

Spelade med franska gruppen igår, men eftersom vi spelade ett svenskt spel (Om natten är alla katter grå) platsar det inte i den andra tråden, så jag gör en liten småkrönika här. Vår berättelse utspelade sig i Madrid och kretsade kring tre personer: Robertina, en polis som led av mycket press...