Franz Ung betor tråden

[God45]

Jag har fått ynnesten att läsa två av Franz Ungs betor för ofärdiga äventyr och blivit ombedd att prata om dem. Det första av dessa kommer jag prata om i den här posten och så kommer jag återkomma till det andra. Det första är: Havets Stjärna del 1.

Havets Stjärna del 1 är ett inte färdigt äventyr till rollspelet The One Ring. Jag skulle kunna kalla det en outline, men det hade gett dig fel tankar. När man tänker på en outline till ett rollspelsäventyr tänker man på ett dokument där allting som ska vara med, eller i alla fall det mesta, finns uppskrivet kort samt att vissa saker är mer utskrivna. Så kanske är en scen eller en plats noggrant beskriven men för det mesta står det bara att på den här dagen, under den här delen av resan, anfaller ett sjömonster. Så Havets Stjärna del 1 har en del av den där andra grejen, saker som händer och som inte är utarbetade så mycket. Men det är inte bara vad det här äventyret har och det är här problemen börjar dyka upp. För jag tror inte Havets Stjärna del 1 kommer fungera särskilt bra som ett rollspel, för det är för bra på att vara på något annat.

Så, delarna som är mer utskrivna är en väl genomarbetad bakgrundshistoria som sträcker sig långt bak i Silmarillion tider (snälla Tolkien nördarna, rätta mig inte nu, jag kan inte minnas det som hände i den boken) till äventyret som också etablerar äventyrets viktigaste NPC och sätter upp händelserna i nutid där spelar karaktärerna befinner sig. Den bakgrunden, och händelserna i nutid, väver sig elegant genom hålen i canonen. Ännu mer imponerande håller den samma stil som Tolkien, det enda som saknas är ärligt talat sångerna.

Och det här är problemet! För äventyret i sig? Är ett ganska generiskt fantasy äventyr. Det är väldigt One Ring med resande och att man får se svallvågorna av vad som hänt när saker i böckerna hänt. Men det är bara okej. Men det är ett okej äventyr med en JÄTTEBRA bakgrund. Och det är alltid det värsta man kan se. För det är slösad potential.

Vad är mitt förslag då? Skriv den här boken som fiktion! Det här är en jättebra outline för första delen av en väldigt bra fanfiction roman om namnen inte ändras och en normal fantasyroman ifall namnen ändras. Jag vill verkligen veta vad som händer i del 2, men jag är inte sugen på att spela det här äventyret. Och jag tror att ett byte av medium vore det bästa för att låta Havets Stjärna del 1 lysa med all sin potential.

 

[God45]

Se Neapel OCH DÖ! är ett inte-färdigt äventyr till Mutan 2089. Det saknar, enligt sidan som beskriver hur det inte är färdigt och inte kommer bli det, de tre sista deläventyren, bitar av världsbeskrivningen och korrekturen. Det är ändå layoutat med bilder samt är snyggare och bättre stavat än många färdiga rollspel jag sett, så det känns verkligen som en tv-spels beta som har nästan allt som skulle ha varit med i det färdiga spelet.

Neapel är ett dystopiskt helvete styrt av CamNostra, maffian som blivit ett megaföretag. Invånarna har inga rättigheter, övervakningen är total, det enda sättet att klättra socialt är våld. Det är en helt fantastiskt utflippad setting med MetroCenturions i rustningar formade som gamla romerska diton som snuten och en helvetesfabrik i tunnlar under staden. Det är väldigt Judge Dredd fast med en helt egen europeisk vinkel, det här är stor och satirisk cyberpunk. Bilderna bara förstärker detta, jag älskar att bilden under matställen visar en kund som blir rånad av en pistolbeväpnad servitris. Bilden där en gängmedlem är ute på jakt tillsammans med sitt hälften hund/hälften människa freak på ett koppel är också grym.

Spelarkaraktärerna i kampanjen är en del av den vettigaste delen av snuten (man får inte ens skjuta folk hur som helst!) och ska hantera avancerad brottslighet. De två första uppdragen som är utskrivna handlar om en galen kult som skapar låtsas vampyrer och det tredje scenariot heter: ”Cyberkentaurerna anfaller!” och handlar om vad det låter som. Det roliga med äventyren är att även om de är väldigt high concept och de innehåller på ytan vansinniga NPC:er såsom Bruno, den muterade kaninen med cyberimplantat, så är det solida äventyr som inte bara bygger på de stora idéerna. Det finns solitt gameplay här i alla äventyren. Det är också kul att fast man spelar snuten framställs polisen som riktiga svin.

Kulturen i Neapel är mycket ytligare och känns mindre på riktig än i förfatarens senare Somalia baserade cyberpunk. Medan Megadishu är en levande blandning av aftofuturism och klassisk cyberpunk rotad i en specifik kultur så känns Neapel mycket mer som en tecknad serie. Färgsprakande och kul men utan samma djup. Är det ändå bättre än 90% av all rollspels Cyberpunk? Jupp! Cyberspace gjorde inget som var så här bra trots alla sina böcker.

Det här känns på många sätt som en prototyp för senare och mer genomtänkta saker av samma författare. Men jag säger bara det för jag har läst de sakerna! Hade det här varit skrivit av någon annan hade jag skrikit efter att de skulle skrivit klart det. Men det är lätt att vara hård mot Neapel när jag vet att författaren gått vidare till att skriva ännu bättre saker.

Jag rekommenderar en genom lösning trots att boken inte är klar för alla som gillar Mutan 2089 eller någon form av Cyberpunk i rollspel.