Brottet som hänvisas till i "roman om ett brott" är ju socialdemokratins, i författarnas åsikt, svek mot arbetarklassen, i form av det korporativa samhället. Utifrån detta följer väl författarnas syn på brott som ett socialt problem, där själva samhällssystemet av nödvändighet skapar brottslingar och att polisen inte kan göra något åt problemet -- de fångar småbrottslingar, men aldrig de riktiga skurkarna. Därtill finns ju en misstro mot hela poliskåren i sig, som väl tydligast uttrycks i
Den vedervärdiga mannen från Säffle. Denna misstro riktar sig inte så mycket mot individer, som mot samhällsinstitutioner.
Den utveckling som många av de rättrådiga snutarna går igenom är väl att de tappar all tilltro till sin egen insats och möjlighet att förändra någonting och därmed inte längre förmår att arbeta som polis. Mekaniskt kan man representera det som att det finns ett brytvärde i radikaliseringsprocessen, där man efter en viss punkt börjar få minus och till slut skriver ut sig ur berättelsen. Till exempel kan man dra inspiration av
Polaris' korruptionsmätare.
Ett tips för den som vill fördjupa sig i böckerna, framför allt de politiska aspekterna, är
Podd om ett brott.
