Spelledartips
Bestäm dig för om den aktuella händelsen innebär något övernaturlig eller om det finns rationella förklaringar. Bestäm även för var och en, oavsett hur det ligger till, vad de anser och är övertygad om. De kommer uttala sig och agera utifrån sina individuella perspektiv.
Bestäm vilka svar man får om man söker och om svaret varierar utifrån vad man själv tror.
Sedan spelar du ut allt och lämnar utrymme för tvivel. Så att både den övertygade och skeptikern har utrymme att få rätt och så att de kan tvivla om deras synsätt stämmer. På ett plan spelar det ingen roll om händelsen är övernaturlig om det övernaturliga är en personlig subjektiv upplevelse.
Det spelar liten roll för de inblandade hur det egentligen ligger till, deras upplevelser kommer att färgas av deras egen inställning.
Även om du bestämt dig för att det övernaturliga finns, är en realitet. Låte det då inte förekomma för ofta och variera. Ibland finns där inget annat än de inblandades övertygelser. Om det ska finnas något som upplevs som övernaturligt så måste det ske sällan. Det man möter ofta eller vet finns upplevs som en naturlig del av den värld man lever i. Men det behöver inte betyda att man vill möta det.
Fruktar man vargen eller björnen får man frossa när man möts. På samma vis så kan det som känns naturligt vara något som man sällan stöter på och som upplevs förunderligt när det sker. Även den som tror och är övertygad förväntar sig inte bevis för sina övertygelser.
Möta andar gör man genom att ge dem kropp och röst. Utan röst och utan observatörer finns inga andar.
Vill man hjälpa en som är hemsökt ska man visa att man lyssnar. Tro på den som är hemsökt kan ge denne styrka att besegra sin plåga. Detta oavsett om plågoandar finns.
Om det övernaturliga kommer ur sjukdom måste även detta läkas och/eller behandlas för att besegra/fördriva/möta det övernaturliga. Det botar inte ångest, oro, sorg, men hjälper. Kroppslig sjukdom, kroppsliga skador och sår måste behandlas. Tro på det övernaturliga kan hjälpa, hopp läker, tro påskyndar läkandet. Men såren läker inte utan vård.
Riktiga spöken måste besegras genom att möta dem. Inbillade spöken besegras genom att möta dem.
Övertyga att spöket inte finns eller ta över anden är olika vägar att nå samma mål. Fördriva genom exorcism, besvärjelser eller själavård är på samma vis olika tillvägagångssätt för samma resultat.
Förlorar plågoandar som hemsöker en plats eller person något att kanaliseras genom, så finns de inte längre. Oavsett om de faktiskt var eller aldrig varit annat än inbillning.
Om det sker saker som inte kan bortförklaras, så är de hädanefter en del i deras verklighet. Särskilt om det inte skett under rus, utmattning, trans, dröm eller på en plats där sinnena kan utsättas för spratt (mörker, dimma, oväder, motljus m.m.).
Det finns inga direkta nackdelar med att monster, väsen, andar kan mötas och man har bevis för deras existens. Informationen kommer då att spridas och har antagligen redan gjort så. Men likt med djur som inte finns i ens närområde, så är det avlägsna, ovanliga, osedda, alltid till viss del myt.
Spelartips
Bestäm dig vad du initialt är övertygad om, vad du tvivlar på och vad och hur du tror. Låt det sedan få vara den lins vilket du betraktar alla händelser utifrån. Den grund du har för hur du tolkar och tar till dig fakta. Men lämna utrymme för det andra, utvärdera om du ändrar perspektiv eller om du stärks i dina övertygelser!
Besluta även hur du tar dig an din omgivning och andras tro. Vill du få dem att tro som dig, eller vill du få dem tro att du har deras tro?
Fundera över vad det skulle innebära om din egna övertygelse bryts, vad betyder det för din person?
Här följer några få förslag som du kan utveckla:
- Du är en som tror, men du vet inte. Du vill tro och du önskar att det finns belägg för dina övertygelser. Du söker efter svar.
- Du är en som tror, för det är det rätta, som du lärt att man ska. Du behöver inte belägg för dina övertygelser, men väl tecken på att du gör rätt.
- Du tror, allt som sker är tecken på att du har rätt. Det finns dem som inte tror och det finns de som vill förleda dig.
- Du är en som vet. Du är övertygad om din sak. Allt går att förklara och tolka till din fördel.
- Du tror inte, men du vet inte heller. Du söker svar som kan bekräfta det ena eller det andra. Du är öppen.
- Du vill ha bevis för att tro.
- Du tror inte och du är övertygad om att du har rätt. Allt går att motbevisa. Det som inte kan motbevisas nu kommer med tid få sin förklaring.
Som spelare kan du inte veta vilket val din spelledare gjort om ni inte pratar om det. Det spelar ingen roll för rollpersonen, du väljer hur den tolkar och bemöter det oväntade, det okända.
