När svänger pendeln?

[Ymir]

Inspirerad av något @Nässe skrev i en FB-post tar jag upp frågan här (eftersom jag inte gillar att diskutera i FBs tempo).

Frågeställningen är om vi kommer att se en allmän återgång till regelmekaniskt komplexa spel med stora kampanjer i en nära framtid? ?

Hoppas det! Jag har ju dedikerat hela min bana som rollspelsskribent åt Eon, Neotech och Western, så om sådana spel får mer kärlek i framtiden blir nästan ingen gladare än jag.

 

[Mogger]

Inspirerad av något @Nässe skrev i en FB-post tar jag upp frågan här (eftersom jag inte gillar att diskutera i FBs tempo).

Frågeställningen är om vi kommer att se en allmän återgång till regelmekaniskt komplexa spel med stora kampanjer i en nära framtid? Nu är det ju på inget vis så att de spelen/kampanjerna är borta, men de "trendar" kanske inte, i alla fall inte i Sverige. Är Ligans övertag av The One Ring och Twilight2000 tecken i tiden? Kommer tillväxten som pågår nu i hobbyn innebära en förändrad efterfrågan om 5 år? Eller är DnD5 ett sådant spel och gör därmed trendspaningen ovan felaktig?

Jag tror alltid att detta kommer utgöra stapelvaran av alla rollspel som säljs och spelas, och nog sällan vara det "trendiga". Det beror naturligtvis på vad vi menar med komplexa men jag ser det so spel som inte är rules light. Eller med välfyllda settings etc.

Men jag tror nog snarare att de som först får ihop ett spel som är enkelt att överföra till digitalt spelande kan vara nästa grej. D&D och Roll20. Men om det dyker upp en plattform där det är enkelt och kul att ladda upp eget material kan det vara nästa trend. Jag tror nämligen att en stark DIY-scen är det som krävs, och någon form av community kring det.

 

[Troberg]

Jag ser inte det hända i någon trend som finns nu. Tvärtom så tror jag att det kommer att gå mer mot regellätt och snabbspelat, av den enkla anledningen att medelåldern ökar. När man har familj, barn, jobb, hus, gräsmatta och allt det där så finns det inte tid att lägga på det stora och komplexa.

 

[Bifur]

Men jag tror nog snarare att de som först får ihop ett spel som är enkelt att överföra till digitalt spelande kan vara nästa grej. D&D och Roll20. Men om det dyker upp en plattform där det är enkelt och kul att ladda upp eget material kan det vara nästa trend.

Säkerligen, fast det lär väl i så fall vara en trend oavsett. Och spontant känns det, efter några månader som nybörjare i digitalt spelande, att de tekniska begränsningarna och med dem svårigheten i att få till bra dynamik i konversationen är den stora tröskeln.

 

[Bifur]

av den enkla anledningen att medelåldern ökar. När man har familj, barn, jobb, hus, gräsmatta och allt det där så finns det inte tid att lägga på det stora och komplexa.

Tja, jag är som sagt tveksam till det argumentet, fast det är så klart svårt att resonera om i objektiva termer. Men rent anekdotiskt har jag nog mer tid till rollspel nu än någonsin sedan jag var 11-15 - inga studier, lite äldre barn, stabilt yrkesliv etc. Men det är givetvis individuellt, och kanske ett ämne för en annan tråd.

 

[Svarte Faraonen]

Jag ser inte det hända i någon trend som finns nu. Tvärtom så tror jag att det kommer att gå mer mot regellätt och snabbspelat, av den enkla anledningen att medelåldern ökar. När man har familj, barn, jobb, hus, gräsmatta och allt det där så finns det inte tid att lägga på det stora och komplexa.

En anledning så god som någon att öka återväxten av nördiga ungdomar med oändliga tidsrymder att ligga med näsan i regel- och världsböcker. Lyckligtvis tycks rollspelandet spridas avsevärt mer bland ungdomen än det gjorde för tio år sedan.

 

[luddwig]

Lyckligtvis tycks rollspelandet spridas avsevärt mer bland ungdomen än det gjorde för tio år sedan.

Följdfråga, inte direkt riktad till Svarte Faraonen: Vad gillar ungdomarna då, i Sverige och i övriga världen? Jag har uppfattat det som att det är (i mitt tycke icke-regellätta) DnD 5E som gäller oavsett land. Har jag fel?

 

[Svarte Faraonen]

Följdfråga, inte direkt riktad till Svarte Faraonen: Vad gillar ungdomarna då, i Sverige och i övriga världen? Jag har uppfattat det som att det är (i mitt tycke icke-regellätta) DnD 5E som gäller oavsett land. Har jag fel?

5e verkar onekligen väldigt dominant. Samtidigt, om man kollar på itch.ios fysiska spel-kategori så får jag intrycket att det finns ganska gott om yngre (som i tjugonånting) spelskapare där, som ibland gör väldigt minimalistiska saker, så även regellätta spel tycks göras.

 

[Monokel]

Kan vi svänga vidare med den regellätta trenden lite till och gå vidare till fler spel som mer eller mindre är friform?

Kutulus regler påminner t.ex. väldigt mycket om hur mitt friformsspelande fungerat det senaste årtiondet. Vissa saker lyckas automatiskt om det är naturligt att rollpersonerna skulle lyckas, och tärningar tas bara fram för dramatiska fysiska utmaningar, och då med minimalt med siffror och krångel.

 

[kwarnberg]

"For every action there is an equal and opposite reaction". Jag tror det kommer pendla fram och tillbaka hela tiden. Det finns alltid de som tröttnar på en trend och går åt andra hållet. Sedan blir det en trend. Och då tröttnar folk på den och går åt andra hållet, och så blir det en trend. Och så vidare i evighet.

 

[Bifur]

Kan vi svänga vidare med den regellätta trenden lite till och gå vidare till fler spel som mer eller mindre är friform?

Kutulus regler påminner t.ex. väldigt mycket om hur mitt friformsspelande fungerat det senaste årtiondet. Vissa saker lyckas automatiskt om det är naturligt att rollpersonerna skulle lyckas, och tärningar tas bara fram för dramatiska fysiska utmaningar, och då med minimalt med siffror och krångel.

Problemet med det är väl närmast att det är svårt att göra spel av friform, det blir ju liksom allt där man struntar i reglerna, oavsett grundsystem. Jag har därför svårt att se det bli en trend i spelskapandet (men väl i utövandet).

 

[krank]

Problemet med det är väl närmast att det är svårt att göra spel av friform, det blir ju liksom allt där man struntar i reglerna, oavsett grundsystem.

Nja… Dels beror det väl lite på vilken definition av friform man använder ("friform" var ju en gång i tiden, om jag förstått/minns rätt, i princip en term som betydde "minimalistiska och/eller specialdesignade regelsystem för specifika scenarier" typ) och dels tänker jag att ett "spel" är ganska bra mycket mer än bara de mekaniska reglerna – vilka rollpersonerna är, varför de är ute och äventyrar, hur man designar äventyr och upplevelser, hur man plottar en kampanj, hur kampanjvärlden ser ut… allt detta ingår ju i vad som är "ett rollspel".

 

[Bifur]

Nja… Dels beror det väl lite på vilken definition av friform man använder ("friform" var ju en gång i tiden, om jag förstått/minns rätt, i princip en term som betydde "minimalistiska och/eller specialdesignade regelsystem för specifika scenarier" typ) och dels tänker jag att ett "spel" är ganska bra mycket mer än bara de mekaniska reglerna – vilka rollpersonerna är, varför de är ute och äventyrar, hur man designar äventyr och upplevelser, hur man plottar en kampanj, hur kampanjvärlden ser ut… allt detta ingår ju i vad som är "ett rollspel".

Hm, tja, kanske det, fast i min erfarenhet är friform "inga regler". Tänk gängse konventsscenario från 90-talet. Det kunde stämplas som CoC, Vampire eller Kult men var oftast utan regler med en RP-beskrivning i fritext.

Men visst är ett spel mer än sina regler, dock är systemlösa produkter ovanliga. Det kommer väl sig av något skäl tänker jag.

 

[krank]

Men visst är ett spel mer än sina regler, dock är systemlösa produkter ovanliga. Det kommer väl sig av något skäl tänker jag.

Jag tänker att ett av de skälen är "tradition" och att traditioner kan ändras… Som Monokel säger ligger ju t.ex. Kutulu rätt nära "friform", framför allt givet att SL förväntas hitta på regler hen tycker saknas och skippa regler hen inte gillar, och trots det har det spelet sålt överlägset bäst av alla spel jag skrivit.

Jag tror att det skulle gå att sälja systemlösa spel om man ersätter systemet med något annat. Det mekaniska regelsystemet är ju på många sätt liksom en reling att hålla tag i, något som ger lite styrsel på spelandet, en ram och en struktur. Jag tror att om man skriver ordentliga instruktioner för andra sätt att spela rollspel så kan de instruktionerna verka lika trygghetsskapande som ett mekaniskt regelsystem med tärningar och poäng.

 

[Genesis]

Problemet med det är väl närmast att det är svårt att göra spel av friform, det blir ju liksom allt där man struntar i reglerna, oavsett grundsystem. Jag har därför svårt att se det bli en trend i spelskapandet (men väl i utövandet).

Det har redan varit en trend i spelskapandet, och den är inte så het längre. Jag är dålig på årtal, men … sex-sju år sedan? Montsegur 1244, Witch: Road to Lindisfarne, A Flower for Mara, Jeepform … Jag kommer inte riktigt ihåg många av titlarna från den tiden, men det producerades väldigt många spel utan resolutionsregler, utan rollformulär, utan tärningar, markörer eller liknande. "Strukturerad friform" var en term som man slängde sig med, och reglerna som fanns var snarare förutsättningarna för berättelsen, scenprogression, tekniker (monolog, fågel i örat, "vad hade hänt om"-scener) och annat bös. Det gick utmärkt att skriva spel på det sättet, och det var definitivt något som många kallade för och kände igen som friform. Friformare från 90-talet hade antagligen känt igen sig. Min bild är att den här typen av spel fortfarande är poppis i gränslandet mellan lajv och bordsrollspel, på platser som Fastaval och så. Men det var en tid när det var väldigt hett inom indierörelsen.

EDIT: Men om man med friform menar "SL bestämmer allt" så är det en annan sak. Den betydelsen av friform (som jag uppfattat det aldrig var gängse bland de flesta som sysslade med friform, men jag var inte en av dem, så jag vet inte) var inte trendig. Den skulle absolut kunna bli det igen.

 

[Genesis]

Jag skulle gärna se en trend mot spelarskicklighet. Inte som i taktik och strategi, inte DnD eller OSR, utan skicklighet i berättande, väva ihop historietrådar, skådespeleri, stämningsfyllt berättande. Rollspelets hantverk. Förr i tiden var wrnu fullt av trådar om saker som stämningsmusik och hur man får till bra beskrivningar. Inom indierörelsen var det länge en trend att spel skulle vara lättspelade. Vem som helst ska kunna plocka upp det här spelet och det ska vara roligt automatiskt. Jag vill ha spel som utmanar mig som historieberättare. Som låter mig ta ut svängarna och anstränga mig för att få till en riktigt bra ståry. Som ger mig verktyg att leka med och bygga coola grejor av, och där det inte finns någon garanti för att det blir bra. Där det är vår förtjänst som spelare om vi får till det bra, och vi kan känna oss nöjda med oss själva. Baron Münchhaussen är det arketypiska exemplet på detta, tycker jag. Spelarna slänger olika utmaningar mot varandra och vi ser om vi klarar av att lösa dem på ett snyggt sätt. Bananbeskrivande och allt det där. Men jag tror att det finns mycket intressant att utforska i den riktningen. For the Drama-spelen lutar lite åt det hållet, också, för att ta ett mer modernt exempel.

 

[Bifur]

Jag tror att det skulle gå att sälja systemlösa spel om man ersätter systemet med något annat. Det mekaniska regelsystemet är ju på många sätt liksom en reling att hålla tag i, något som ger lite styrsel på spelandet, en ram och en struktur. Jag tror att om man skriver ordentliga instruktioner för andra sätt att spela rollspel så kan de instruktionerna verka lika trygghetsskapande som ett mekaniskt regelsystem med tärningar och poäng.

Jo så klart man kan. Men vi gör nog olika bedömningar om hur framgångsrika de skulle vara helt enkelt. Men jag kan ha fel.

För egen del uppfattar jag friformen som starkt beroende av att spelarna haft med sig en regelstyrd tradition in som sätter de osynliga ramarna - som man sedan låter bli att kodifiera. Många trad-spel har ju länge i praktiken funkat så på flera utvalda områden (aldrig strid dock ) och det förhållningsättet går även i moderna spel (som tex Järnringens olika kreationer).

 

[krank]

Jo så klart man kan. Men vi gör nog olika bedömningar om hur framgångsrika de skulle vara helt enkelt. Men jag kan ha fel.

Jag tror att det beror på omständigheter, målgrupp och mycket annat. Det är klart att rollspelare som blivit hjärntvä… jag menar inskolade i att "rollspel ska ha mekaniska regler" kommer att titta lite snett på spel som har få eller inga sådana. Det säger sig självt. Så i den målgruppen kanske de spelen inte säljer så bra.

Finns det andra målgrupper? Det tror jag säkert.

För egen del uppfattar jag friformen som starkt beroende av att spelarna haft med sig en regelstyrd tradition in som sätter de osynliga ramarna - som man sedan låter bli att kodifiera. Många trad-spel har ju länge i praktiken funkat så på flera utvalda områden (aldrig strid dock ) och det förhållningsättet går även i moderna spel (som tex Järnringens olika kreationer).

Tja, en av de saker jag tycker bäst om på internet är de internetforum och andra ställen där barn och ungdomar, synbarligen helt utan kontakt med rollspelshobbyn som vi känner den, uppfunnit kodifierade rollekar med strukturer etc men som helt saknat rollspelsregler. Det traditionella exemplet att dra upp brukar vara "Vildhästar", ett slags forumrollspel där hästintresserade träffades för att spela… hästar.

Jag vågar mig nog på att säga att i princip alla som någonsin varit barn vid ett eller annat tillfälle gjort något som mycket väl kan ses som ett slags proto-friformsrollspel. Helt vanliga rollekar alltså, där man kanske saknar SL men istället via olika former av överenskommelser i stunden kommer på ramar och struktur för en lek där de inblandade antar rollerna av sina favoritkaraktärer från en gemensam tv-serie eller liknande. "Nu leker vi Transformers", liksom. Så jag menar ju att friformen, eller det regellösa / mekaniklösa spelandet, i grunden borde vara mer lättillgängligt för folk än det mekaniskt regelstyrda… Och att friformen lär fungera alldeles ypperligt även för folk som aldrig slagit fram några grundegenskaper.


Det sagt, så var ju min poäng lite denna – att spel som vill fungera trots att man plockar bort den trista mekaniken behöver tillhandahålla andra "osynliga" ramar. Vanliga rollspel (de flesta av dem iaf) är ju egentligen skitdåliga på att förklara hur man gör, framför allt på spelledarsidan. Men om man stadgar upp den biten och faktiskt skriver spel som är begripliga så tror jag inte mekaniska regler är alls speciellt nödvändiga.