Rollspel som gör saker rätt

[God45]

Så, vi talar en massa just nu om rollspel som gör saker dåligt när det kommer till saker som rasism, sexism och politik. Det här är tråden där vi talar om spel som gjort saker bra.

Dark Sun talar om miljöförstöring jättebra! Miljöförstöring gör att det är svårare att vara en D&D äventyrare vilket gör att du som spelare bryr dig! Det är super snyggt gjort. Låt oss sluta förorena och stoppa de som håller på med det blir ett mål för jag vill levla och fixa världen.

 

[Bifur]

Symbaroum gör könsroller väldigt bra. För det mesta lämnas det helt okommenterat, och det är genomgående män och kvinnor i alla olika kategorier av yrken och sysslor. Just kön och sexualitet är en fråga som så uppenbart inte ges någon social betydelse inomvärldsligt att jag förutsätter att det är helt avsiktligt, även om jag aldrig läst eller hört någon av skaparna säga något om det.

 

[JJoghans]

Jag säger bara: Järn.

 

[terje]

Empire of the Petal Throne, där antas rollpersonerna vara migranter som nyligen anlänt till utlänningskvarteret i den stora staden Jakalla i Tsolyani-imperiet. Rollpersonerna saknar kontakter, har få resurser och mycket få rättigheter. Målet är att överleva och lyckas få medborgarskap i det nya landet. Syftet med kampanjupplägget var nog bara att låta både spelarna och rollpersonerna lära sig settingens kultur genom spel och att ge ett tydligt mål att sträva mot, vilket också lyckas väldigt bra! Men en oavsiktlig (?) konsekvens blir att spelarna får pröva den utsatta rollen som invandrare till ett främmande land.

 

[wilper]

Jag säger bara: Järn.

För oss som inte känner till Järn, ids du peka på någon eller några starka sidor här?

 

[Skarpskytten]

DnD5: Ja, det var ju att DnD5 gjort saker dåligt som föranledde den här tråden, men faktum är att avsnittet om "Sex" i Players Handbook s 121 är föredömligt modernt i sin syn på kön och sexualitet. Det lever säkert inte upp till allas krav, men å andra sidan fick det högertrollen att yla av förargelse och kränkt manlig vrede, och det är ju meriterande i sammanhanget. DnD5s illustrationer har också en bra mix och män och kvinnor, men kanske inte icke-binära. Homosexualitet har jag bara sett antytt på en bild, men så är ju spelet också amerikanskt kyskt.

Svavelvinter: Spelet presenterar en värld där jämlikheten mellan könen tycks vara total och vilket kön folk vill ligga med framstår som en icke-fråga. Temat rasism tas upp via skeckarna, och min känsla är i alla fall att det temat diskuteras på ett bra sätt (rätta mig om jag har fel).

Judge Dredd: miljöförstöring, fascism, senkapitalism, alienering, underhållningsvåld tas alla upp i det här spelet (det från 80-talet i alla fall) med sublim, engelsk humor.

 

[2097]

Dark Sun talar om miljöförstöring jättebra!

Men kan inte leva upp till det mekaniskt då preserving är alldeles för lätt. Defiling har en intern konsekvens på symbollagret (man levlar fortare) men ingen mekanik för externalitetskostnaden. Ex vis det skulle vara fett om vi kunde få se rent konkret mha mekaniker att miljön förstörs. Hur resurser (såsom mat osv) ur den hexen minskar ex vis till följd av defilandet.

 

[God45]

Men kan inte leva upp till det mekaniskt då preserving är alldeles för lätt. Defiling har en intern konsekvens på symbollagret (man levlar fortare) men ingen mekanik för externalitetskostnaden. Ex vis det skulle vara fett om vi kunde få se rent konkret mha mekaniker att miljön förstörs. Hur resurser (såsom mat osv) ur den hexen minskar ex vis till följd av defilandet.

Det finns regler för det i de senare böckerna. Minns inte om det är Dragon Kings eller Defilers and Preservers eller var, men de reglerna finns. De finns i andra lådan i alla fall.

Jag tänker hävda att preserving inte är lätt med tanke på hur satans överdödligt det är att klara sig länge nog att levla, att du inte kan jobba för en organisation som skyddar dig som en preserver (utom Veiled aliance och de är ett terror nätverk som inte kan skydda dig), att Sorcerer Kings specifikt är ute efter dig, att ingen vet skillnaden på det du gör och defiling och att om du lyckas bli mäktig får du inte bli en drake. (Du får bli en shitty ängel i en senare bok. Men de är skit och inget mot en drake).

Men allt det är 2ed. Defiling reglerna är bättre i 3ed och 4ed.

Sedan är det här är en tråd där jag tänkte att vi ska prata om det vi tycker gör saker rätt och inte en där vi är missnöjda som i resten av trådarna.

 

[lupmet]

Blue Planet handlar om mänsklighetens andra chans på en ny vattenplanet efter att ett virus slår ut i stort sett allt gräs på jorden (läs: ris, vete, korn, råg och havre). Det är vilda västern möter Water world möter Klondyke möter cyberpunk möter intelligenta genmodifierade delfiner.

Jag tycker de lyckas rätt bra att bygga en värld som dels talar om företagens rovdrift (och motaktionen i form av bioterrorister) men samtidigt om den samhällsbärande funktionen som dessa företag har (fungerar som stater – erbjuder rättsväsende, sjukvård och pension).

De har lagt mycket energi på att få till bra kulturer etc. för delfinerna (späckhuggare med torpedsele!) som inte är en variant på mänskligt psyke, jmfr "alver som människor med spetsiga öron".

Att en av skaparna har doktorerat på havsströmmar (oceanograf? osäker på ämnesområdet) gör bara att den vattenbaserade planeten känns än mer trovärdig (om du tycker landmassornas form och strömmarnas sträckning är orealistisk bör du nog läsa på lite innan du tar upp frågan med dem ).

Det finns planer på att gruppfinansiera den tredje upplagan, de nya reglerna finns som betala-vad-du-vill-pdf på Drivethru. Vi få se hur Covid-19 påverkar den nya versionen, på alla sätt och vis...

Lägger till i efterhand: Det finns många riktigt bra aspekter av världen som de har fått med på ett bra och genomtänkt vis. Många intressekonflikter som väver in i varandra men där inget är svartvitt. Jag spelledde en kampanj 2005-6 men eftersom ingen av spelarna var vidare intresserade av att skriva krönika för jag göra det när det blåser upp till Storm in Paradise.

 

[RasmusL]

Medan Världen Går Under är nog det bästa exemplet på en struktur som driver mot en generisk historias klimax. Styr till byten av platser, omväxling av deltagande roller och skapar spänning för spelarna på köpet!

 

[Ymir]

Jag tycker Western har ett idealiskt hanterande av genus och ras. Å ena sidan är det historiskt korrekt, som sig bör, så kvinnliga och rasifierade rollpersoner är automatiskt utestängda från vissa yrken, och settingen badar i misogyni och rasism. Å andra sidan ser de samtidigt till att representera subalterna grupper stenhårt genom illustrationerna och texterna, lyfta fram tusen exempel på koola koncept för subalterna rollpersoner, och rekrytera skribenter som verkligen har koll (undertecknad med kineserna, tex) för att fylla i där de själva har kunskapsluckor. Som kronan på verket byggde de i nackdels-systemet in en grej som ger spelare av subalterna rollpersoner agens över vilka sammanhang de blir uteslutna från, om de skulle vilja ha det. Om man har nackdelen "Kvinna" eller "Förtryckt" och får den triggad, får man poäng som man senare kan använda till någon av fördelarna "Som en riktig karl" eller "En av oss" (om man väljer att skaffa dem), vilket gör att man tillfälligt släpps in i en social kontext där man annars varit utesluten.

 

[Ymir]

Jag vill även slå ett slag för den fantastiska disclaimern i gamla Call of Cthulhu, som jag har som en ledstjärna för hur spel bör hantera genus och ras (emfasen är min egen):

"Historical settings are as real as possible. The world and the United States were very different places in the 1890s and the 1920 from now, and behaviors most find repugnant today then were ordinary and acceptable. Racism, xenophobia, religious bias and sexual discrimination as we now perceive them where then normal parts of life, and often loudly espoused. Local, state and federal laws systematically supported segregation and discrimination of every sort, and social forces of great power underwrote that legislation. Scenario authors can chose to ignore social history as not germane, or decide to incorporate specific elements into their plots. Both sorts of approaches have been published. To preclude information about earlier eras (or about this one) dishonors the memory of those who prized freedom, fairness and opportunity, perhaps long before we were born."

 

[Ymir]

Många rollspel har, som popkulturen i stort, ett ungdomligt bias, där rollpersoner antas vara unga personer med livet framför sig. Därför tycker jag det är en frisk fläkt med det franska barockfantasy-spelet Agone, som har som premiss att man spelar avdankade gamla hjältar som måste göra comeback.

 

[Mogger]

För oss som inte känner till Järn, ids du peka på någon eller några starka sidor här?

Nu har jag inte superkoll på Järn, men väl Hjältarnas Tid (och Kopparhavets hjältar) och det är, med tre ord; BRP done right. Visst, det är lite fusk för det ser bara ut som BRP, men är inte det (iaf inte om man ska börja applicera kriterier) men i spel fattar precis alla som spelat BRP och jag tror att de absolut flesta säger just "Men...det här ju som BRP! Fast bra!" Orsaker?

• Balans. Borta är de brutna BRP-spelen med optimala klasser/yrken/vapen. Välj, men välj vist!
• Enkelhet. Och lätt att höfta.
• Ping-pongstrider? Nej, tack. HT lyckas både vara snabbt, farligt, heroiskt, taktiskt och kul.
• Enkelt att modda. Hemmafixarens handbok på helmgast.se ger dig allt du behöver veta.
• En hel familj! Ja, numera finns det inte mindre än 4 spel med samma spelmotor vilket innebär att skavanker och annat filats bort och kul grejer läggs till.

Ah, nu var det kanske andra typer av värden som tråden handlade om. Ber om ursäkt

 

[Mogger]

Nya Neotech måste ju nämnas, som skickligt navigerar mellan den stundom rätt sunkiga cyberpunk-genrens alla fällor, trots att spelet målar upp en alldeles fruktansvärt ytlig och cynisk värld. Men aldrig att spelet eller texten blir sunkig. Visst smyger det med en och annan sämre vits och osmaklighet, men överlag balanserar spelet snyggt på gränsen!

 

[Bifur]

Jag svarade på ett inlägg här som sen försvann så jag tar bort mitt svar med då det inte längre har någon betydelse.

 

[Skarpskytten]

Jag håller för övrigt på att läsa Tomb of Annihiliation och kan rapportera att de sju makthavare som styr startstaden ("basen") i äventyret - mindre spoilervarning här - har följande familjebildningar:

1. Gift med motsatt kön, har två barn
2. Singel
3. Ensamstående, har ett barn
4. Samkönad kärleksrelation
5. Kärleksrelation med en av samma kön och en av motsatt kön (bägge partners därtill av annan art)
6. Singel (sägs inte rakt ut, men inget antyds heller om familj)
7. Ensamstående (ingen partner nämns i alla fall), har ett barn

Så jag kan ju tycka att de har lyckats rätt bra med representativiteten där.

 

[Gabrielle de Bourg]

Ur Varselklotet hanterar relationer och ungdomsproblematik väldigt bra. Det faktumet att vardagen ska vara närvarande, grå och tråkig, som en kontrast till mystiken gör att det finns mycket utrymme för väldigt bra diskbänksspelande. Samtidigt är den inte bara misär, utan också en plats för trygghet. Det är ett spel som på ett bra sätt fångar båda sidorna i vardagsproblematik: där du kan spela ett bråk med föräldrarna, samtidigt som du också påminns om hur viktiga de är för dig. Det fångar också identitetssökandet som unga väldigt bra, som ofta finns närvarande i motivationen till många äventyr.

Jag gillar hur Delta Green hanterar Sanity och dess effekter. Till att börja med gillar jag faktiskt hur den utgår från gamla BRP-grunden, mer bara för att få se hur upphottat det faktiskt kan bli. Men det jag gillar med systemet är hur det moderinserar, uppdaterar och faktiskt försöker lägga in vissa delar av faktiskt psykisk ohälsa i det. Gillar att det delar upp Sanity i olika typer, där du också kan vänja dig vid vissa delar (till exempel våld). Sedan gillar jag hur psykiska åkommor här inte bara är de mer pulpiga "hamna på hispan"-varianterna, utan snarare är PTSD eller andra liknande men, som också får mer verkliga konsekvenser. Och sist, det som gör systemet fantastiskt, enligt mig, är Bonds. Hur du har dina nära och kära som du knyter an till, men desto mer rollpersonerna upplever hemskheterna, desto mer trasiga blir de – där det värsta är när du vänjer dig och blir mindre och mindre mänsklig.

 

[RasmusL]

Måste ju också säga Lady Blackbird som superbra pick-up-n-play-spel, det gör det så jävla bra. Allt spelarna behöver är att läsa sitt rollformulär, alla reglerna för spelet finns där, samt lyssna lite på presentation av spelvärlden som tar typ 5 min. Sen kör! Funkar superbra med såväl nya som erfarna spelare och även om vi har haft svårt att få till ett slut på en sittning så är det amazing att komma igång med.

 

[Gurgeh]

Nyss fanns här en lång sidodiskussion om könsroller i Symbaroum (framför allt). Den återfinns numera här:

Könsroller i rollspel

Symbaroum gör könsroller väldigt bra. För det mesta lämnas det helt okommenterat, och det är genomgående män och kvinnor i alla olika kategorier av yrken och sysslor. Just kön och sexualitet är en fråga som så uppenbart inte ges någon social betydelse inomvärldsligt att jag förutsätter att det...

www.rollspel.nu