Som en liten sidofråga till dessa, och syskonfråga till min från om ap-inspelningar: Finns det några av dessa kampanjer som är intressanta att läsa? Dvs bra skrivna, bra illustrerade, etc.
Nja, orkar man inte läsa kampanjen så blir den inte så kul att spela. Det är kanske lite OT men om jag ska plöja en kampanj måste den först gripa tag i mig som läsare.
Många av dom saker som gör läsning bättre är saker som direkt gör dom mindre spelbara. Ex vis vill vi hålla läsaren i spänning, vi vill överraska läsaren, vi vill komma med twists, vi vill ha poetisk prosa osv.
Men för att en speltext ska gå att spelleda ska den nästan vara skriven baklänges. Avslöja (för SL alltså) mördaren direkt, avslöja hur det gick till direkt, var kort och koncis, använd gärna diagram, relationskartor, kartor öht, använd outlines, trädstruktur.
"Dörrar norr, syd. Hemlig dörr (teglet är bara en pappskiva) 4m över marken öster. Statyer längs vänstra väggen, fyra stycken. Statyerna föreställer änglar och är i marmor. Statyerna är svåra att välta men den näst norraste har en ihålig botten med tre oricalcum-pärlor."
Läs-material: bygg upp, bygg upp
Spel-material: don't bury the lede för i helvete!
Många av dom saker som gör läsning bättre är saker som direkt gör dom mindre spelbara. Ex vis vill vi hålla läsaren i spänning, vi vill överraska läsaren, vi vill komma med twists, vi vill ha poetisk prosa osv.
Men för att en speltext ska gå att spelleda ska den nästan vara skriven baklänges. Avslöja (för SL alltså) mördaren direkt, avslöja hur det gick till direkt, var kort och koncis, använd gärna diagram, relationskartor, kartor öht, använd outlines, trädstruktur.
"Dörrar norr, syd. Hemlig dörr (teglet är bara en pappskiva) 4m över marken öster. Statyer längs vänstra väggen, fyra stycken. Statyerna föreställer änglar och är i marmor. Statyerna är svåra att välta men den näst norraste har en ihålig botten med tre oricalcum-pärlor."
Läs-material: bygg upp, bygg upp
Spel-material: don't bury the lede för i helvete!
Med bra läsning här menade jag mest: För oss som aldrig kommer röra en färdigskriven kampanj, eller för oss som kanske skulle göra det men är för gamla och kommer hinna hamna på hem innan vi hinner genom halva Masks, vilka kampanjer är roliga att läsa? Som i välskrivna, intressanta bilder och så. Jag gillar ju att läsa gamla b/x moduler, så behöver ju som inte vara dramaturgiskt uppbyggt, det kan jag föreställa mig själv hur det kan ske i spel om jag prompt måste ha sådant. Mest intresserad att ta till mig gamla kampanjer som är klassiker men som jag aldrig kommer spela för att det finns bättre saker att göra i livet.
åh men det kändes nu som att du bara läste/svarade på den understa raden i det jag skrev.
Om jag tänker på alla dom böcker jag tycker om och vad som gjorde dom bra så är det motsatta saker mot vad som gör spelmaterial funktionellt och effektivt och bra.
Sen vill jag ju inte att spelmaterialet ska vara aktivt fult eller så. Bra illustrationer osv är
Speciellt om dom går att visa, a la korten i Everway eller Dark Sun.
Men det är som… vad gör en klöver trea till ett bra spelverktyg? Tydliga indicier för att se kortet i handen, tydliga stora pips mitt på för att se kortet på bordet. Inte en lång shaggy dog story som slutar med att typ Penn&Teller har tatuerat in kortet på sin mosters kusins nyfödda kattunge eller nåt.
En bok har en underliggande struktur, som ett skelett ungefär; protagonister, antagonister, mysterier, frågor och svar. Ordningen som skelettets element presenteras i en spännade bok är nästan motsatt mot hur det ska presenteras för SL. I en roman vill vi ha tension&release, som i Jane Eyre. Men i ett spelledarmaterial vill vi ha svaren direkt i en bra överblick.
I en spelledarversion så skulle vi vilja ha nästan på sida ett vem som finns på vinden, hur hon kommit dit, vad Mr Rochester egentligen tycker om henne (och om Jane) osv.
Klädseln ovan på det skelettet gör den mer läsbar. Poetiskt och vackert språk a la Bradbury är fantastiskt men det ska vara möjligen en sekundär resurs i ett spelmaterial, inte det som spelledaren själv behöver sifta igenom för att få svaren på frågorna rollpersonerna ställer.
Eloge till CoS här som lär ut hur man beskriver saker på ett CoS-igt sätt, för att mha det kunna göra sin egen text mer koncis.
Den säger att man ska tänka på föremål och byggnader nästan om dom levande, och som om dom hade en känsla, och låta det sippra ut i beskrivningen. "Huset ser… hopsjunket ut, det finns något uppgivet över det."
Att läsa en roman är som att äta maten. En bra kampanjbok däremot är verktyg för att laga den.
Ja jo visst finns det vackra knivar, bra råvaror osv och det vill vi ju ha men man kan inte äta kokböcker
Med bra läsning här menade jag mest: För oss som aldrig kommer röra en färdigskriven kampanj, eller för oss som kanske skulle göra det men är för gamla och kommer hinna hamna på hem innan vi hinner genom halva Masks, vilka kampanjer är roliga att läsa? Som i välskrivna, intressanta bilder och så. Jag gillar ju att läsa gamla b/x moduler, så behöver ju som inte vara dramaturgiskt uppbyggt, det kan jag föreställa mig själv hur det kan ske i spel om jag prompt måste ha sådant. Mest intresserad att ta till mig gamla kampanjer som är klassiker men som jag aldrig kommer spela för att det finns bättre saker att göra i livet.
Precis, det finns kampanjer som är urdåliga att försöka spelleda (kräver mycket jobb för att göra dom spelbara) men som är mysiga att läsa ex vis War in Concordia till Changeling.
Jag har nu efter 30 år som spelledare lärt mig hur man gör om en kampanj skriven på det traditionella "tidslinje"–sättet a la Mörkrets Hjärta till DoD till något som jag kan spelleda. Men… det är så mycket jobb att jag jag kan typ lika "lätt" göra om nästan vilken roman eller novell som helst.
Det var inte meningen att argumentera mot dig här Christoffer. Tvärt om, jag håller med dig om att det finns mycket intressant läsning därute i en del ganska dåliga moduler.
@2097 Yeah! Precis! Nej, tänkte inte att du argumenterade emot. Mest jag som ville förtydliga att just läsglädjen likt en roman inte var vad jag var ute efter med "läsvärda kampanjer" utan mer, intressanta världar, intressanta situationer, allmänt mysiga. Changeling är ex. ett stort hål i min bakgrund och jag är inte nämnvärt intresserad att täppa igen det heller, men nu. när du nämner War in Concordia åker den direkt upp på att läsa listan! Tackar!
En traditionell roman är skriven →→→
Medan en bra kampanj är skriven utifrån och in.
På första sidan vill vi ha både en överblick och så själva kärnan.
Här är skogen, här är berget, här är slottet. I det bor riddar Kato och hans hjärta är av sten och det går att hugga med svärdet som finns i hex 32.23.
Sen inzoomning, inzoomning, inzoomning.
Det finns ju intressanta fiktionskonstverk som har den strukturen också. Ett exempel på en jättebra sådan roman är Chris Wares Building Stories.
Den kommer i en stor låda med en massa lappar…?! #flum
Men, är bra. Även om man hatar Jimmy Corrigan osv, för den här har en annan ton.
Vilket inte hindrar att en bra kampanj också kan vara läsvärd.
Vad som gör kampanjmaterialet läsvärt är dock inte exakt samma som gör en roman läsvärd.
De är trots allt skrivna med olika syften.
Som exempel tycker jag att de gamla klassiska äventyren Döda Skogen och Maktens Portar är intressanta att läsa trots att de på intet vis är uppbyggda som en roman. De fungerar alldeles utmärkt som äventyr att spela också.
Om vi istället tittar på T1 Village of Hommlet (some senare byggdes ut till Temple of Elemental Evil) så tycker jag den är rätt trist att läsa, men det finns bevisligen mängder av människor som haft kul när de spelat med den modulen.
Många av dom saker som gör läsning bättre är saker som direkt gör dom mindre spelbara. Ex vis vill vi hålla läsaren i spänning, vi vill överraska läsaren, vi vill komma med twists, vi vill ha poetisk prosa osv.
Men för att en speltext ska gå att spelleda ska den nästan vara skriven baklänges. Avslöja (för SL alltså) mördaren direkt, avslöja hur det gick till direkt, var kort och koncis, använd gärna diagram, relationskartor, kartor öht, använd outlines, trädstruktur.
Detta är f ö något som gör mig tokfrustrerad med den nya "Director's Cut"-version av The Enemy Within som (långsamt) håller på att ges ut nu, och i viss mån även andra äventyr till nya upplagan av WFRP 4E. De är skrivna som om de var romanföljetonger, med en massa foreshadowing och hintar, men vägrar vara transparenta om vart de är på väg med saker så det gör det omöjligt att planera kampanjen framåt. Det känns som nån sorts 90-talsmetaplottänk. Första volymen borde ha innehållit en ordentlig synopsis på en tio sidor eller så över planen för hela kampanjen i grova drag, ungefär som den som Symbaroum gjorde för Throne of Thorns-kampanjen. Jag vill inte vänta på överraskningar från äventyret som SL, överraskningarna är det spelarna som ska stå för.
Detta är f ö något som gör mig tokfrustrerad med den nya "Director's Cut"-version av The Enemy Within som (långsamt) håller på att ges ut nu, och i viss mån även andra äventyr till nya upplagan av WFRP 4E. De är skrivna som om de var romanföljetonger, med en massa foreshadowing och hintar, men vägrar vara transparenta om vart de är på väg med saker så det gör det omöjligt att planera kampanjen framåt. Det känns som nån sorts 90-talsmetaplottänk. Första volymen borde ha innehållit en ordentlig synopsis på en tio sidor eller så över planen för hela kampanjen i grova drag, ungefär som den som Symbaroum gjorde för Throne of Thorns-kampanjen. Jag vill inte vänta på överraskningar från äventyret som SL, överraskningarna är det spelarna som ska stå för.
Ajdå, det visste jag inte. Det var faktiskt den mest svidande kritiken jag sett av den serien, och gör mig totalt ointresserad av att plocka upp den. Åtminstone innan den är klar.
Detta är f ö något som gör mig tokfrustrerad med den nya "Director's Cut"-version av The Enemy Within som (långsamt) håller på att ges ut nu, och i viss mån även andra äventyr till nya upplagan av WFRP 4E. De är skrivna som om de var romanföljetonger, med en massa foreshadowing och hintar, men vägrar vara transparenta om vart de är på väg med saker så det gör det omöjligt att planera kampanjen framåt. Det känns som nån sorts 90-talsmetaplottänk. Första volymen borde ha innehållit en ordentlig synopsis på en tio sidor eller så över planen för hela kampanjen i grova drag, ungefär som den som Symbaroum gjorde för Throne of Thorns-kampanjen. Jag vill inte vänta på överraskningar från äventyret som SL, överraskningarna är det spelarna som ska stå för.
Trist att läsa. Det kan vara förlåtet (men fortfarande trist) om en kampanj är under utgivning men inte när det är en remake på detta sättet. Annars känns det tyvärr som att 4an hamnat lite i samma fälla som 2an med lite för stora textmassor om lite allt möjligt (inte ovanligt för C7 är min känsla) där större fokus hade varit önskvärt.
De har ju sagt att de skall ändra slutet. Kanske är det inte skrivet än? Kanske vet de inte vart de är på väg? Blir det en Lost av alltihop? Skrämmande tankar.
Första volymen borde ha innehållit en ordentlig synopsis på en tio sidor eller så över planen för hela kampanjen i grova drag, ungefär som den som Symbaroum gjorde för Throne of Thorns-kampanjen. Jag vill inte vänta på överraskningar från äventyret som SL, överraskningarna är det spelarna som ska stå för.
Problemet för C7 och Graeme Davis är att han fortfarade skriver på de delar som följer efter The Power Behind the Throne. Så de vet inte vad som ska hända.
Men när jag skriver det så inser jag att det ju måste finnas en plot synopsis någonstans, som de borde kunna skriva som en sammanfattning precis som du säger.
Det jag tror mig veta är att Empire in Ruins ska ha ungefär samma grundstory som Empire in Flames.
Vilka av alla klassiska kampanjer är verkligen bra om man spelar dem idag? Det mesta går ju att fixa till såklart, men som skrivet? Eller beror det kanske mest på hur ens spelgrupp gillar att spela? Har alltid varit nyfiken på Enemy within exempelvis, men om dödligheten är som i WHFRP:s startäventyr så kommer man inte komma långt alls.
Kan man klara CoC:s kända kampanjer eller kommer RP vara döda och galna halvvägs?
Vilka är till stor del rälsade, och vilka är friare?
Om jag ogillar Svavelvinter, Nidländska reningen, Trudvangkampanjen, vilka andra ska jag ge upp på att testa?
Vilka av alla klassiska kampanjer är verkligen bra om man spelar dem idag? Det mesta går ju att fixa till såklart, men som skrivet? Eller beror det kanske mest på hur ens spelgrupp gillar att spela? Har alltid varit nyfiken på Enemy within exempelvis, men om dödligheten är som i WHFRP:s startäventyr så kommer man inte komma långt alls.
Kan man klara CoC:s kända kampanjer eller kommer RP vara döda och galna halvvägs?
Vilka är till stor del rälsade, och vilka är friare?
Om jag ogillar Svavelvinter, Nidländska reningen, Trudvangkampanjen, vilka andra ska jag ge upp på att testa?
Det är väl frågan vad du tycker ska till för att det ska vara bra? Intrig, system, vägledning för SL? Av de jag spelat:
Konfluxen är riktigt bra även med dagens mått, dock krävs det jobb för SL att få ihop hoppen mellan del 1 och 2 och 3. (Antingen för att fylla ut dem som kampanjen anger eller korta ner dem.) Jag hade även varit tveksam till EDD som system (och än mer DoD91).
Undergångens arvtagare är fantastisk men även här måste SL jobba en hel del för att göra max av kampanjen och spelvärlden.
Tatters of the King är utmärkt och kan spelas rakt upp och ner men mår bättre av vissa justeringar. (Den lider av en del omotiverade strider som bättre hanteras på andra vis.)
Ibland är det svårt att sätta ord på vad jag gillar och ogillar, men jag ska försöka.
(Jag har spelat Femte konfluxen och var inte en fan. Undergångens arvtagare antar jag att jag kommer få spela då en av kompisarna har det mesta/allt till Mutant UA.)
Jag gillar att kampanjer och äventyr är överlevningsbara, och inte bara för den som alltid har sin 3-meterspåle, trippelkollar var fällor ska finnas, har en mindre armé med sig och kan räkna ut matematiska problem i geografin enbart från en muntlig beskrivning.
Jag gillar när skaparna har täckt så många alternativ som möjligt för vad rollpersonerna kan hitta på och ogillar när det bara finns ett sätt runt ett problem, eller att saker händer på ett visst sätt oavsett vad rollpersonerna gjort. Jag ogillar när rälsen i rälsade äventyr syns och märks.
Jag gillar när kampanjer är öppna i sin struktur och där motståndare reagerar på det de kan reagera på, och världen runt om förändras på ett troligt sett baserat på vad som händer.
Rent generellt går jag igång på intriger, utforskande, coola miljöer, tankenötter och problemlösande mer än strid, dag-för-dag-överlevande och vildmark. Jag gillar high fantasy, rymdfantasy mer än hård scifi, grisodlingsfantasy, efter-katastrofen, cyberpunk. Jag gillar lätta spelsystem framgör komplicerade.
Här är den sammanställda listan. Om jag missat något så är det inte med avsikt.
DoD:
Den Femte Konfluxen
Marsklandet
Ärans Väg
Nidländska Reningen
Det Solunska Ödet
DnD:
Curse of Stradh // Ravenloft
War of the Burning Sky
Dragonlance
Against the Giants
Descent into the Depths of Earth
Red hand of doom
Night below
Pathfinder:
Shackled City
Rise of the Runelords
Kingmaker
Kult:
Svarta Madonnan
Mutant:
Mutant 2090 sviten
Den grå döden
Undergångens arvtagare
Call of Cthulhu:
Masks of Nyarlathothep
Horror on the Orient Express
Tatters of the King
Beyond the Mountains of Madness
Walker in the Wastes
Warhammer Fantasy:
The Enemy Within
Doomstones
Vampire:
Giovanni
Transylvanian Chronicles
Chicago chronicles
Exalted:
Return of the Scarlet Empress
Runequest:
Griffin mountain
OSR:
Maze of the Blue Medusa
A Red & Pleasant land
Deep Carbon Observatory
Anomalous Subsurface Environment – ASE
Sailors on the Starless Sea
Övrigt:
Great Pendragon Campaign
Twilight 2000: Vistulakampanjen
Kinstrife(Rolemaster/MERP)
Dark Stryder(SWD6)
Upsala Sviten
Törnetronen(Symbaroum)
To Go (Unknown Armies)
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.