S01E06 - Plague
Nu är smittkopporna illa nog att de inte går att hålla undan allmänhetens vetskap. Swearengen samlar Deadwoods företagare och rikemän för att skrapa ihop pengar. Pengarna ska gå till vaccin som finns några dagsritter bort. Tills dess får Doc Cochran hålla till godo med att hantera de som är sjuka i ett karantäntält i utkanten av stan. Han får hjälp av Reverend Smith och Calamity Jane, eftersom prällen är prälle och Calamity Jane redan har visat sig vara duktig på att ta hand om sjuka. Hon hängde med Andy Cramed ute i skogen när han yrade i febersjuka och hon söp och sörjde Wild Bill.
Parallellt med det fortsätter änkan Garret kämpa med sitt beroende. Laudanum är som bekant (knappt) utspätt opium, som hon haft som huvudvärksmedicin. Att stänga av den kranen är svårt, men hon har hjälp av Trixie. Trixie har vänt i lojalitet och försöker lura Swearengen, men frågan är om hon någonsin haft något glatt att säga om honom.
Men avsnittets ramhistoria är Bullocks. Han reser genom skogen på jakt efter Jack McCall, och blir överfallen av (mig veterligen) seriens enda närkontakt med Sioux. Det är den brutalaste och skitigaste fajten jag sett på länge. Ingen finess, ingen kung fu, inget "vackert" i våldet. Rulla runt på marken, greppa, hamra det du kommer åt på motståndaren med din knytnäve. Att se den stackars sioux-krigaren efter att han fått ansiktet demolerat av Bullock med en sten är vämjeligt. Och det görs med betydligt mer hjärta än vad jag någonsin sett någon annanstans. Inte sentimentalt, men bara rakt på och förklarande. När Utter kommer förbi förklarar han hur det hela antagligen gått till - det finns en sioux-grav precis bredvid, där någon kapat huvudet av den döde, och antagligen trodde Bullocks motståndare att han var skyldig. Fullt rimligt anledning till att vilja hämnas. I den här historien finns inga vinnare, inga hjältedåd, inga svällande musikstycken. Det är bara skit. På alla plan. Utom för Bullock, som tar sig tiden att tillsammans med Utter bygga en sioux-grav och lägga sin motståndare där, så rätt han bara kan enligt sioux egen tradition. Men inte ens det utmålas som rätt och riktigt och "om vi bara kunde förstå varandra", som det skulle göra i en mer sliskigt sentimental western. Det handlar bara om värdighet och att försöka deeskalera den skit som redan finns.
Insåg också att jag inte talat om Doc Cochran någon gång förut. En lite undanskuffad karaktär i serien. Han har inte någon egen stor handling som följer honom och han är inte den som bestämmer de stora dragen i någon historia. Men han är invävd i många av de andras historier, och han är helt klart en viktig del av serien, om än inte den drivande. Bit för bit får man lite bilder av honom och hans bakgrund. Men den stora grejen är att han inte mår bra. Det märks att han släppt på sin moral en del mot vad den en gång var. Inte det att han är ond, men det att han inte dömer folk. Han vet var han bor och verkar. Det för med sig vissa saker. Han spelas av Brad Dourif, som alla nördar känner igen som Chucky från Onda Dockan-filmerna, eller från den där filmen om två torn där han spelade någon sorts blekfis med flottigt hår, tror han var någon sorts hovläkare till knugen i Råhan. Icke-nördar känner igen honom som den unga stammande killen i Gökboet (som han för övrigt fick en oscar för, oscar för sin debutroll för tusan hakar).
Ett bra avsnitt, men det är ramhistorien med Bullock som är centrum. Visst är det kul att se stans informella styre samlas och snacka om allvarligheter, eller putslustigheterna som uppstår när de publicerar det i tidningen sedan, men ändå. Det är kul, men inte drama. Lyfter man ut Bullocks historia till en egen grej är det på riktigt på ett sätt det andra inte är.