Första intryck: Dishonored-rollspelet

[entomophobiac]

Eftersom jag spelat igenom båda Dishonored-spelen på datamaskinen minst två gånger (men inte Death of the Outsider ännu, tyvärr) och kallar mig fan av serien så slog jag till på rollspelet från Modiphius direkt det blev utannonserat.

Här kommer ett första intryck, efter att ha skummat hela boken, men läst reglerna lite mer noggrannt.

+ Världen är väldigt stämningsfullt beskriven och en värld jag verkligen vill spela i. Stort plus, skulle jag säga, både om du aldrig spelat dataspelen eller om du kan dem utan och innan.
+ Mer fokus på världen och det som gör den intressant. Det är mer narrativt än det är crunchigt.
+ Reglerna är en strömlinjeformad variant av 2D20, med en skitsnygg dynamik. Du har Skills, typ Move, Talk, och Tinker. Du har också Styles, exempelvis Boldly, Cleverly, Quietly. När du sedan gör något så väljer du en skill och en style och lägger ihop siffrorna. Move Cleverly, Talk Boldly, Tinker Quietly. Rulla 2D20. Varje tärning som slår under ditt värde är en success; oftast behöver du en success för att lyckas.
+ Variant av FATE:s aspects som kallas facts och har ett väldigt smart sätt för att göra det lättare att formalisera skapandet av dem. Du kan göra något som annars är möjligt omöjligt, göra något som annars är omöjligt möjligt, samt göra något svårare eller lättare.
+ En intressant metaekonomi som gör det möjligt att skapa eller ta bort facts. SL får metapoäng (Chaos) och spelarna får det med (Momentum). Båda används på exakt samma sätt, och gör kommunikationen kring facts och spelandet mer formaliserad än jag brukar tycka metapoäng gör. Blir riktigt sugen på att testa det. Extra poäng, såklart, för att det faktiskt på sitt sätt emulerar Chaos i dataspelen.

- Ser det som osannolikt att någon skulle köpa spelet som inte bryr sig om IP:t. Men faktum är att jag kan se det vara ett bra samberättande nybörjarspel överhuvudtaget.
- Verkar inte ha jättemycket gemensamt med andra 2D20-spel, vilket jag förstått varit ett problem för några. Inte insatt i det vanliga systemet själv.
- Om du gillar crunch och sifferkarate så är det inte ett spel för dig.

Min slutsats: NÄR SPELAR VI?!

Dishonored: The Roleplaying Game

In Dishonored: The Roleplaying Game, players delve into the turbulent Empire of the Isles, to tell stories of occult lore, intrigue and drama.

www.modiphius.net

 

[Khan]

Låter lattjo! Man kanske ska slå till på ett ex på SF-bokhandeln nästa gång man är där. Om inte annat ska jag börja använda ordet sifferkarate oftare.

 

[Gurgeh]

Finns det någon mekanik som hindrar dig från att alltid välja den Style du är bäst i? Så att du gör allting Boldly om det är den du har maxat?

 

[Klingonsylt]

Finns det någon mekanik som hindrar dig från att alltid välja den Style du är bäst i? Så att du gör allting Boldly om det är den du har maxat?

Om man behöver smyga med något kanske?

 

[entomophobiac]

Finns det någon mekanik som hindrar dig från att alltid välja den Style du är bäst i? Så att du gör allting Boldly om det är den du har maxat?

Inte egentligen. Jag tror snarare det är en medveten grej för att framhäva karaktärsdrag. Men det kan ju även ses som "bara en siffra" som är för abstrakt för att ha en riktig betydelse. Blir nog en smaksak i slutänden.

Spelledaren kan dock kräva en viss Style, en viss Skill, eller både och, för ett slag. Om du skall hinna läsa i loggboken innan vakterna kommer så är Study Quickly kanske ett krav. Eller om du vill dra uppmärksamhet till dig så behöver du nog göra det Boldly, vilken färdighet du nu använder.

 

[entomophobiac]

Om man behöver smyga med något kanske?

Att "smyga med något" lägger helt enkelt på en difficulty. Alltså kräver en extra success.

 

[CapnZapp]

- Verkar inte ha jättemycket gemensamt med andra 2D20-spel, vilket jag förstått varit ett problem för några. Inte insatt i det vanliga systemet själv.

Undrar om inte är det är ett större plus än ett minus...

 

[Bolongo]

- Verkar inte ha jättemycket gemensamt med andra 2D20-spel,

Tja, det har ju: att man lägger ihop två värden och slår lika med eller under på mellan 2 och 5 d20, och metapoängen. Det tycker jag är det centrala i systemet.

Sedan ligger alla 2d20-spelen på en skala från de mest crunchiga (Mutant Chronicles, Infinity) till de minst (John Carter, Dishonored). Jag tycker Modiphius varit ganska bra på att hellre göra våld på sitt system än på settingen, så att säga.

 

[dancodan]

Låter riktigt spännande. Jag spelar ju alltid hemmasnickrade varianter där jag snor det bästa jag hittat från allt.
Blir nog att införskaffa detta och sno så mycket som möjligt.

Fanns inte på sci-fi bokhandeln. Det var lite synd.

 

[entomophobiac]

Undrar om inte är det är ett större plus än ett minus...

Det får vara upp till var och en, tänker jag.

 

[entomophobiac]

Tja, det har ju: att man lägger ihop två värden och slår lika med eller under på mellan 2 och 5 d20, och metapoängen. Det tycker jag är det centrala i systemet.

Något jag reagerade på direkt är att spelet på bara ett par sidor "lagar" många av de saker jag ogillar med metaekonomier i allmänhet, och mörkerpoängen i Coriolis i synnerhet.

Nämligen:
- Det är tydligt vad du använder dem till.
- Det finns ett tak på hur många som finns (6).
- Det är en kumulativ kostnad att använda dem. E.g., 1 för första bonustärningen, 2 för andra, 3 för tredje. Maxtaket är sedan 6, vilket innebär att du sväljer hela pölen om du maxar.
- Pölen för spelarna sänks varje "scen", vilket gör att de är motiverade att använda poängen.

Jag kan se hur det fungerar redan när jag läser, helt enkelt. Och blir pepp på att se det in-action!

 

[Arrikir]

Jag har själv varit intresserad av Dishonored Rpg, älskar datorspelen och världen är väldigt fantasieggande. Ska nog kolla in när den kommer till butik. verkar som ett intressant narrativt system!

 

[entomophobiac]

Kan uppdatera detta med ett andra intryck nu, efter att ha tagit mig igenom mer än hälften av boken. (Ja, jag är skadad, för jag läser rollspel pärm till pärm.)

+ Reglerna som helhet är väldigt enkla och smidiga. Har blivit sjukt sugen på att testa det.
+ Världsbeskrivningen har några tips på hur du får känslan i en viss del av världen, exempelvis ett distrikt av Dunwall, att kännas annorlunda.
+ Det etableras i världen att det bara är ungefär åtta personer i hela världen som kan markeras av The Outsider samtidigt. Det lämnas till SL att avgöra vad det innebär, men det känns mer som lite häftiga Early Star Wars Jedi-krafter än något som alla rollpersoner kommer ha. Det begränsade antalet kan ju även skapa lite "highlander"-situation tänker jag...

+/- Osäker på hur jag känner för Talents och liknande, som är specialegenskaper baserade på vilka val du gör i karaktärsskapandet. De gör att du behöver hålla reda på fler saker, men det är i gengäld rätt få och de flesta är hyfsat enkla att tolka. Men vissa är meckiga och på det stora hela vet jag inte vad dessa tillför riktigt när Truths (skrev fel--de heter inte alls Facts) känns som den mest intressanta regelmekanismen.
+/- Magiska krafter och diverse andra funktioner i spelet gör massor med märkliga undantag och känns mer som fan service (självklart finns Blink som kraft). Dock kan jag absolut se mig spela med dessa, just för att få den känsla som finns i de digitala spelen.

- Världsbeskrivningen gör en ganska stor grej av att hålla sig till den faktiska historian som etableras i världen. Detta årtalet? Jasså, men då har ju Rat Plague precis brutit it och X kommer hända och Y. Min spontana känsla är att det skapar inflexibilitet... Men samtidigt går det ju att bara strunta i också.

Kommer läsa klart spelet och återkomma med ett utlåtande om äventyret som följer med längst bak i boken.

 

[dancodan]

Låter nice, keep it comin

 

[entomophobiac]

Ett sista intryck då, efter att ha tagit sig igenom hela boken:

- Att "fånga sin förlaga bra", i Dishonoreds fall, lider av lite samma issues som jag tycker förlagan har: vad handlar den egentligen om? Det är mest en intressant fantasyvariant av 1800-tal, med förtryck och pest och politik i blandad kompott, men om handlingen kring kejsarinnan och Corvo ignoreras så känns det genast som det "fattas" någonting. Det märks på något sätt att världen i grund och botten bara är en bakgrund till något annat.
- Tyvärr skildrar spelet sin förlaga genom att göra sånt jag personligen tycker är tråkigt: blanda in "kända" karaktärer från de digitala spelen i spelet, komplett med stats och rentav story hooks där rollpersonerna skall göra menlösa uppdrag åt dem. För mycket fan service, på bekostnad av rollspelets egna identitet.
- För mycket setting för min smak, utan att egentligen säga allt för mycket.
- Inga användbara kartor. Var är kartan som visar de fyra öarna, exempelvis? Spelet berättar med ord när det hade behövt berätta med bild också. Som tur är finns dessa kartor en googling bort, men det känns slappt att inte ha med dem i boken.
- Lite korrekturmissar, som sidhänvisningar som inte stämmer, bokstäver som saknas, och markeringar som är inkonsekventa, har slinkit igenom. Inte tillräckligt mycket för att sänka intrycket överlag, men det är tråkigt.

+/- Äventyret som följer med är egentligen fyra akter indelade i flera scener vardera, tänkta att spelas som en sammanhängande kampanj. Det är helt okej, men lider dels av ovanligt dålig korrektur (jämfört med övriga boken) och att det känns lite hafsigt överlag.

+ Det är inte särskilt mycket regelmaterial att ta sig igenom, och det är både lättläst och välillustrerat.
+ Det fångar sin förlaga väldigt bra. Gillar du Dishonored så är det både ett bra spel och kul läsning.
+ De inkluderade äventyren ger en väldigt bra inblick i både reglerna och världen. Centrala konflikter och fraktioner används, men det tvingar även in rollpersonerna i en mall (medelst spelets Truth-system). Överlag gillar jag de här greppen och kan absolut se mig själv spelleda detta med relativt lite prepp, så länge åtminstone ett par spelare är bekanta med de digitala spelen.