Spoiler: Vi kommer inte att hålla med varandra där heller =)
RECENSION Krank läser och skriver om Delta Green-scenarier (feta spoilers)
- Thread starter krank
- Start date
Gabrielle de Bourg
Gör nördiga grejer
- Joined
- 5 Feb 2018
- Messages
- 1,398
Det var inte heller överraskande. Hur sjutton vågade du låta mig skriva till ditt spel egentligen?!
Tja, jag uppskattar en pluralitet av röster. Och ger inte bara ut grejer med mig själv som enda målgruppen =)
The Star Chamber
Det här är det Delta Green-äventyr jag hittills läst som allra tydligast inte haft mig som målgrupp. Det gör att väldigt mycket av mitt vanliga sätt att analysera de här äventyren inte funkar så bra.
Översikt
Äventyret består av nio scener. Rollpersonerna kallas in för att förhöra överlevande från en operation som gått åt helvete i Myanmar – utreda om någon av dem släppte lös något dumt eller jobbar åt något skumt, i princip.
SPOILER – det finns inget sätt att ta reda på något av det. Inget alls. Äventyret handlar inte om det överhuvudtaget. Faktum är att äventyrsförfattaren ganska öppet skiter fullständigt i själva "mysteriet". Man ska inte gå in i det här äventyret och förvänta sig några svar eller att några av ens undersökningar eller undersökningar spelar någon roll överhuvudtaget.
Nå. Spelarna växlar mellan att spela sig själva som utför förhören, och att spela de som blir förhörda – i flashbacks. Det här gör såklart att alla flashbacks är extremt linjära.
Storyn är ungefär: Gruppen åkte till en by för att utreda varför en annan grupp skadats av mystiska grejer i djungeln. De går runt i byn och samlar information, och kan eventuellt få bybor att peka dem i riktning mot en plats utanför byn. Sedan hamnade de i strid med the locals och en i gruppen dog. Sen gick de till ett tempel där två grupper av tcho-tchos bråkade med varandra. Där gick allt åt helvete, och sen gick de eventuellt längre in i templet och hittade en staty. Där hände eventuellt mystiska saker. Sedan bombades hela området och de tog sig knappt därifrån.
Exakt all spänning i äventyret handlar om att folket i gruppen har olika information, och att var och en tycker att det som gick åt helvete gjorde det pga någon av de andras handlande. Typ.
Struktur
Strukturen är i princip helt irrelevant bortom just scenerna. Som sagt, det här äventyret handlar verkligen inte om mysteriet alls.
Om jag skulle spelleda
Herregud, jag vet inte ens var jag skulle börja.
Omdöme
Det här är ett ganska intressant äventyr. Jag skulle inte vilja spela det, och jag vill definitivt inte spelleda det, men jag ser att det har poänger. Det finns en charm i greppet att låta de sekundära rollpersonerna agera olika beroende på vems flashback det är. Hela äventyret känns som ett experiment i subjektivitet. Det understryks av det här med att författaren bara motvilligt verkar ha kunnat övertygas om att faktiskt ge en beskrivning av vad som faktiskt hände.
För egen del är jag ju väldigt intresserad av mysteriet – alltså det som det här äventyret skiter i. Det gör att äventyret mest blir frustrerande för mig. Det är välskrivet, välkonstruerat, men verkligen inte för mig.
Och det är rätt skönt, för dessutom är ju Tcho-Tchos fienderna. Igen. Och ni vet vad jag tycker om Tcho-Tchos.
Det här är det Delta Green-äventyr jag hittills läst som allra tydligast inte haft mig som målgrupp. Det gör att väldigt mycket av mitt vanliga sätt att analysera de här äventyren inte funkar så bra.
Översikt
Äventyret består av nio scener. Rollpersonerna kallas in för att förhöra överlevande från en operation som gått åt helvete i Myanmar – utreda om någon av dem släppte lös något dumt eller jobbar åt något skumt, i princip.
SPOILER – det finns inget sätt att ta reda på något av det. Inget alls. Äventyret handlar inte om det överhuvudtaget. Faktum är att äventyrsförfattaren ganska öppet skiter fullständigt i själva "mysteriet". Man ska inte gå in i det här äventyret och förvänta sig några svar eller att några av ens undersökningar eller undersökningar spelar någon roll överhuvudtaget.
Nå. Spelarna växlar mellan att spela sig själva som utför förhören, och att spela de som blir förhörda – i flashbacks. Det här gör såklart att alla flashbacks är extremt linjära.
Storyn är ungefär: Gruppen åkte till en by för att utreda varför en annan grupp skadats av mystiska grejer i djungeln. De går runt i byn och samlar information, och kan eventuellt få bybor att peka dem i riktning mot en plats utanför byn. Sedan hamnade de i strid med the locals och en i gruppen dog. Sen gick de till ett tempel där två grupper av tcho-tchos bråkade med varandra. Där gick allt åt helvete, och sen gick de eventuellt längre in i templet och hittade en staty. Där hände eventuellt mystiska saker. Sedan bombades hela området och de tog sig knappt därifrån.
Exakt all spänning i äventyret handlar om att folket i gruppen har olika information, och att var och en tycker att det som gick åt helvete gjorde det pga någon av de andras handlande. Typ.
Struktur
Strukturen är i princip helt irrelevant bortom just scenerna. Som sagt, det här äventyret handlar verkligen inte om mysteriet alls.
Om jag skulle spelleda
Herregud, jag vet inte ens var jag skulle börja.
Omdöme
Det här är ett ganska intressant äventyr. Jag skulle inte vilja spela det, och jag vill definitivt inte spelleda det, men jag ser att det har poänger. Det finns en charm i greppet att låta de sekundära rollpersonerna agera olika beroende på vems flashback det är. Hela äventyret känns som ett experiment i subjektivitet. Det understryks av det här med att författaren bara motvilligt verkar ha kunnat övertygas om att faktiskt ge en beskrivning av vad som faktiskt hände.
För egen del är jag ju väldigt intresserad av mysteriet – alltså det som det här äventyret skiter i. Det gör att äventyret mest blir frustrerande för mig. Det är välskrivet, välkonstruerat, men verkligen inte för mig.
Och det är rätt skönt, för dessutom är ju Tcho-Tchos fienderna. Igen. Och ni vet vad jag tycker om Tcho-Tchos.
Okej, då har jag skrivit om alla äventyren i A Night at the Opera-samlingen.
Efter dem läste jag Victim of the Art och The Last Equation, och sedan påbörjade jag samlingen Control Group (Blacksat, Night Visions, Sick Again och Wormwood Arena).
Efter det får vi se. Future Perfect, kanske? Tar gärna emot requests, framför allt om jag missat något som kommit ut till/efter den senaste utgåvan av Delta Green (det finns en gräns för hur långt bak jag är villig att gå).
Eller så nöjer jag mig så och gör en slutnotering av vilka av de lästa jag eventuellt kanske spelleder för min grupp. Och sedan går vidare på annan läsning – jag köpte Alienrollspelet i början av sommaren och är lite nyfiken på det…
Efter dem läste jag Victim of the Art och The Last Equation, och sedan påbörjade jag samlingen Control Group (Blacksat, Night Visions, Sick Again och Wormwood Arena).
Efter det får vi se. Future Perfect, kanske? Tar gärna emot requests, framför allt om jag missat något som kommit ut till/efter den senaste utgåvan av Delta Green (det finns en gräns för hur långt bak jag är villig att gå).
Eller så nöjer jag mig så och gör en slutnotering av vilka av de lästa jag eventuellt kanske spelleder för min grupp. Och sedan går vidare på annan läsning – jag köpte Alienrollspelet i början av sommaren och är lite nyfiken på det…
Läste i någon tråd att "Lover in the Ice" var en favorit. Ser inte ut som en fullt layoutad sak om man tittar på drivethrurpg iaf.
Sen fick du någon kommentar tidigare om " Last Things Last" som också vore intressant att höra mer om.
Tycker absolut inte du skall avsluta tråden. Det här är ju en av de mest underhållande trådarna på WRNU just nu.
Sen fick du någon kommentar tidigare om " Last Things Last" som också vore intressant att höra mer om.
Tycker absolut inte du skall avsluta tråden. Det här är ju en av de mest underhållande trådarna på WRNU just nu.
Last edited by a moderator:
Nja, den är fullt layoutad förutom att den inte har något omslag. Helt OK lösning om man bara ska släppa löst på drivethru, tycker jag.
Läsningen är… pågående. Hittills är mitt övergripande intryck att det är en hyfsat kul samling konventsäventyr, typ… Men jag har nyligen börjat försöka ta mig vidare i läsningen igen efter uppehåll pga jobb och annat kom i vägen. Återkommer! Om inte annat bör jag hinna skriva lite recensioner om äventyr jag redan läst nu under nästa vecka då det är höstlov.
A victim of the art
Översikt
Rollpersonerna kallas in efter att tre personer dött på grisiga sätt, och mördaren har lämnat efter sig något slags mystisk grå substans.
De tre offren är en tandläkare, en bibliotekarie och en cheerleader. Bibliotekarien hittades i ett träd. Alla har blivit riktigt gräsligt mördade, med käkar avslitna och ryggrader utslitna etc.
Jämför man cheerleaderns telefonhistorik med tandläkarens, så finner man att båda haft telefonsamtal till familjen Dengler. Tandläkaren har, enligt hans bokningssystem och patientfiler, utfört rotkanalgrej på tonårssonen i Denglerfamiljen, Thomas.
Bibliotekarien jobbar på Glenridge High. Cheerleadern och Thomas går på den skolan. Enligt skolans papper har bibliotekarien tjallat på Thomas när han störade sig.
Det krävs inga genier för att räkna ut varthän detta pekar.
När rollpersonerna kommit på att det är Thomas som ligger bakom det hela uppstår en potentiellt intressant situation, eftersom han fått morden utförda genom att omedvetet styra en "Ai-Apa", ett monster, i sina drömmar. Den makten har han fått via en amulett han hittat bland sin farfars kvarlåtenskap.
Förstörs amuletten försvinner monstret och allt löser sig.
Åh, och så finns det ett par "monster hunter"-amatörer också, på jakt efter content att lägga ut på internets. De verkar vara äventyrets stora hinder, men är mest störiga och i vägen.
Struktur
I princip är det en rak linje, ja.
Om jag skulle spelleda
Så skulle jag vilja obfuskera linjen ganska mycket. Jag skulle vilja att telefonhistoriken hade fler personer gemensamma och att det var lite klurigare att komma åt tandläkarens filer. Jag skulle vilja tvinga rollpersonerna att lägga mer tid på att eliminera potentiella suspects. Kanske skulle de inte ens kunna skala ner listan till färre än kanske 2–3 personer.
Jag skulle sedan se till så att rollpersonerna inte behövde rota i farfaderns koffert för att få information om Ai-Apan. De skulle istället kunna få fler ledtrådar hos offren, som de kunnat använda för att matcha mot olika varelser. Även där kanske man skulle kunna ge flera alternativ, så att de var tvungna att till slut göra lite experiment – kanske försöka locka fram varelsen, vilket också skulle kunna fungera som sista sätt att avgöra vilken av deras misstänkta som var skyldig.
Kanske skulle jag se till att det fanns något sätt att på förhand se vem som blivit "märkt" av Ai-Apan som nästa offer. Lite fördröjning helt enkelt. Det hade kunnat vara en spännande ledtråd att få fram genom intervjuer med deras anhöriga, och sedan använda för att identifiera nästa person. Och kanske kunna bli rädda för, när samma märke dyker upp på en av RP.
Jag skulle också göra så att det inte var så enkelt som att bara krossa amuletten.
Omdöme
Det här känns som ett hafsverk som är tänkt att spelas på konvent, kanske 2–3 timmar. Det känns ganska otillfredsställande, åtminstone för mig som gillar fokus på mysteriet. Det finns liksom ingenting för mig att riktigt greppa tag i. Scenariets "kött" är snarare problemet vad man gör med tonårspojken som inte visste vad han gjorde, hur man hindrar utomstående från att se något man gör och undvika framtida personliga konsekvenser.
Status just nu:
Jag har läst The Last Equation och därefter scenarierna i Control Group, och planerar att skriva om dem i läsordning.
Därefter har jag påbörjat Future/Perfect part 1, så jag gissar att den sviten som helhet kommer efter Control Group.
Jag har läst The Last Equation och därefter scenarierna i Control Group, och planerar att skriva om dem i läsordning.
Därefter har jag påbörjat Future/Perfect part 1, så jag gissar att den sviten som helhet kommer efter Control Group.
The Last Equation
Översikt
Rollpersonerna kallas in efter att en person klivit in hemma hos en familj. mördat alla och sedan sig själv, men innan dess skrivit mystiska siffror på asfalten utanför. Bara rollpersoner som inte är matematiker får vara med.
De ska investigate-and-contain: bränna anteckningar, kolla vilka fler som nåtts av numren, och skapa falska bevis för att mördaren hade ett förhållande med mamman han mördade. De får en kontakt i form av en lokal polis-friendly, och kommer att behöva tampas med envisa nyhetsreportrar. FBI skickar in en matematik-expert som kommer att bli knäppare under äventyrets gång.
Rollpersonerna kan utreda varifrån Wei fick hagelgeväret om de vill. Han har tydligen gjort en måndag-hela-veckan-kupp mot en polisstation – alltså, en extremt vältajmad grej där han verkar vetat ner till sekunden exakt vad folk skulle göra, så han kunde bara gå in och ta den.
I Weis studentrum hittar de hans anteckningar för kuppen och en maillista med folk han skickade sin ekvationslösning till. Och en bok som han fick idéerna från. Folk på maillistan börjar mörda folk efter ett tag. Hur ska rollpersonerna begränsa spridningen? Well, det är upp till dem.
Struktur
Om jag skulle spelleda
Så skulle jag behöva skriva upp en massa saker på små lappar, för jag är hopplös på att komma ihåg saker i äventyr med många rörliga delar. Och det här äventyret består ju typ bara av sådana – själva utredningen är linjär, nästan allt handlar ju om att jonglera en massa SLP:er med agendor och lojaliteter och så vidare. FBI-agenter, forskare, poliser och reportrar – och knäppa matematiker.
Jag funderar på om man skulle kunna göra något mer spännande – kanske inte låta Weis identitet vara känd från början utan göra så RP behövde jobba lite mer där. Köra in de andra mordutredningarna mer eller mindre samtidigt, eller åtminstone ett par av dem, så att RP har anledning att försöka identifiera vilken som var först, hur vektorn ser ut. Kanske inte börja med Wei-mordet alls?
Jag skulle nog också minska mängden inblandade SLP:er, tror jag. För att lätta min egen mentala börda. SLP:er är typ det svåraste.
Omdöme
Inte riktigt min typ av äventyr, på det hela taget. Väldigt linjär utredningsdel. I och för sig en lite intressant öppen problemlösning när problemet väl är känt, men jag känner inte att äventyret riktigt ger mig vad jag behöver för att hantera det…
IcarusDream
Anti-populist
Ett äventyr jag gärna skulle vilja se din åsikt om är Artefact Zero från Eyes Only.
Har några till jag läst men inte skrivit om, men skriver upp det på listan =)
Från samlingen Control Group…
BLACKSAT
Översikt
Rollpersonerna är en grupp pregen-astronauter, inte medlemmar i Delta Green ännu, som kallas in för att en superhemlig satellit ska repareras. Se tränas tillsammans med ett par forskare med märkliga hjärnvågor, och kan få tag i små snippets av info om satelliten. Något Är Skumt.
De åker upp, och en av forskarna kanske dör på vägen. Väl uppe får de veta att satelliten bygger på Weird Tech och att forskarnas arbete med att reparera satelliten eventuellt kommer att kräva att nåns medvetande blir "unspooled". I praktiken människooffer.
När de kommer nära satelliten kommer det konstiga distortions i rymden som skadar folk och delar på sig. Eventuellt kan forskaren slutföra sitt uppdrag medan varelserna gör skada. Uppdraget visar sig vara att förstöra satelliten, inte reparera den.
Sen åker man kanske hem igen.
Struktur
Om jag skulle spelleda
Jag skulle försöka vålda in fler valmöjligheter. Kanske kan rollpersonerna undersöka mer innan de åker upp? Väl i rymden känns det ju svårt att lägga till så mycket mer. Kanske om man faktiskt ska undersöka satelliten lite mer/närmare? Skapa lite mer miljö / fler platser att vara på? Lite kartor över skytteln och lika utrymmen monstren kan vara i, kanske.
Omdöme
Det här är en stämningsfull novell… Alltså, det känns inte riktigt som ett äventyr, det känns som en film eller en berättelse. Det är hyperlinjärt – på varje station kan rollpersonerna snappa upp lite information, men inte tillräckligt för att pussla ihop något i förväg. Om allt man vill ha är lite obehaglig stämning funkar nog det här äventyret bra, men det ger spelarna extremt lite agens.
BLACKSAT
Översikt
Rollpersonerna är en grupp pregen-astronauter, inte medlemmar i Delta Green ännu, som kallas in för att en superhemlig satellit ska repareras. Se tränas tillsammans med ett par forskare med märkliga hjärnvågor, och kan få tag i små snippets av info om satelliten. Något Är Skumt.
De åker upp, och en av forskarna kanske dör på vägen. Väl uppe får de veta att satelliten bygger på Weird Tech och att forskarnas arbete med att reparera satelliten eventuellt kommer att kräva att nåns medvetande blir "unspooled". I praktiken människooffer.
När de kommer nära satelliten kommer det konstiga distortions i rymden som skadar folk och delar på sig. Eventuellt kan forskaren slutföra sitt uppdrag medan varelserna gör skada. Uppdraget visar sig vara att förstöra satelliten, inte reparera den.
Sen åker man kanske hem igen.
Struktur
Om jag skulle spelleda
Jag skulle försöka vålda in fler valmöjligheter. Kanske kan rollpersonerna undersöka mer innan de åker upp? Väl i rymden känns det ju svårt att lägga till så mycket mer. Kanske om man faktiskt ska undersöka satelliten lite mer/närmare? Skapa lite mer miljö / fler platser att vara på? Lite kartor över skytteln och lika utrymmen monstren kan vara i, kanske.
Omdöme
Det här är en stämningsfull novell… Alltså, det känns inte riktigt som ett äventyr, det känns som en film eller en berättelse. Det är hyperlinjärt – på varje station kan rollpersonerna snappa upp lite information, men inte tillräckligt för att pussla ihop något i förväg. Om allt man vill ha är lite obehaglig stämning funkar nog det här äventyret bra, men det ger spelarna extremt lite agens.
OK, nästa äventyr i Control Group:
Night Visions
…igen?
Översikt
Rollpersonerna är ett gäng pregen-soldater. Amerikanska soldater, i Afghanistan. De ska eskortera en negotiator till ett ställe som heter Gath Valley, där de ska förhandla med Gath-stammen, som de hoppas kunna få att bli allierade till amerikanerna.
Nå, rollpersonerna anländer till Gath-dalen via en chokepoint i form av en damm. Väl där välkomnas de, och kan gå runt och prata med folk. Genom det kan de få reda på att Gath är kannibaler (men att de själva är säkra), att deras ledare kallas Ourmat, att Ourmat tjänar en mysko luftlevande varelse som kallas Abidleth, att Ourmat gifter sig med Abidleth för att producera en Teuthan. Det finns några taliban-fångar som kan lära rollpersonerna en "devil-blocking song".
Sen har de middag med Ourmat, som är en jättestor tjock kvinna. De bjuds på dödad och stekt taliban. Ourmaten vill däremot gärna ha en allians med amerikanerna, så länge amerikanerna inte vill komma och bråka med dem (ta deras land, ändra deras kultur).
Sedan, oavsett vad rollpersonerna gör, så frammanas en Teuthan och dödar åtminstone en av grupperna av soldater. Det är verkligen skitdåligt designat det här – "om rollpersonerna reagerar dåligt på kannibalmiddagen så kommer teuthanen. Om de inte gör det, kommer den ändå. Om de attackerar teuthanen blir den arg och attackerar. Om de inte gör det attackerar den ändå, men bara deras kompisar".
Oavsett så kommer dalen att bombas senare.
Klart Gath var ena riktiga Tcho-Tchos.
Det här var alltså ännu ett av den allra sämsta sortens Delta Green-äventyr.
Struktur
Ser det väldigt linjärt ut? Det är väldigt linjärt.
Om jag skulle spelleda
Det skulle jag inte. Det finns inget sätt att rädda det här scenariot utan att göra enorma mängder våld på det.
Omdöme
Nej. Det här är skit.
Night Visions
…igen?
Översikt
Rollpersonerna är ett gäng pregen-soldater. Amerikanska soldater, i Afghanistan. De ska eskortera en negotiator till ett ställe som heter Gath Valley, där de ska förhandla med Gath-stammen, som de hoppas kunna få att bli allierade till amerikanerna.
…vänta lite nu, har inte jag sett det här ramverket förut? Rollpersonerna är soldater i Afghanistan, och det "mystiska" är en undangömd stam som av sina grannar sägs vara typ elaka? Nå, det kan ju vara en red herring och det visar sig att de här Gath är snälla och inte alls några Tcho-Tchos.
Nå, rollpersonerna anländer till Gath-dalen via en chokepoint i form av en damm. Väl där välkomnas de, och kan gå runt och prata med folk. Genom det kan de få reda på att Gath är kannibaler (men att de själva är säkra), att deras ledare kallas Ourmat, att Ourmat tjänar en mysko luftlevande varelse som kallas Abidleth, att Ourmat gifter sig med Abidleth för att producera en Teuthan. Det finns några taliban-fångar som kan lära rollpersonerna en "devil-blocking song".
Sen har de middag med Ourmat, som är en jättestor tjock kvinna. De bjuds på dödad och stekt taliban. Ourmaten vill däremot gärna ha en allians med amerikanerna, så länge amerikanerna inte vill komma och bråka med dem (ta deras land, ändra deras kultur).
Sedan, oavsett vad rollpersonerna gör, så frammanas en Teuthan och dödar åtminstone en av grupperna av soldater. Det är verkligen skitdåligt designat det här – "om rollpersonerna reagerar dåligt på kannibalmiddagen så kommer teuthanen. Om de inte gör det, kommer den ändå. Om de attackerar teuthanen blir den arg och attackerar. Om de inte gör det attackerar den ändå, men bara deras kompisar".
Oavsett så kommer dalen att bombas senare.
Klart Gath var ena riktiga Tcho-Tchos.
Over 1,500 years ago in Thailand, an ethnic group acquired an unnatural patron and left Thailand for Afghanistan.
They have stayed in Gath Valley ever since, becoming less and less human every year. Analysis of Gath DNA would fascinate any biologist in a way that would make Delta Green very nervous.
Det här var alltså ännu ett av den allra sämsta sortens Delta Green-äventyr.
Struktur
Ser det väldigt linjärt ut? Det är väldigt linjärt.
Om jag skulle spelleda
Det skulle jag inte. Det finns inget sätt att rädda det här scenariot utan att göra enorma mängder våld på det.
Omdöme
Nej. Det här är skit.
Jag läste detta som att du bryter mitt i beskrivningen av produkten för att du inte kan hålla inne med hur dåligt det är
Underbart!!
Sick Again
Översikt
Rollpersonerna jobbar för CDC, och en mystisk infektion sprider sig i en stad i Arizona. Deras uppdrag är givetvis att förhindra att smittan sprider sig, och där ingår både smittspårning och containment.
På det lokala sjukhuset finns ett gäng patienter i olika stadier av sjukdomen. Några av dem är redan döda. Äventyret utgår från att man sedan jobbar i 4-timmarsblock där var och en av rollpersonerna väljer en aktivitet att spendera dessa timmar på.
Undersökningar av sjukdomen leder till att man hittar mystiska mikrober som verkar kvant-teleportera på mystiska sätt och orsaka allvarliga skador på vävnad och så. Folk får feber, skakningar, konvulsioner, psykos, hallisar och självdestruktiva tendenser.
Att snacka med patienterna ger ganska snabbt en koppling till ett café där en av dem jobbade. Hans familj minns också att han serverade en "blek man" 20:e november. Det verkar också vara det datumet flera av dem var där.
Två av patienterna har en advokatfirma ihop. Den ene partnerns fru misstänker att den andre partnern är otrogen.
Chefsläkaren, nu patient själv, kan berätta om sin kollega, som smittades och som dog när man gjorde MRI.
Tre av de döda patienterna var barn, vars föräldrar minns att en av de personer de knackade på hos när de samlade in pengar till sin kyrka nyligen var en kvinna som såg blek och sjuk ut – det är Rosamund Keyert.
Patienten som är otrogen kan pressas att erkänna, om man kollat i hans ägodelar och hittat mobilen där bevis finns. Mobilen och hans berättelse pekar mot Jeffrey Langzweil, som är gift med Rosamund Keyert. Langzweil syns också på övervakningskamerabilder från cafét där alla blev smittade.
Hemma hos Langzweil och Keyert finns ett hemligt labb. anteckningar om filadelfiaexperimentet, och en ofrivillig tidsresenär som är patient noll för sjukdomen.
I övrigt springer det runt FBI-agenter som egentligen är delta grön.
Om rollpersonerna stoppar tidsresenären eller om FBI-agenterna gör det så är äventyret i princip slut där. Man räknar ihop poäng baserat på vad rollpersonerna gjort utöver sin utredning, för att begränsa spridningen och att hitta ett botemedel (elektricitet verkar funka), och så får man en aftermath beroende på resultatet.
Struktur
Om jag skulle spelleda
Så… skulle jag behöva förbereda mig extremt mycket med små lappar, tabeller och anteckningar. Det här äventyret är väldigt mycket bokföring och väldigt mycket ganska plottrig men realistisk information om smittskydd och CDC-procedurer. Mycket, mycket mer än jag klarar av att hålla i huvudet.
Jag skulle nog vilja obfuskera vägen till forskarna lite, och samtidigt lägga in ett par spår till till dem. Framför allt spåret kring Langzweil känns väldigt skakigt; varför skulle rollpersonerna undersöka hans privatliv? Och tänk om de inte följer upp den där kvinnan som såg sjuk ut? Fast det kanske är meningen. Egentligen skulle jag nog kunna köra äventyret som det är; det är väl mest att jag personligen gillar när det finns lite fler noder och vägar.
Omdöme
Överlag ett riktigt, riktigt bra äventyr. Jag gillar ju smittspårnings-thrillers väldigt mycket och det känns som att det här äventyret fångar den sortens detektivarbete och problemlösning väldigt bra.
Läget och planerna
Jag satte mig just och inventerade vad jag har kvar bland de DG-äventyr jag redan äger. Såhär är planen just nu:
Jag satte mig just och inventerade vad jag har kvar bland de DG-äventyr jag redan äger. Såhär är planen just nu:
- Wormwood Arena: Läst, ska skriva om.
- Future Perfect Part 1: Läst, ska skriva om.
- Future Perfect Part 2: Läser just nu.
- Future Perfect Part 3
- Future Perfect Part 4
- Eyes Only
- Last things last
- PX Poker Night
- Impossible Landscapes