Jag drog mig idag till minnes den modernistiska literaturen, där man försökte bryta med tidigare tradition där man behövde vara insatt i alla möjliga kringliggande material (förmodligen då teater och literatur främst konsumerades av rika och övre medelklass). Verk stulle stå för sig själva och inte kräva förförståelse baserad på andra verk - och på den vägen har mycket modern literatur fortsatt.
Men borde rollspel göra det? Rollspel är redan vid start baserade på existerande media - de är andrahandsverk (med få undantag). Behöver man verkligen ge en beskrivning av vad orcher och alver är? Nej, säger jag. Man behöver bara ta upp deras existens och om de skiljer sig från den vanliga kontexten - och om skillnaden är av sorten "de har blå hud och är likätare" med inget övrigt kan man ha med det och spara sidor - och detta gäller extra mycket för äventyr - det finns ingen poäng med att göra en halv sidas utläggning om att orch-schamanen är ond och vill ta över styret av orch-klanen när det kan göras i en mening (och om "ond orch" är redundant i settingen). Det här går förstås emot impulsen att skriva så mycket - ärligt talat ser jag det som att många rollspellsförfattare verkar skriva mycket för att de har väldigt lite att säga. Det är alltid svårt att fatta sig kort. En del OSR verkar luta åt det här hållet, men kanske mer fokuserar på att skriva äventyr som skiljer sig från typiska fantasy-äventyr snarare än att skriva kort och utnyttja att folk har annan media och förförståelse att luta sig mot?
Men borde rollspel göra det? Rollspel är redan vid start baserade på existerande media - de är andrahandsverk (med få undantag). Behöver man verkligen ge en beskrivning av vad orcher och alver är? Nej, säger jag. Man behöver bara ta upp deras existens och om de skiljer sig från den vanliga kontexten - och om skillnaden är av sorten "de har blå hud och är likätare" med inget övrigt kan man ha med det och spara sidor - och detta gäller extra mycket för äventyr - det finns ingen poäng med att göra en halv sidas utläggning om att orch-schamanen är ond och vill ta över styret av orch-klanen när det kan göras i en mening (och om "ond orch" är redundant i settingen). Det här går förstås emot impulsen att skriva så mycket - ärligt talat ser jag det som att många rollspellsförfattare verkar skriva mycket för att de har väldigt lite att säga. Det är alltid svårt att fatta sig kort. En del OSR verkar luta åt det här hållet, men kanske mer fokuserar på att skriva äventyr som skiljer sig från typiska fantasy-äventyr snarare än att skriva kort och utnyttja att folk har annan media och förförståelse att luta sig mot?