Ospelbara älsklingar

[entomophobiac]

Många av oss samlar rollspel som andra samlar katter. Det gör att det uppstår delar av samlingen som kanske köptes billigt på konvent eller i andra sammanhang, eller spel som bara är så annorlunda mot vad din spelgrupp normalt spelar att de därför aldrig kommer få speltid.

Men det finns en kategori som sticker ut: de där spelen som du bläddrar i säkert ett par gånger om året, läser i, inspireras av, men aldrig någonsin kommer spela. Kanske för att spelgruppen inte är intresserad av speltypen--kanske av andra skäl. Men du intalar dig själv att det kommer spelas någon dag.

Berätta lite om dina ospelbara älsklingar!

 

[entomophobiac]

För min del:

Rune. Robin Laws spel som är en uttrycklig tävling mellan SL och spelare, där SL:s mål är att slå ihjäl rollpersonerna och spelarnas mål är att vinna. Baserat på datorspelet med samma namn, så det är övernaturliga vikingagrejer på gång. Att hålla en renodlad turnering (med officiella turneringsregler) i Rune har länge varit något av en dröm... Kommer antagligen aldrig ske. Mycket för att det går precis rakt emot hela idén om att ingen vinner i rollspel.

Burning Empires. Jag bläddrar i det här spelet säkert en gång i månaden. Det är svårt coolt. Jag älskar förlagan (Iron Empires) och hela upplägget är så galet inspirerande. Men det är också tusen uttryck, miljarder system, och precis motsatsen till vad min spelgrupp skulle vilja spela. Kommer nära drömmen om att bli besegrad av Vaylen till den dag jag sitter på hem och tvingar andra pensionärer att delta.

King Arthur Pendragon. Inget speciellt kanske, men idén om att spelleda en lång episk flerårig riddarkampanj görs i praktiken omöjlig av att den är lång, episk, och flerårig...

Transhuman Space. Det här är min favoritsetting, alla kategorier. Har försökt samla på mig alla böcker som släppts till det. Men den är också fullkomligt ospelbar, inte på grund av regler eller upplägg, utan på grund av hur brutalt otillgänglig den är som spelvärld. Tröskeln för att grokka världen är alldeles alldeles för hög.

Hillfolk. Av alla spel jag piper om här så är nog detta det som är mest sannolikt att det faktiskt spelas någon dag, helt enkelt för att det ändå är rätt enkelt. Fokuset på drama och mekanismerna för det fokuset är supercoola. Men med min nuvarande spelgrupp kommer det inte spelas. Får kanske tvinga folk på Discord-Vrålan?

 

[krank]

Eclipse Phase. En fullständigt crazy bananas kitchensink-setting med aliens, robotar, lovecraftska AIs, Psi-krafter, kroppsbytande a' Altered Carbon och resor i solsystemet i form av uppladdade medvetanden som skickas som radisignaler. Det verkar asballt, men jag har ingen jäkla aning om hur jag ens ska börja bygga en kampanj, eller ens ett oneshot, till det. Det hjälper inte att de officiella äventyr jag tittat på varit ganska trista linjära action- och mekanikfokuserade saker som jag inte varit det minsta sugen på.

EDIT: Och precis som du beskriver med THS så är EP väldigt otillgängligt. Otroligt plottrigt, och alla rollpersoner förväntas kunna väldigt mycket om världen. Och ha direkt omedelbar tillgång till allt de inte vet. Jag vet inte hur jag ska kunna få det att funka, inte om jag vill spela med så mycket närhet mellan spelare och rollpersoner som jag brukar vilja ha…

Engel. Postapokalyps där spelarna gestaltar änglar med minnesförlust i kamp mot gigantiska monsterinsekter. Återkommande tema: Jag har ingen aning om hur jag ska bygga en kampanj här. Eller ens vad ett vanligt äventyr skulle kunna vara. Jag hyser dock hopp om att en dag få det att klicka.

Nobilis. Rollpersonerna är gudomliga, intrigerande varelser som kämpar för verklighetens existens, men också för status och sånt inbördes. Man kan tänka lite Sandman utan att vara fel ute. Jag har inte läst tredje utgåvan än, men den andra hade en ball värld men absolut ingenting jag kunde bygga en kampanj eller några äventyr på. jag tror att det här skulle kunna funka rätt bra ihop med ett ramverk i stil med Apocalypse World. Jag har tillgång till ett påbörjat hack men har inte orkat titta så mycket på det.

Mechanical Dream. Ett spel vars värld verkligen är bonkers nästan bara för att vara bonkers. Bara omänskliga raser, megaflora, nätter som är olika långa, superkrafter… Regelsystemet är fullständigt oanvändbart men det stora problemet är det återkommande temat här – jag kan inte se hur jag skulle konstruera äventyr eller kampanjer.

Jag har säkert fler, det här är bara mina fyra top-of-mind. Jag har dem i hyllan, älskar dem, bläddrar i dem, funderar då och då på hur jag skulle göra för att få till spel i dem… Men ärligt talat har jag väl mer eller mindre gett upp om alla fyra. Har jag inte fått till spel i dem hittills – Nobilis har jag ägt i över 15 år, tror jag – så lär jag inte få det i framtiden heller.

 

[entomophobiac]

Nobilis. [...]

Det här hade jag helt glömt! Har den med och känner likadant. Skitsnygg bok, den vita utgåvan också.

 

[Bolongo]

Tèkumel. Dels för att det inte finns något riktigt klockrent regelsystem bland alla de varianter som getts ut. Men antagligen mest för att jag aldrig får spelare att läsa de 30hp "Tsolyanús kultur och samhällsliv" som krävs.

Järn. För att mina spelare är för lata för att vara medskapare av världen, de vill få stekta sparvar.

 

[DanielSchenström]

Eclipse Phase började vi köra här nyligen. Jag valde att hoppa av för att jag kände att jag behövde ha mer koll på världen och vad man kan göra och veta. Tänker hoppa på igen när jag satt in mig i miljön för det verkar tufft.

Jag har nog turen annars att inte ha några spel som aldrig kommer att spelas även om TSR:s Indiana Jones verkar vara det mest oönskade av mina spelare. Listan med ospelade spel är dock lång och just nu har vi problem med att många vill spelleda i min grupp så jag förväntar mig att inte spela Indiana Jones de närmaste 20 åren. Detta gäller spelledande.

När det kommer till att få spela så antar jag att jag aldrig kommer få spela en Vampire the Masqueradekampanj (intriger, maktkamper och dykande ner i miljöns hemligheter), eller en AD&D 2nd-edkampanj med massa intriger satt i Forgotten Realms, Greyhawk eller Spelljammer, eller en Amberkampanj. Så de är väl mina älskningar som inte blir spelade.

Tack för påminnelsen om Mechanical Dream.

 

[God45]

Promethean: The Created. Som ingen någonsin spelar en hel kampanj i. Men som verkar så jävla amazing!

 

[cogitare]

100% medhåll på Nobilis. Oerhört vackert och tillika ospelbart. Satte mig ner efter jag läst det och funderade på vad jag skulle kunna göra med det och det var bara helt tomt. Så jag satte boken i hyllan och där har den varit sen dess, säkert 10 år sedan vid det här laget.

Cog.

PS. Jag har också den vita utgåvan DS.

 

[God45]

100% medhåll på Nobilis. Oerhört vackert och tillika ospelbart. Satte mig ner efter jag läst det och funderade på vad jag skulle kunna göra med det och det var bara helt tomt. Så jag satte boken i hyllan och där har den varit sen dess, säkert 10 år sedan vid det här laget.

Cog.

PS. Jag har också den vita utgåvan DS.

Nya spelet från samma författare, Glitch, är lika bra! Och lika ospelbart

 

[CapnZapp]

KULT - min favoritvärld, iallafall teoretiskt sett. Men realistiskt sett är det i tjugo-trettioårsåldern man är nyfiken på att utforska sina gränser, så det är sedan länge kört. Och att spela spelet på ett mer traditionellt vis är inte intressant - det är upplevelsen av sant kontroversiella äventyr som ”Ett eko från det förflutna” (eller iallafall minnet av det) jag lite svävande vill åt.

Science Fiction - mina spelare har helt enkelt för få SF referenser, och den genomsnittsliga kvaliteten på sci-fi rollspelsscenarion är löjligt låg (Traveller framstår som skrivet av människor som fullständigt saknar förmåga måla upp personporträtt). Visst har jag insett att science fantasy eller space opera är en ingångsdrog, men jag är inte intresserad av Star Wars och kan inte med något av de bägge regelsystemen till Coriolis.

 

[Henke]

Jag lever medvetet i den naiva förhoppningen att någon gång kunna spela allt jag vill på min fysiska/digitala hylla. Viktigt att bevara den illusionen för att må bra

 

[Cybot]

Exalted. Superhjälte grejer är populära. Men Exalted har en cool spelvärld och sedan noll balans eller koll på vad ett spelbart regelsystem är för något.
Mouse guard Jag kommer aldrig att hitta en spelgrupp som är vetting OCH delar min vision av Mouse guard. Dvs, "Så, episk kampanj i Watership down stil?"

I övrigt så har jag faktiskt spelat de flesta rollspel som jag är intresserad av. Någongång i alla fall. Svårt att hitta spelledare med modet att leda en Mage kampanj och ta ut svängarna.

 

[Rangertheman]

Oktoberlandet - Jag inbillar mig att för att det ska bli riktigt bra måste alla spelare vilja gräva djupt i spelvärlden (helst läsa åtminstone Lintovaffären) och dessutom omfamna Fate. Några av rollspelarna jag omger mig med skulle kanske kunna tänka sig att köpa premisserna, men en hel grupp? No way!

 

[Dr_Dängrot]

Lancelot games Wastelands som jag skulle vilja spela men sen inser jag att fyfan för the 90's och det finns andra spel som gör samma sak bättre. Det närmsta jag kommit att spela det är att vi skapade karaktärer i en grupp men det blev aldrig att vi spelade . Anledningen till att jag vill spela detta är att jag aldrig spelade det när det begav sig .

Robotech/Macross som jag köpte i nått infall för att jag älskar animen men sen insåg jag hur mycket jag avskyr allt Kevin Simbieda rört vid . Palladium is forver tainted by the touch of the unholy one.


Har en hel del gammalt DnD material som ja det står och samlar damm för att jag vill inte spela härket men vill inte sälja det heller.

 

[terje]

Älskling kanske är att ta i, men jag är en aning fascinerad av Noumenon, och att kalla det ospelbart är inte en överdrift.

 

[wilper]

Jag skulle vilja spela GDWs musketörklassiker En Garde!
Det hade kanske gått att få till på ett Grottröj om jag pitchar lite i förväg, men just nu känns det som om Grottröj är på andra sidan jorden.

Iaf det är ett proto-rollspel, där man är typ 15 pers som spelar musketörer, planerar sina drag i förväg och sedan har man en domare som spelar ut dragen. Träna, ragga på hovdamer, duellera, gå i krig, stig i graderna. Spännande spel.

 

[McKatla]

+1 på Eclipse Phase, Nobilis och Mouse Guard.

Utöver dessa så är Coriolis ett spel som som jag tycker om att läsa men som vi nog aldrig kommer att spela då tröskel avseende nödvändig världskännedom är högre än min spelgrupp kan ta sig an. (Men Oktoberlandet funkade faktisk; de visste inte mycket mer än att det var sagofolk i Ryssland vid tiden för revolutionen, och det räckte.)

 

[Bifur]

Verkliga älsklingar har jag nog inga, men några som jag ändå skulle se positivt på om det blev av men som är mindre realistiska.

Coriolis Hög sannolikhet att det är ett spel vi skulle gilla men vår presumtiva SL får aldrig tummarna loss att sätta sig in i det tillräckligt. Har det inte hänt än tror jag inte det blir av.

Hm, det var nog ändå det? Sen finns det så klart spel jag inte skulle ha något emot att spela men som inte ligger högst på listan, men jag går inte och suktar efter dem på det viset - och inga av dem känns helt orimliga.

 

[entomophobiac]

Flera nämner Coriolis. Lite synd måste jag säga!

 

[Christoffer]

Jag vet inte om jag har något faktiskt. Sen kanske inte allt kommer bli spelat ändå. Men inget som jag ser ett hinder att spela eller spelleda om jag skulle hitta personer som var taggade.

Men, kan också ha att göra med att jag säljer spel som jag inte ser mig spela eller spelleda över huvud taget.

Edit: åh jo har en drös pbta som känns rätt oinspirerande i sig. Så kommer nog aldrig köpa dem men kanske har kvar dem som någon slags idébank för moves osv. The sprawl ex.