Pitcha Eon för mig!

[Henke]

Jag tror ärligt talat att jag gjort en post om exakt det här en gång för längesedan, men utifrån inlägg i den HÄR tråden tänker jag ge @Ymir och andra som gillar Eon en chans att pitcha det för mig. Varför vill jag spela Eon? Vad är det som tilltalar, och som inte redan finns i andra fantasyspel? Vad i världen gör den bättre än andra etc etc?

Jag skaffade Kristalläpplet någon gång i tiden, men lyckades aldrig ta mig tid att läsa äventyret. Är det bra?

Jag är rätt säker på att jag inte är målgruppen för spelet då strid och detaljregler inte längre är min kopp te, men jag vill ändå försöka förstå.

Så, give me your best shot!

 

[Mogger]

Jag tycker nog inte "strid och detaljregler" är spelets fokus. Det stämde nog på Eon I-III men IV är mer GoT. Gritty medeltid. Så gillar man sånt är det bara att köra!

 

[Svarte Faraonen]

Det viktiga här är att komma ihåg att jag snackar om Eon av idag.

Eon var länge rätt mycket standardfantasy. Den funktionen behövdes då när det kom, när det inte fanns många andra svenska spel som tillhandahöll detta, men efter hand kom det att bli onödigt, då många mer lättillgängliga spel etablerade sig i denna lättillgängliga genre. Så Eon 4 gjorde om saker. Där magin tidigare varit rätt steril och ingenjörsmässig blev den nu ett rikt, barockt system som lånar mycket av historisk ockultism och diverse esoteriska traditioner från hela världen. Världen utvecklade sig allt mer bort från de ganska enkla fantasy-motparter till verkliga kulturer som hade funnits med tidigare. Det är på många vis ett ständigt påbyggnadsprojekt, där världen ges en känsla av djup helt enkelt för att folk skrivit om den så pass länge.

Även reglerna har utvecklats till en punkt där de blivit mindre tungrodda. Framför allt har de dock tagit fasta på det spelet alltid har gjort bra: leverera intressant output. Rollpersonsskapande, skador, magi, med mera är alla tänkta att ge färgstarka, konkreta resultat som tydligt bidrar till fiktionen.

I övrigt tycker jag att denna beskrivning är ett bra intro för den som inte själv tidigare spelat Eon, från någon som själv kommer från samma perspektiv.

 

[Svarte Faraonen]

Jag misstänker också att mängden grejer i spelvärlden också är något som lite ligger Eon i fatet, eftersom det gör att spelet upplevs ha en lägre utgivningstakt än det egentligen i har i jämförelse med andra spel. Eon ger inte ut anmärkningsvärt få moduler, men det finns så många delar av spelvärlden som folk vill se utvecklas att det alltid kommer vara "för lite" på någon front.

 

[Svarte Faraonen]

Fast hur menar du nu? Är det spelmiljön eller reglerna som är GoT ? Och framförallt vad är det som gör Eon IV så bra?

Spelmiljön har nog rätt mycket samma känsla. Det är en rätt hård värld utan några tydliga moraliska skiljelinjer mellan olika grupperingar, värderingssystemen i spelvärlden skiljer sig från nutidens, och reglera har en tendens att producera ond bråd död.

 

[Henke]

I övrigt tycker jag att denna beskrivning är ett bra intro för den som inte själv tidigare spelat Eon, från någon som själv kommer från samma perspektiv.

Det här besvarar egentligen hela mina fråga. Tack för det blogginlägget @Nässe

 

[afUttermark]

När jag tänker på Eon, tänker jag på min cirefaliske svärdsmästare. Åh de tankarna är bra tankar.

 

[Minimoni]

EON är ett spel som i alla utgåvor varit starka med att beskriva sin setting och med regler som blir naturliga i nämnda setting. Världen Mundana kanske började lite som ett lapptäcke fast ändock betydligt bättre och roligare än Ereb-Altor, men har med de olika versionerna och tiden utvecklats till den setting som jag känner till med störst och bäst inre logik. Att göra karaktärer till EON är kul och bakgrundsslagen ger spelarna exakt de verktyg som behövs för att kittla fantasin och på så sätt väva in karaktärerna som ”levande” delar i Mundana utan att det känns krystat.

EON är definitivt det spel som jag har lärt mig mest i när det gäller att skapa stora häftiga kampanjer och spelet är mycket riktigt väldigt lämpat för svulstiga kampanjer. Detta utesluter inte att det går att köra kortare äventyr fast då med brasklappen att detta bör ske i em väldigt begränsad del av Mundana. Detta då Mundana är en komplex värld som tar tid att ta till sig.

 

[Minimoni]

Vill även nämna att Mundana och dess komplexitet inte bör avskräcka dem som inte har några problem med Vampire, detta då Mundana är en barnlek att sätta sig in i i jämförelse med världen i Vampire. Vill man inte sätta sig in i hela settingen så behövs inte heller det då man kan välja den världsdel eller folk som man tycker passar bäst för sin kampanj/äventyr och helt fokusera på just den delen. Detta förtar självklart lite av tjusningen av Mundana men inte på ett sätt som skulle förta spelglädjen för gemene man/kvinna.

 

[Ymir]

Jag kan inte tillföra så mycket andra skribenter inte redan har sagt, men ska försöka med ett par saker:

Eon gjorde vissa saker väldigt rätt redan under tiden då det var ett väldigt genetiskt fantasyspel. I synnerhet är boken "Alver - Förbannelsens Folk" högt älskad. Krister Sundelin skrev den medan han kämpade mot cancer och den är ett otroligt inspirerat och gediget verk som återuppfann standard fantasy-alver genom att ge dem en annorlunda psykologi präglad av odödligheten som en förbannelse, som sakta men obönhörligt får deras livsglädje och medvetande att vittra bort. Förbannelsens folk satte också culture gaming-tonen som genomsyrat Eon genom alla år, genom att sätta ett starkt fokus på alvernas kultur, språk och traditioner.

Även Eons orcher, tirakerna, har ett förbannat solitt koncept. Tirakboken, "Tiraker - Mörkrets döttrar" är nästan lika bra som Alver - Förbannelsens folk, och genom att etablera tirakerna som matriarkala, socialdarwinistiska djungelvikingar gjorde den något annorlunda från standardorcher, och lade ett fantastiskt fundament för framtida skribenter att bygga vidare på.

En annan grej man kan notera är att det redan från Eons första början på 90-talet tycks ha funnits en genuin ambition att göra kulturerna och folkslagen trovärdiga. Det finns tex en konsekvent men lite udda design av alla upptänkliga dvärgvapen och alvvapen, och vapnens namn skvallrar om rudimentära conlangs som författarna skapat för att kunna namnge alviska, dvärgiska och tirakiska saker. Där fanns helt enkelt en sjukt genuin kärlek till världsbygget som hantverk och synkat projekt mellan Eons skapare, som jag inte alls kände igen från någon utgåva av Drakar och Demoner, och snabbt kom att förälska mig i. Mundana kändes mycket verkligare än Altor och Chronopia, och det gjorde det till en mer tacksam värld att sjunka in i.

Äventyret Diamantäpplet är vad jag hört kul men inget mästerverk, och präglat av sin tid. Men mega-kampanjen det leder in i, Sylfens vrede, verkar proppfull av koola och konstiga idéer. Jag har faktiskt inte läst annat än brottstycken från någon av de böckerna, och det är tur, för nu spelleder Svarte Faraonen mig i Diamantäpplet <3.

 

[Mogger]

Jag har inte grävt i Eons setting på många år, men när vi var som tyngst kulturspelande simulationister så upplevde åtminstone jag som SL världen som rätt spretig. Kulturer, med vissa undantag, tycktes statiska och spred sig inte till grannländer och en hel drös med gudar tillbads och i många fall var de rätt annorlunda från land till land. Jag förstår att Eon IV har försökt täppa igen några luckor, men lite osäker på vilka så jag kan tänka mig att bli pitchad också!

Jag är alltså helt med på att Eon ambition är att vara trovärdig, men jag undrar om underlaget gör ambitionen rättvisa. Hade inte en ordentlig reboot varit att föredra? För nog är Mundana ett lapptäcke? Om än inte fullständigt lappat med smålappar.

 

[Minimoni]

Jag har inte grävt i Eons setting på många år, men när vi var som tyngst kulturspelande simulationister så upplevde åtminstone jag som SL världen som rätt spretig. Kulturer, med vissa undantag, tycktes statiska och spred sig inte till grannländer och en hel drös med gudar tillbads och i många fall var de rätt annorlunda från land till land. Jag förstår att Eon IV har försökt täppa igen några luckor, men lite osäker på vilka så jag kan tänka mig att bli pitchad också!

Jag är alltså helt med på att Eon ambition är att vara trovärdig, men jag undrar om underlaget gör ambitionen rättvisa. Hade inte en ordentlig reboot varit att föredra? För nog är Mundana ett lapptäcke? Om än inte fullständigt lappat med smålappar.

Jag tror det blir svårt att undgå att någon värld inom fantasy, inte kommer vara lapptäcke till någon grad. Vår egen värld är även idag till viss del ett lapptäcke, se bara på Kalmykia, Tatarstan, Tuva, Israel eller tusen andra kulturer som vid ytlig granskning tycks inkastade på sin plats. Mundana har lite för många gudar för att vara perfekt, där håller jag med. Främst Asharina halvön sticker it som något väldigt underligt och jag har många gånger frågat mig hur Daak-kyrkan inte har lyckats konvertera hela halvön. Detta har jag själv löst genom att helt sonika ta bort Samorismen från mitt Mundana och göra Asharina halvön till Daak-troende länder.

Med det undantaget så tycker jag ändock att Mundana är väldigt lite lapptäcke jämfört med vilken större fantasyvärld som helst.

 

[Svarte Faraonen]

Lapptäckeseffekten finns absolut där. Där tycker jag att Eon IV gör ett bra jobb med att börja luckra upp det, genom att till exempel påvisa att Jargien har minoritetsbefolkningar från andra kulturer (till exempel jahannerna, som är ett zhaniskt folkslag) och lägga till länder som ska fungera som kulturella "bryggor" (som Cermira och Nermada).

 

[avatarex]

Jag är alltså helt med på att Eon ambition är att vara trovärdig, men jag undrar om underlaget gör ambitionen rättvisa. Hade inte en ordentlig reboot varit att föredra? För nog är Mundana ett lapptäcke? Om än inte fullständigt lappat med smålappar.

För den som vill spela en reboot på en klassisk rollspelsvärld skulle jag rekommendera Kopparhavets hjältar.

 

[Svarte Faraonen]

För den som vill spela en reboot på en klassisk rollspelsvärld skulle jag rekommendera Kopparhavets hjältar.

Sedan kan man ju se det som att områden som ännu inte beskrivits i Eon IV befinner sig i lite av ett limbo i fråga om hur lika/olika de är sin tidigare inkarnation. "Justeringar sker pågående", mer eller mindre.

 

[Mogger]

Sedan kan man ju se det som att områden som ännu inte beskrivits i Eon IV befinner sig i lite av ett limbo i fråga om hur lika/olika de är sin tidigare inkarnation. "Justeringar sker pågående", mer eller mindre.

Låter som ett bra perspektiv! Och jag tycker egentligen att Jargien klarar sig på egna ben den.

 

[Svarte Faraonen]

Låter som ett bra perspektiv! Och jag tycker egentligen att Jargien klarar sig på egna ben den.

Om man ska jämföra med tidigare utgåvor av Eon kräver den nya också lite mer av en ny landsmodul. Eftersom rollpersonsskapandet i grundboken är så pass hårt integrerat med Jargien (vilket är bra, det ger mycket mer färg till rollpersonerna och förankrar dem tydligt i spelvärlden) kräver nya länder också nya bakgrundstabeller, nya expertiser, ibland nya religiösa mysterier, och så vidare. Det gör att varje modul blir mer arbetskrävande.

 

[Telephalsion]

Jag älskar att slå fram karaktärer i Eon. För oss brukar det ta ett spelpass eller två. Totalt kanske 6-8 timmar. Tiden är dock inte enbart ett frenetiskt slagande av tabeller och utduttande av färdighetspoäng. Nej nej, det blir i vår grupp nu, och alla grupper jag spelat med, en kollektiv sagoberättarprocess där karaktärer växer fram organiskt från tabellslag och val. Om ett resultat längst med vägen är skevt mot den karaktärsbild som växer fram kan spelaren eller justera flufftexten eller helt enkelt lägga veto. Efter den processen brukar det finnas otal med spelkrokar från karaktärernas bakgrund för att dra igång spelet med.

Sen är världen väl utarbetad och många av de gamla landsmodulerna från tidigare utgåvor är mestadels information och endast till liten del regler. Jag som SL vet tack vare min kollektion av böcker hur det storpolitiska läget är och vilka andra nationer som kan blanda sig in och förekomma i gränstrakterna. Jag vet vilka hemligheter som förekommer i vanliga legender. Sen finns det enorma områden i spelvärlden som lämnats tomma just för att ge spelledare utrymme att skapa eget. Vill du följa min skaparprocess för en äventyrsvärld i Mundana finns det en tråd för det. Ja, det är massor att läsa, men egentligen räcker det att skaffa den generella "geografica mundana" eller den (om jag inte har fel)

Känner du att regelsystemet är det som backar så tror jag på fullaste allvar att man kan spela i Mundana med andra regelsystem och ha jätteroligt. Det som gör Eon bra är, iallafall för min del, mestadels Mundana som värld. När vi skapat karaktärer nu har flera spelare lånat regelböcker av mig och läst på om sina specifika folkslag, Förhoppningsvis gör det att alla hjälper varandra att skapa spelvärlden och ge den djup och tyngd.

Vad gäller äventyr så tyckte jag diamantäpplet var ganska... meh. Inte dåligt, men inte fantastisk. Uppföljaren Katres gåtor däremot kändes mycket mer spännande, och tredje delen Av Blod Komna hade vi jätteroligt med. Vi hann spela klart långt innan del fyra, Ödesväven kom, så jag kan inte säga något om det. När vi spelat annars har det varit mycket stadskampanjer och en längre, min första, där jag spelade en medlem i en grupp inkvisitorer som letade kättare i Jargien med omnejd.


Håller inte riktigt med om lapptäckesbeskrivningen då jag tycker att flera av landsmodulerna gjort sak av att påpeka grannländers inflytande.

 

[Mundo]

Jag vill bara hålla med om att just karaktärsskapandet i Eon IV speciellt är helt och hållet guld. Spelet hjälper dig i varje steg att fylla dig med mer idéer medan det matar dig med information om settingen. Du kan ha en karaktärsidé om att göra en smygis och medan du rullar dina bakgrundshändelser så utvecklas den karaktären något enormt, med allt från att de mördat sina bästa vän och har ett barn med en styggelse från en annan värld som hemsöker en med jämna mellanrum.

Somliga ogillar tanken på att släppa över de kreativa tyglarna till en spelbök men det är skrivet med så mycket genuin energi att man inte kan annat än att dra på smilbanden och fyllas av idéer när man sitter och rullar fram sina karaktärer. Som ovan nämt så har vi 1 till 2 "session 0" möten i min spelgrupp, speciellt när det gäller Eon.

Nu är jag en sån sjuk jävel som tycker det är kul att skapa karaktärer, men det finns inget system som jag har så kul i som Eon IV när jag gör det!

 

[Telephalsion]

Jag har planer på att köra Eons bakgrundstabeller till nästa dnd 5e skapandeprocess för att ge spelarnas karaktärer lite mer djup. Troligen blir det då bara händeletexten som blir relevant, men ändå.