NYHET Dokumentären "Mot Andra Världar", om det svenska rollspelsundret, på SVT Play 6 september

[krank]

Jag har också tänkt på punken. Men om man skulle säga att punken varit död sen 1981 så måste man bortse från De lyckliga kompisarna, Definitivt 50 spänn och Augustibuller.

Fast varför "måste" man det? Det är ju ingen som säger att det inte producerades någon punk alls, eller att det inte fanns punkband som hittade en publik. Alltså måste man inte bortse från nånting.

Det är helt enkelt så att "punkens död" inte betyder något så drastiskt som du verkar vilja ha, på samma sätt som "rollspelsdöden" inte heller behöver betyda något annat än rollspelens död som mainstream-kulturell kraft. I båda fallen är ju kulturuttrycken "döda" ur samhällsperspektiv och mainstreamperspektiv, även om de inte försvinner utan i vissa kretsar fortsätter.

Nu som förespråkar en lång rollspelsdöd*, ser ni något behov av en term för den tiden då rollspelsutgivningen var ännu skralare än 1998?

Inte egentligen, nej. Eller, jag skulle absolut kunna tänka mig att man etablerar numreringar (den andra rollspelsdöden) eller liknande.


Överlag… Alltså, det här med "det måste vara 100% annars är det inte" tycker jag känns som ett sluttande plan. Låt oss säga att vi hittar det år då rollspelen sålde som minst, där utbudet var som sämst. Säg att vi kommer överens om att kalla just det året för "rollspelsdöden".

Vad händer när det tio år efter att vi bestämt det kommer ett år med ännu sämre utbud? Ska vi sluta kalla det första för rollspelsdöden, för att det är bara det värsta som får kallas det?


Jag tycker inte riktigt det håller. Jag kom på ett antal liknelser med andra ord som en del vill använda endast om de allra mest extrema varianterna av det de beskriver, men alla mina liknelser är politiska så jag ska nog skippa det tror jag =)

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag har också tänkt på punken. Men om man skulle säga att punken varit död sen 1981 så måste man bortse från De lyckliga kompisarna, Definitivt 50 spänn och Augustibuller. Det blir lite för grova penseldrag att klumpa ihop så stora tidsspann.

Nu som förespråkar en lång rollspelsdöd*, ser ni något behov av en term för den tiden då rollspelsutgivningen var ännu skralare än 1998?

*Obs begreppsmässigt!

Fast här bevisar du ditt eget exempel – dina exempel är ju ofta det som räknas i "den andra punkvågen" som skedde på 90-talet, vilket just talar för en "död och revival".

Och rent krasst, terminologin "rollspelsdöden" gäller rent krasst för "plebs", mer för folk som inte är insatta eller spelat rollspel, där jag mer hade benämnt som döden för rollspelens glansdagar.

Men för mer insatta hade jag nog pratat om en stark nedgång, som i sin tur ledde till många nya skapare, en växande indiescen och som sådde fröna till den "revival" vi ser idag. Och självklart kan jag tycka att det borde fått mer omnämnande i dokumentären, men då är vi tillbaka i en fråga vad den handlar om – dokumentären är först och främst Jespers uppväxt och relation till rollspel, där de försvann på kartan i och med att han växte upp, men för några år sedan hamnade de igen på folk radar då vi har sett ett ökat intresse för dem i popkulturen.

För, som en person som agerar inom kultursfären där vi ofta använder begrepp som "död" för något så är det lite underförstått att inget verkligen dör, utan död är mer en shorthand för minskad eller ingen mainstream-popularitet, samt att många av de stora namnen faller eller går andra vägar. Ta något som disko, som är så dött att vi skämtar om hur dött det är, men det var inte som att disko "dog", men det var definitivt något som blev så opopulärt bland "den stora massan" att det sågs som "dött".

Och utifrån den definitionen passar tanken om att rollspel "dog" i slutet av 90-talet bra.

 

[Henke]

Fast nedgången 1995-2010 är ju tydlig. Färre konvent och färre arrangemang på de som var. Jag kan se tre delförklaringar som inte är minskat spelande:
- Siffrorna är fel. Viktiga konvent är kanske inte med. I de fall det inte finns ett listat program har jag räknat bort det från antal arr men listat det som ett konvent. Det skulle av slumpen kunna ge en felaktig bild av de olika åren. Helt korrekta siffror skulle kanske visa sig ge en rakare linje.
- Antalet arr säger inget om hur mycket det spelades. Det borde mätas i antalet anmälda personer och spelade pass.
- Konvent är inte representativa för att deltagande där drivs av andra saker än intresse för rollspel. Eller så spelar samma 200 personer alla arr, oavsett om det är 5 eller 15 st. på ett konvent. Kanske gick konvent i sig bara ur modet på 00-talet men lika många spelade lika mycket på kammaren.

Lite sifferexercis: Totalt handlar det om 411 genomgångna konvent, 301 av dem har listade arr. Underlaget är alltså rätt stort och ganska jämnt fördelat även om bortfallet är större för 00-talet och 10-talet.

Facit saknas givetvis men motargument är så klart att antalet konvent som ordnar rollspelsarrangemang och mängden enskilda arrangemang speglar det allmänna intresset för att delta i dem, utifrån antagandet att konventsspelare i stort rimligen hämtas från vanliga spelgrupper. Minskar de i omfattning sjunker antalet konventsdeltagare, även förhållandet säkert inte 1 till 1.

Man kanske också kan tänka sig att en del folk gick på flera konvent. Vet inte hur vanligt det var/är.

För egen del så var jag, som nämnt tidigare, ingen regelbunden konventsbesökare förrän 2016 då jag började delta på GothCon. Dock spelade jag ändå rollspel till och från sedan mitten av 80-talet så visst kan jag hålla med om att det säkert finns mängder med folk som spelar utan att delta på konvent.

 

[Mogger]

Nu tänker jag ta på mig ”kulturvetarglasögonen” och försöka förtydliga användandet av en sådan term som ”rollspelsdöd”: Jag skulle jämföra det med ”punkens död” på 80-talet. Det var inte som att det inte fanns punk – existerande band som Ramones tuffade på och nya band som Black Flag slog igenom. Men den där ursprungliga vågen, som slog världen med storm, samtidigt som punkband blev listettor? Den eran var ”över”. Lite på samma sätt gäller rollspelsdöden – rollspelen fanns självklart och många nya förlag dök upp, men som popkulturell kraft var den långt ifrån vad den hade varit, utan blev nu mer nischad.

Jo, och det blir ju här som liknelsen med såväl död som punk skaver. Den svenska punkscenen blomstrade på 80-talet! Strebers, Charta 77, Asta Kask... Jag förstår liknelsen men med tanke på att Vampire kom -91 har jag lite svårt att se att den verkligen stämmer.

 

[krank]

Ta något som disko, som är så dött att vi skämtar om hur dött det är,

OT: Disco is NOT dead. Disco is LIFE!

 

[Vimes]

Jag förstår inte riktigt vad som diskuteras här längre. Kritiken mot idén om "rollspelsdöden" handlar väl egentligen om en kritik mot en historieskrivning av den svenska rollspelshistorien som ensidigt utgår från Äventyrsspels och Target Games historia? Eller?

 

[avatarex]

Fast här bevisar du ditt eget exempel – dina exempel är ju ofta det som räknas i "den andra punkvågen" som skedde på 90-talet, vilket just talar för en "död och revival".

Och rent krasst, terminologin "rollspelsdöden" gäller rent krasst för "plebs", mer för folk som inte är insatta eller spelat rollspel, där jag mer hade benämnt som döden för rollspelens glansdagar.

Men för mer insatta hade jag nog pratat om en stark nedgång, som i sin tur ledde till många nya skapare, en växande indiescen och som sådde fröna till den "revival" vi ser idag. Och självklart kan jag tycka att det borde fått mer omnämnande i dokumentären, men då är vi tillbaka i en fråga vad den handlar om – dokumentären är först och främst Jespers uppväxt och relation till rollspel, där de försvann på kartan i och med att han växte upp, men för några år sedan hamnade de igen på folk radar då vi har sett ett ökat intresse för dem i popkulturen.

För, som en person som agerar inom kultursfären där vi ofta använder begrepp som "död" för något så är det lite underförstått att inget verkligen dör, utan död är mer en shorthand för minskad eller ingen mainstream-popularitet, samt att många av de stora namnen faller eller går andra vägar. Ta något som disko, som är så dött att vi skämtar om hur dött det är, men det var inte som att disko "dog", men det var definitivt något som blev så opopulärt bland "den stora massan" att det sågs som "dött".

Och utifrån den definitionen passar tanken om att rollspel "dog" i slutet av 90-talet bra.

Precis just därför menar jag att det vore fel att hävda (hypotetiskt) att punken varid död sen 1981. Det tror jag nämligen inte att den varit.

Och jag tror också det är fel att låta rollspelsdöden innefatta tiden då Neogames, DoD Trudvang, Mutant UA och rollspel.nu var på topp.

Men det handlar nog om att jag tycker död är ett starkt ord. Det tycker nog inte alla.

 

[Mogger]

Men det handlar nog om att jag tycker död är ett starkt ord. Det tycker nog inte alla.

Precis. Som Vimes skriver. Ur ett Ä-spelsperspektiv dog rollspelen. Ur ett Neogamesperspektiv föddes dem. Eons popularitet var ju en direkt följd av att det plötsligt fanns ett fantasyvakum att fylla.

Den enes rollspelsdöd, den andres rollspelsbröd.

 

[Bifur]

Dock spelade jag ändå rollspel till och från sedan mitten av 80-talet så visst kan jag hålla med om att det säkert finns mängder med folk som spelar utan att delta på konvent.

Självklart är det så. Frågan är väl: representerar konventsbesökarna en hyfsat konstant andel av hobbyn eller inte? I det ena extremfallet skulle alla konvent och deras rollspelsarrangemang genom åren fyllas av samma 1000 personer, oavsett om antalet aktiva spelare i landet är 1000, 10 000 eller 100 000, i det andra extremfallet är de alltid X % av alla aktiva spelare. Jag tror sanningen ligger någonstans däremellan, men efter jag att sett vad siffrorna blev är jag benägen att tro att mängden konvent/arr på ett ungefär speglar det relativa samlade intresset för hobbyn i stort.

Jag förstår inte riktigt vad som diskuteras här längre. Kritiken mot idén om "rollspelsdöden" handlar väl egentligen om en kritik mot en historieskrivning av den svenska rollspelshistorien som ensidigt utgår från Äventyrsspels och Target Games historia? Eller?

Jo. Fast om Äventyrsspels fall också berodde på/sammanföll med en nedgång i rollspelande i allmänhet blir den invändningen mindre slagkraftig.

 

[Gabrielle de Bourg]

Precis just därför menar jag att det vore fel att hävda (hypotetiskt) att punken varid död sen 1981. Det tror jag nämligen inte att den varit.

Och jag tror också det är fel att låta rollspelsdöden innefatta tiden då Neogames, DoD Trudvang, Mutant UA och rollspel.nu var på topp.

Men det handlar nog om att jag tycker död är ett starkt ord. Det tycker nog inte alla.

Vilket egentligen innefattar det mesta inom kultur vi har som skapar subkulturer – subkulturen dör inte, men intresset från folk utifrån gör det. Och såklart, utan död har vi ingen "revival", vilket jag rent krasst ser som det som skapar tanken på en död. Och död må kanske inte vara den optimala termen, jag har mest bara jämkat mig med den för det är termen vi använder när vi pratar kulturanalys. Egentligen är engelskans decline en bättre term!

 

[Vimes]

Jo. Fast om Äventyrsspels fall också berodde på/sammanföll med en nedgång i rollspelande i allmänhet blir den invändningen mindre slagkraftig.

Det håller jag inte riktigt med om. Eller det är inte riktigt huvudpoängen, tänker jag. Det kanske spelades mindre rollspel i Sverige under "rollspelsdöden" än under 80-talet? Eller kanske inte. Nyrekryteringen var mindre (mer sannolikt tror jag)? Men huvudpoängen, tycker jag, är att begreppet "rollspelsdöden" låser historieskrivningen till ett narrativ om en guldålder, en ökenvandring och en renässans (vilket ju är den berättelse som återges i dokumentären) vilket skymmer andra berättelser om hobbyn i Sverige. Det innebär inte att den här berättelsen är fel, bara att den är begränsad. Det är lite som att prata om "Vasatid" i svensk historia. Det kan man väl göra och de aspekter som fångas av begreppet är inte oviktiga, men begreppet i sig bär med sig sina egna inneboende begränsningar.

 

[Svarte Faraonen]

Jag skulle nog säga att det finns en tydlig skillnad på åttiotalets och nittiotalets rollspelsutgivning. Under nittiotalet gjordes rollspel i en högre grad för folk som redan var rollspelare -- de var en specialprodukt som mer såldes i särskilda hobbybutiker, så de kunde ha en lite högre ingångströskel, mer specialiserade koncept och så vidare.

 

[Dilandau]

Men kalla det ”rollspelsnedgången” eller ”rollspelsinbromsningen” då, om ni har så svårt för metaforer.

 

[Svarte Faraonen]

Men kalla det ”rollspelsnedgången” eller ”rollspelsinbromsningen” då, om ni har så svårt för metaforer.

"Svårt för metaforer" är väl en lite ogin tolkning. Snarare kan man väl tycka att det är en metafor som leder tankarna fel och förknippar rollspelens öde med ett specifikt företag på ett sätt som kanske inte egentligen är förtjänt.

 

[Vimes]

Men kalla det ”rollspelsnedgången” eller ”rollspelsinbromsningen” då, om ni har så svårt för metaforer.

Trist inlägg!

 

[Henke]

Och för den som spelade EON eller D&D 3e kanske det inte var någon död alls.

...eller för den som bara spelade hemmagjorda äventyr till sina Äventyrsspel-prylar.

 

[Bifur]

Det håller jag inte riktigt med om. Eller det är inte riktigt huvudpoängen, tänker jag. Det kanske spelades mindre rollspel i Sverige under "rollspelsdöden" än under 80-talet? Eller kanske inte. Nyrekryteringen var mindre (mer sannolikt tror jag)? Men huvudpoängen, tycker jag, är att begreppet "rollspelsdöden" låser historieskrivningen till ett narrativ om en guldålder, en ökenvandring och en renässans (vilket ju är den berättelse som återges i dokumentären) vilket skymmer andra berättelser om hobbyn i Sverige. Det innebär inte att den här berättelsen är fel, bara att den är begränsad. Det är lite som att prata om "Vasatid" i svensk historia. Det kan man väl göra och de aspekter som fångas av begreppet är inte oviktiga, men begreppet i sig bär med sig sina egna inneboende begränsningar.

Alltså jag är osäker på hur diskussionen hamnade här, men min utgångspunkt är väl snarast att det faktum att hobbyn levde vidare efter Äventyrsspel tappade attraktionskraften (vilket nog skedde några år innan konkursen) - med nya spel, kontinuerlig utgivning etc. - inte förtar det faktum att spelandet verkade avta ungefär samtidigt och sedan fortsatte sjunka under 00-talet ("rollspelsnedgången" om man så vill). Jag tycker alla uppgifter som går att samla in pekar åt det hållet, även om det fortfarande bara är en sannolikhetsbedömning.

Uppdatering: Alltså poängen för mig är att "rollspelsdöden" = många slutade helt enkelt spela. Det råkade sammanfalla med/bidra till Äventyrsspels nedgång. Även om den också gav utrymme för andra spel att växa så samlade dessa fortfarande inte upp alla lika många aktiva som gjots de tidigare åren.

 

[Vimes]

Alltså jag är osäker på hur diskussionen hamnade här, men min utgångspunkt är väl snarast att det faktum att hobbyn levde vidare efter Äventyrsspel tappade attraktionskraften (vilket nog skedde några år innan konkursen) - med nya spel, kontinuerlig utgivning etc. - inte förtar det faktum att spelandet verkade avta ungefär samtidigt och sedan fortsatte sjunka under 00-talet ("rollspelsnedgången" om man så vill). Jag tycker alla uppgifter som går att samla in pekar åt det hållet, även om det fortfarande bara är en sannolikhetsbedömning.

Det är säkert möjligt, som sagt (det här med att _spelandet_ avtog tror jag dock man ska vara väldigt försiktig med att dra slutsatser om). Min poäng i inlägget du citerade var ju att "rollspelsdöden" är en del av en särskild berättelse om rollspelshobbyn i Sverige. Läs gärna det jag skrev igen (och, för att förtydliga: jag (och alla andra tror jag vi kan utgå ifrån) förstår att "rollspelsdöden" är en metafor för minskat spelande/minskad nyrekrytering... )

 

[Bifur]

Det är säkert möjligt, som sagt (det här med att _spelandet_ avtog tror jag dock man ska vara väldigt försiktig med att dra slutsatser om). Min poäng i inlägget du citerade var ju att "rollspelsdöden" är en del av en särskild berättelse om rollspelshobbyn i Sverige. Läs gärna det jag skrev igen (och, för att förtydliga: jag (och alla andra tror jag vi kan utgå ifrån) förstår att "rollspelsdöden" är en metafor för minskat spelande/minskad nyrekrytering... )

Jo, jag är med på invändningen om att det riskerar att låsa historieskrivningen i ett visst narrativ. Däremot jag delar inte värderingen av att begreppet är ett uttryck för en viss given berättelse (men medger att det är den som just denna dokumentären bygger upp) eftersom min bedömning är att det beskriver en period av faktisk påtaglig nedgång av spelande som en historieskrivning om rollspelande som berör den tiden måste förhålla sig till.

Men vi kanske ska släppa frågan och enas om att vara oense .

 

[avatarex]

Användes begreppet "rollspelsdöden" innan Signaler från Sverok 2010? Isåfall när och i vilka sammanhang? Det var nämligen då jag först kom i kontakt med begreppet och tills den här tråden trodde jag att de flesta hade samma syn på när denna period inträffade.

När jag sökte på "rollspelsdöden" här på forumet hittade jag bara två poster äldre än 2010, båda av Dante som handlade om rollspelsdöden i USA.