Vilket är ditt favoritsystem och varför?

[Henke]

För mig är det (som vissa här redan räknat ut) År Noll-motorn som jag tycker är ett fantastiskt bra system som är väl anpassad för var och en av Fria Ligans olika produkter.

Vad är det då som jag tycker är bra?
* Det är roligt att slå många tärningar och en utdragen spänning i att räkna ihop resultatet.
* Pressamekaniken som sätter egenskaperna på spel
* Det fantastiska i att hur bra du än blir så kan du aldrig vara helt säker på att lyckas. (Oavsett antal tärningar så finns alltid en risk att ingen blir lyckad).
* T6:or är en klassisk tärning som alla har hemma
* Otroligt enkelt att förklara för en nybörjare.

(Underförstått, men påtalar det ändå: Den här tråden handlar om att berätta om sitt favoritsystem inte om varför man inte gillar någon annans favorit).

 

[krank]

Får man välja ett system man byggt själv? Då väljer jag Krank. Hade jag inte gillat det så hade jag väl byggt om det, tänker jag. Det är lite poängen med att bygga egna system… Jag har en ganska specifik föredragen spelstil och satte ihop ett system som är specialbyggt för att stödja just den stilen.

• Det är få tärningsslag och små serier och nästan ingen matte alls. Plastbitar och matte är det jag tycker minst om i rollspel.
• Man slipper interagera med systemet. SL kan i princip sköta allt själv, och då blir alla spelarnas beslut helt diegetiska. De behöver aldrig slitas ut ur illusionen/inlevelsen genom att behöva hålla på med regelmekanik. Ännu så länge blir det då lite drygt iom att tävlingsslag fortfarande kräver ett slag per sida, men det bör man kunna lösa med olikfärgade tärningar eller så.
• T6 är en jättebra tärning, och kräver inte att någon köper något nytt för att kunna använda systemet.
• Mekaniken kring ledtrådar gör att man aldrig behöver förlita sig på tärningsslag när det gäller att nysta upp mysteriet, utan kan fixa i princip allt med player skill istället. Plus att systemet uppmuntrar spelarna att bygga kontaktnät med nya spelledarpersoner, som kan återkomma i framtida äventyr.
• Det är snorlätt att lära sig. Det finns inga subsystem eller specialregler. Eller ja, en del spel som använder Krank har väl ett par, men kärnan, grunden, är snorlätt. Vill man ha mer krångel kan man lätt hitta på det.
• Hela systemet får plats på mindre än en A4, inklusive förklaringar.
• Man behöver aldrig någonsin bläddra runt efter tabeller eller undantag.

Well, sådär nånting.

Jag tycker såpass bra om det här att jag är frestad att använda det till precis allting jag ska spelleda. Om jag nånsin kör Mutant Chronicles? Då blir det Krank Chronicles. Alien? Den Krankte Passageraren. Mutant: År Noll? Mutant: År Krank. Ur Krankelklotet. Vampire: The Krankerade. Delta Krank. Jag spelleder ju ändå allting som mysterielösarfokuserat.

 

[Franz]

Jättesvår fråga. Jag har rätt svårt att lära mig regler över lag, det finns säkert en massa nya spel som helt fantastiska regler, men som jag inte kunnat sätta mig in i.

Jag landar nog i MERP, fast tillsammans med mina egna husregler till spelet. Tycker att reglerna är snabba, flexibla och smidiga. Och jag gillar att dödligheten är hög, det skapar en slags spänning som inte finns i andra rollspel jag lirar. Sen är det såklart mycket nostalgi också.

 

[Dr_Dängrot]

Brp , if it aint broke then dont try to fix it.

 

[aknaton]

BRP. Tyvärr. Egentligen för mycket 80-tal för mig. Men eftersom det är det system jag ojämförligt spelat mest så gör det att jag helt kan "glömma" systemet och koncentrera mig på historien. Om ni förstår hur jag menar.

 

[IcarusDream]

BRP och BRP-liknande system är de som jag tycker bäst om (DoD, Mythras, Runequest, CoC, Stålsökarna m.m)

Konceptet "Du har ett värde och du ska slå tärningen/tärningarna under värdet" är väldigt lätt för nya spelare att lära sig.

 

[God45]

D&D. Den bästa versionen är den min kompis skriver just nu och som vi spelat i några år i allt mer perfekt former. Men publiserat LotFP.

 

[RasmusL]

Polaris av Ben Lehman, det är fan det vackraste som finns.

 

[wilper]

Spelet som gör det vi vill spela den här gången, system matters och allt det där.

Men om jag måste välja ett enda spel blir det Solar System, i alla fall just i dag. Bara det senaste året har jag använt det till en romantisk ökenkampanj i Ökenros, en nervkittlande rymdthriller och nu Arthurinspirerad fantasy.

- Erfarenhetssystemet där rollpersonerna får erfarenhet av att göra saker som är viktigt för deras roll i berättelsen är fantastiskt, det har gjorts i fler spel, men SS har den mest eleganta versionen jag sett.
- Att skador kan vara mer än blodiga sår och brutna ben, och det funkar genomgående i reglerna.
- Att läka skadorna är i sig en källa till bra berättelser.

 

[Bifur]

Egentligen har jag ingen favorit, en betydelsefull del av att byta spel för mig är att de inte har samma system. System anpassade till sin spelvärld är ofta de bästa.

Men om jag måste välja blir det väl BRP för mig med. Lättillgängligt och lättfattligt i grunden, duger till det mesta.

 

[entomophobiac]

Jag ger mig på att göra en "best of"-lista! Lite kul att fundera på vad som faktiskt gett bäst upplevelser genom åren.

6. Unisystem
Min go-to om jag vill bara kladda scenario och av någon anledning behöver regler.

+ Jag kan det bättre än andra system, vilket gör att det är mindre ivägen än andra regler.
+ Det har en superenkel grund som går att göra lite vad som helst med.
+ Roliga splatbooks!
+ Passar extremt bra för att beskriva vanliga töntiga dödliga människor--såna som jag vill att scenarier handlar om!
+ Det har en fast "svårighetsgrad", så det behöver inte konverseras lika mycket kring tärningsslagen. "Vad skall vi slå?" finns inte -- du skall slå 9+.
- Det gör massor med jättekonstiga undantag som inte alls tilltalar mig idag, men som jag liksom *kan* nu och därför inte resonerar så mycket över.

5. 7th Sea ('99)
Om jag måste välja ett regelsystem som the bestestest så är det nog detta. Men sannolikt färgat av roliga kampanjer som spelats i det, som så ofta.

+ Regler som bara är genuint roliga att spela med.
+ Tärningspöl! (7th Sea gör även ett designcase för varför du vill ha tärningspölar: du vill att spelbutikerna skall sälja tärningar och gå runt!)
+ Du gör saker med tärningarna utöver att bara rulla dem, som att dela in dem, använda dem för initiativ, och annat speligt skojigt.
+ Dramapoäng och annat som gör att det känns roligare än många andra regelsystem.
- Har inte spelat med det på säkert 15 år, så måste leva på minnet!

4. Star Wars d6 ('87)
Älskar de här reglerna för alla dess eleganta småfeatures. Anser att de fortfarande är obesegrade som rena regler.

+ Tärningspöl!
+ Action!
+ Multipla handlingar!
+ The Force (Sense, Control, Alter)!
+ Utropstecken!
- Matematik är verkligen inte allas kopp té.

3. Scenariospecifika regler
Regler spelar roll ibland. System does matter (sometimes). Att leda in spelare i specifika upplevelser med hjälp av regler, på det sätt riktigt bra konventsscenarier gör, är bland det roligaste jag vet. Hela spel blir sällan lika intressanta som den här typen av upplevelser.

2. "Säg ja eller rulla tärning"
Fundamentalt tycker jag den här typen av förhållningsregler är de absolut mest användbara, oavsett vilka regler, tärningar, kort, eller jengaset som används. Lite som att alla "vet" att guldfiskar saknar minne så går det att öva upp hur gruppen har roligt med hjälp av den här typen av system.

1. Friform
Det bästa systemet för mig är det som bygger helt på socialt kontrakt. Det passar inte alla grupper, det passar inte alla spelstilar, men mina absolut starkaste rollspelsupplevelser har varit så gott som helt improviserade. Oavsett om jag suttit i någon sorts spelledarstol, spelat, eller samberättat.

 

[Dimfrost]

Polaris är ju världens bästa spel, men jag ser det som ett spel mer än ett system. En helhet alltså.

Mina favoritsystem är nog Into the Odd/Electric Bastionland, eller Apocalypse World. Delvis för att båda (på väldigt olika sätt) är så lätta att hacka och anpassa till vad man nu vill spela, men främst för att de är så flytande och enkla i spel.

 

[.Per.]

Efter att ha tvångsmatats med svensk BRP/tradd en hel uppväxt vill jag spela allt utom det.
Håller med @wilper och @Dimfrost : Solar System och Into the Odd/Electric Bastionland. Älskar även att jag känner så starkt för två spelsystem - rollspel är fantastiskt!

 

[Rangertheman]

Till ingens förvåning utnämner jag Symbaroum till mitt favoritsystem. Det finns flera skäl, bl.a. att:

+ Det bildar tillsammans med setting och illustrationer en väl sammanhållen helhet
+ Det är väldigt mycket ur vägen när man spelar
+ Vem som helst kan lära sig det på några minuter men det bjuder ändå på ett stort djup för den erfarne
+ Det utger sig inte för att vara heltäckande utan lämnar stort utrymme för analogier, rulings och rollspel

För tillfället spelar vi mest BRP (Call of Cthulhu, Hjältarnas tid). Det är väldigt lättbegripligt med procentslag och det flyter på bra. BRP är på mycket god andraplats.

 

[Minimoni]

EON III är för mig det absolut bästa. Det är välgjort, detaljerat och gör att strider blir mer än tennisliknande upprepningar tack vare alla valmöjligheter. Systemet är konsekvent och trots vad många säger, extremt enkelt och elegant. Jag ogillar inte EON IV-reglerna men tycker att EON III har förmåga att skapa en bredare och för mig en mer trovärdig simulation av händelser och på så sätt få allt att upplevas som mer realistiskt. Jag säger inte att reglerna är mer realistiska än några andra, dock lyckas de för mig bäst med att upprätthålla illusionen av realism.

Regelsystemet är som sagt också brett, brett nog att fungera i många fler settings och spel än bara Mundana och EON. Sen så är sättet på hur man skapar rollpersoner helt överlägset då det ger enorm frihet samtidigt som systemet ger precis så mycket hjälp som är nödvändigt för att kittla fantasin och hjälpa till på så sätt att varje RP blir unik och häftig. Det ger också SL tillräckligt mycket verktyg och krokar för att få spelarna att känna att sina RP är en del av en större och levande värld.

 

[Basenanji]

d20 Modern

Det är ett knasigt spel med massa olika problem. Att man med en feat kan stå ovanpå en handgranat och ändå inte ta skada är en av de värsta designbuggarna.

Men.

Jag ÄLSKAR att du väljer vilken av grundegenskaperna som definierar dig (Den Starke, Den Smidige, Den Uthållige, Den Smarta, Den Kloke, Den Karismatiska), istället för att du har ett specifikt yrke som begränsar dig. Alla alternativ känns roliga och spelbara (jag kan se hur alla klasser är användbara från den Starke till den Karismatiske). Det är dessutom jättekul att multiklassa.

Jag gillar också d20-mekaniken för att den är skalbar och hyggligt balanserad.

Jag gillar att det finns action points som kan rädda upp en dramatisk situation.

Jag älskar illustrationerna, särskilt de av Anthony Granato, Dean Ormstom och Doug Gregory.

Jag fattar inte det coola med fantasy i modern tid så Urban Arcana går fetbort, men d20 passar jättebra för skräck, thriller, agentdrama och mystik. Det är liksom True Detective Rpg för mig.

Sedan gillar jag d20-mekaniken med svårighetsgrader istf BRP:s fasta värden.

Det är kul att "bygga gubbe" i d20! Jag kan sitta och göra karaktärer i timmar bara för att det är kul att mejsla fram olika karaktärsdrag och specialiteter.

 

[McAber]

Savage Worlds
+ Enkelt, men inte simpelt.
+ Utrymme för taktiska val.
+ Möjlighet att slå om slag (man använder Bennies som man kan tjäna under spel).
+ exploderande tärningar. Man kan lyckas ta ner en rese med bara en dolk.
+ Ganska platt utvecklinskurva. Det tillsammans, med exploderande tärningar, gör att även "svaga" fiender aldrig är ofarliga.
+ En mängd bra settings.
+ Modulärt och lätt att tweeka.
+ Man får använda alla sina tärningar (fast T20 inte så ofta).
+ Man kan ha stora strider och låta spelare sköta sina allierade på ett smidigt sätt.

 

[ÅkeZorkh]

EON III är för mig det absolut bästa. Det är välgjort, detaljerat och gör att strider blir mer än tennisliknande upprepningar tack vare alla valmöjligheter. Systemet är konsekvent och trots vad många säger, extremt enkelt och elegant. Jag ogillar inte EON IV-reglerna men tycker att EON III har förmåga att skapa en bredare och för mig en mer trovärdig simulation av händelser och på så sätt få allt att upplevas som mer realistiskt. Jag säger inte att reglerna är mer realistiska än några andra, dock lyckas de för mig bäst med att upprätthålla illusionen av realism.

Regelsystemet är som sagt också brett, brett nog att fungera i många fler settings och spel än bara Mundana och EON. Sen så är sättet på hur man skapar rollpersoner helt överlägset då det ger enorm frihet samtidigt som systemet ger precis så mycket hjälp som är nödvändigt för att kittla fantasin och hjälpa till på så sätt att varje RP blir unik och häftig. Det ger också SL tillräckligt mycket verktyg och krokar för att få spelarna att känna att sina RP är en del av en större och levande värld.

Håller med. Eller, det var bäst, fram till Zanguina. Du borde kika

 

[Fiktionslek]

Shadowrun 1 (1989)

+ Allt annat känns lätt i jämförelse
+ Det tar plats och tid och är onekligen sin egen person. Ingen stress. Som en gjutjärnsgryta eller en gammal zeisskamera.
+ Spelet har en rytm. Ibland är det meningen att resolutionen ska saktas ned.
+ Det är designat för att ge en känsla av trovärdighet, trots fantasy och sf-inslag
+ För sin tid mycket socialt medvetet (finns dock rejäla feltramp också).
+ En väldigt välutvecklad setting.
+ Wired cyberpunk istället för wireless cyberpunk.
+ Ett väldigt bra äventyrsformat.
+ The Universal Brotherhood är ett riktigt grymt äventyr.
+ Fantastisk art direction (oftast signerat Dana Knutson of Planescape fame).
+ Komplext spel -- samma scen kan utspela sig samtidigt i köttrymden, matrix och en astral verklighet.
+ Det finns gamla roliga tenngubbar att måla.
+ Det finns romaner att läsa.
+ Det finns datorspel att spela.
+ Det finns tidskrifter att skaffa.
+ Det finns handouts till äventyren som är kortromaner .
+ Det finns väldigt mycket smart skrivet om Shadowrun 1--3 på nätet.
+ För den som vill (kanske inte så mycket jag då) finns en hel del digitala verktyg.
+ Böckerna är generellt trevliga att umgås med -- till större delen svartvitt på cremefärgat papper -- och man kan ha ett mindre bibliotek av dem. Bara 1e är ca 30 böcker, och sen kan man också ha en del av sourceböckerna och äventyren till 2e, för de är kompatibla bakåt.
+ Det har den där energin som bara en förstaupplaga kan ha.

Hälsar

Christian

 

[DanielSchenström]

Den som känner mig vet vad jag kommer att skriva här. Advanced Dungeons & Dragons 2nd edition. Det är det spel som har bäst balans mellan detaljer och abstraktion och det är en typ av fantasy som jag älskar. Det är lätt att med små ändringar få olika känsla i det. Det finns en bunt trevliga kampanjmiljöer.