Det vet jag inte, du. Kineser har ingen som helst förkärlek för struktur, deras land är ett sjudande kaos, så påståendet att österländsk filosofisk bakgrund på något sätt skulle skapa ett samhälle som i högre grad präglas av struktur och hierarki än västerländska samhällen, det håller inte vatten.
Liksom, jämför Kina med Tyskland...
Att japaner skulle älska struktur och hierarki känns vidare som en trött kliché. Stämmer den ens? Är inte den unga generationen i Japan aströtta på den äldres stelbenthet?
Jag använde orden strukturer och hierarkier som svar på tidigare inlägg och erkänner villigt att det är fel ord att beskriva vad jag är ute efter.
Det är egentligen fel att klumpa ihop länder som Kina, Korea, Japan; för de har mer inbördes skillnader än likheter.
På samma sätt är det fel att tala om Kina som ett land, då det har ungefär lika många individuella folk, språk, kulturer som EU har olika länder. Även Indien är uppbyggt på samma sätt: av olika folk, språk och kulturer.
Men jag hävdar fortfarande att det finns likheter mellan Kina, Japan, Korea som skiljer dem från andra asiatiska länder som Thailand, Malaysia, Indonesien - men låt oss inte gå OT den vägen för då blir tråden låst.
Låt oss strunta i Kina och Korea. Dels handlar tråden om synen på religon i Japan, dels vill jag inte att tråden ska spåra ut i politiska diskusssioner (vilken den riskerar att göra om man börjar diskutera kulturella skillnader/likheter mellan olika länder).
Hierarki och struktur är fel ord, men i japan är det dock fortfarande farligt att sticka ut. Gör man det förlorar man bokstavligen allt: jobb, karriär, socialt liv o.s.v. för alltid. I Japan är det ovanligt att man får en andra chans som man kan få i Sverige.
Nu är det givetvis skillnad på olika yrken: både i Japan och Sverige kan en konstnär bete sig på sätt som vore helt omöjligt för en bankman. Färga håret grönt, skaffa piercingar i ansiktet och försök söka jobb på en svensk bank så förstår du vad jag menar. Se sedan vad som händer om en japan färgar håret grönt (trots animes förkärlek för hårfärger) och sedan söka vilket jobb som helst någonstans överhuvudtaget i Japan så förstår du också vad jag menar.
Jag vet inte varifrån du fått att den yngre japanska generationen skulle vara trött på den äldres stelbenthet.
Att den yngre generationen är trött på den äldre är väl allmängiltigt över hela världen, inklusive Sverige? D.v.s. det är inte ovanligt för Japan.
Sedan börjar hela Japan, oavsett generation, inse att stelbenheten är ett problem - men förändringar i samhället hindras just av stelbenheten. Förändringar som i Sverige bara tar en generation, tar flera generationer i Japan.
Även om vissa saker tycks utvecklas snabbare i Japan, som elektronik, så händer det faktiskt inte så mycket i det japanska samhället. Se t.ex. hur vanligt det är med persondatorer i Japan (det är det inte).