Vilken fantasy kände du till innan du spelade rollspel

[DanielSchenström]

I diskussionen om den svenska stilen nämndes det att det fanns lite fantasy i Sverige, så jag tänkte kolla vad ni minns från den fantasy ni stötte på innan ni började spela rollspel, eller innan ni kände till rollspel. Det kan nog vara bra att också nämna när ni är födda och hur gamla ni var när ni stötte på fantasy och rollspel.

Det är ju inte alltid lätt att minnas men för mig såg det ut såhär enligt databasen:

Jag är född 74, såg de första rollspelen 84-84 (DoD) i en leksakskatalog, läste det första rollspelet julen 85 (DoD) och skaffade mitt första och började spela 86, Dungeons & Dragons på svenska. Det som avgjorde var de snyggare bilderna i D&D jämfört med DoD.

Innan det hade jag stött på fantasy i form av Sagan om Ringen, först en filmaffisch från den första tecknade filmen som mina föräldrar hade i sitt sovrum, böckerna, Bilbo och Sagor från Övärlden genom min skolas bibliotek. Genom leksaker så var det Masters of the Universe, från serierna Conan och de fantasyelement som dök upp i superhjälteserier, Bamse, Bobo, Kalle Anka och Pellefant. Smurfarna, Finn & Fiffi, Fix och Foxi och Johan och Pellevin hjälpte till. Det var lite fantasy i Barnens bibel och bibelsagoböcker som min mor försökte indoktrinera mig med. Jag var dock mer för att skrämma mig själv med Skattkammarboken-serien vars sagor hade fantasyinslag.
Jag minns inte riktigt när Ronja rövardotter och Mio min Mio-filmerna kom, jag har inte läst böckerna. Bröderna Lejonhjärta läste jag nog. Narnia, den tecknade serien och sen några av böckerna är ett tidigt minne.
Alias the Jester och Bumbibjörnarna är två tecknade tv-serier jag minns, men jag vet inte när de gick på tv.

Det tror jag är all fantasy jag stött på innan rollspelen.

 

[ÅkeZorkh]

Född -80, blev varse och började "spela rollspel" eller iaf nosa på det kring -89.
Far läste Bilbo och sedan Ringen-trilogin och Narnia högt för mig och min syster -86/-88.
Den Astrid jag fått mig till livs (Mio/Lejonhjärta osv) kopplade jag inte ihop med den fantasy som Tolkien/rollspelsvärldarna representerade för mig.

 

[Mekanurg]

Min omedelbara fantasyminnen från perioden 1965 till 1976 är

• Mio, min Mio
• Howard Pyles böcker om kung Artur och riddarna kring runda bordet hade starka fantasyinslag
• Hobbiten gick som radioteater sommaren 1970 (IIRC)
• Ringarnas herre läste jag 1972 när jag gick i åttan
• Elidor hittade jag i skolbiblioteket

 

[Gurgeh]

Jag är född 1974 och började antagligen spela Drakar och Demoner 1984. Ungefär i samma veva läste jag Sagan om ringen för första gången, men jag kan inte längre minnas vilken av de sakerna som inträffade först.

Innan dess hade jag läst Bilbo, Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter och de flesta av böckerna om landet Oz, samt fler och bortglömda barn- och ungdomsböcker som nog skulle klassas som fantasy.

 

[Khan]

• Howard Pyles böcker om kung Artur och riddarna kring runda bordet hade starka fantasyinslag

Den högg jag inte förrän långt senare, men hans fantastiska bok om Robin Hood var säkerligen en direkt inspiration för mig. Även om den är mer jordnära är den tydligt äventyrsbaserad.

Annars är det nog Tolkien, Narnia och böckerna om Oz som stod i hyllan innan jag började spela rollspel. Lite serier fanns också - Johan och Pellevin minns jag tex. Förstås också Astrid Lindgrens böcker.

Men något som man inte ska glömma bort är all mytologi som vi läste. Böcker om nordiska, egyptiska, romerska gudar, och mästerverket Hjältar och Monster på Himlavalvet. Jag är övertygad om att mina första rollpersoner var mer inspirerade av Theseus, Perseus och Herakles än av Aragorn, Gimli och barnen Pevensie.

 

[Mekanurg]

Den högg jag inte förrän långt senare, men hans fantastiska bok om Robin Hood var säkerligen en direkt inspiration för mig. Även om den är mer jordnära är den tydligt äventyrsbaserad.

Annars är det nog Tolkien, Narnia och böckerna om Oz som stod i hyllan innan jag började spela rollspel. Lite serier fanns också - Johan och Pellevin minns jag tex. Förstås också Astrid Lindgrens böcker.

Men något som man inte ska glömma bort är all mytologi som vi läste. Böcker om nordiska, egyptiska, romerska gudar, och mästerverket Hjältar och Monster på Himlavalvet. Jag är övertygad om att mina första rollpersoner var mer inspirerade av Theseus, Perseus och Herakles än av Aragorn, Gimli och barnen Pevensie.

Jo, jag läste Narnia-böckerna också, men de fick inte samma djupa impact på mig som Mio, Hobbiten och Elidor.

 

[Rymdhamster]

Född 82, fick reda på vad rollspel var runt 95, började spela rollspel runt 98. Men fantasy kom jag i kontakt med innan jag ens kunde läsa.

klassikerna förståss:

Tolkien
Warhammer Fantasy (krigsspelet), plus noveller
Astrid Lindgren

Men så otaliga seriealbum på bilioteket. Johan och Pelevin, Smurfarna, Sagor från Valhall, och säker många fler.

Biblan hade också sagor på band, massor som jag inte vet vad de kommer ifrån (Tror många var Lindgren igen), men också alla grekiska myter och legender.

Och även massor av barnprogram. Jag minns typ, ryska dockfilmer som berättade olika sagor med fantastiska inslag. Olika historier från Tusen och en Natt. Nån som återberättade Oddysen i serieföljd medan han seglade runt på medelhavet. The Storyteller. Narnia gick som TV-serie när jag var liten. ven lånarna, har jag för mig?

För att inte tala om Bamse (drakar, troll, häxor... vad mer behövs?), diverse inslag i Kalle Anka...

Jag skulle säga att hela min uppväxt fanns det hur mycket fantasy som helst i sverige, översatt till svenska, eller med översatt berättarröst, eller textat. Från många olika länder.

 

[Genesis]

Spontant vill jag säga att Drakar och demoner var den första fantasy jag stötte på, men sanningen är att jag inte har någon aning. "Innan jag stötte på rollspel" är ett ganska abstrakt koncept för mig. Min första rollspelssession har inte lämnat något som helst spår i min minnesbank, för det tillgör den period av mitt liv då jag var för liten för att jag ska ha några egentliga minnen av den, det vill säga att det inträffade före 20 års ålder.

 

[God45]

Jag var en fantasy nörd sedan mellanstadiet men spelade inte rollspel förrän jag var 18 och hade slutat gymnasiet. Då hade jag läst Tolkien, Pratchett, Moorcock, Howard och en massa annat. Ironiskt nog läste jag Dragon Lance på mellanstadiet när jag var 12 och hemma sjuk men spelade inte D&D förrän 6 år senare.

Nordisk mytologi lästes som barnsagor för mig så det är lätt först dock.

 

[Sömniga Isaac]

Sagan om ringen vill jag säga tillsammans med folksagor och konstsagor. Inspirationen för mig kom alltid från mytologier då det var något som intresserade mig när jag var yngre och fortfarande intresserar mig. Fantasy låg och ligger fortfarande långt ned på listan över saker jag ser som intressanta att läsa, även om jag uppskattar det i spelvärlden. Så den fantasy jag mötte kommer främst från spelvärlden och inte litteraturen.

 

[Rangertheman]

Född 1971 - började spela rollspel julen 1984. Jag hade läst alla böckerna om Oz, Övärlden, Narnia, Prydain, Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter, Hobbiten och Härskarringen innan blickarna drogs mot Drakar och Demoner.

Året efter fick jag kontakt med en amerikan som skickade massor av fantasyböcker: M.Y.T.H, Lankhmar, Vlad Taltos, Zork(!), Shannara, m.fl.

 

[DanielSchenström]

Jag hade glömt julkalendrarna, Bland Tomtar och Troll och Hjältar och monster på himlavalvet.

 

[Sömniga Isaac]

Ska nämnas, Narnia, såg att jag missade det i mitt tidigare svar. Mina föräldrar läste Narnia för mig och min bror när vi var små vilket även ledde till att vi själva läste böckerna med tiden. Så Narnia har hängt med som bild över vad fantasy kan vara, sen har den bilden förändrats efter jag studerade religion och kunde se andra kopplingar.

 

[Rangertheman]

Glömde ju Bumbibjörnarna!

 

[ÅkeZorkh]

Glömde ju Bumbibjörnarna!

Just det ja! Och Johan & Pellevin.

 

[Gurgeh]

Men något som man inte ska glömma bort är all mytologi som vi läste. Böcker om nordiska, egyptiska, romerska gudar, och mästerverket Hjältar och Monster på Himlavalvet. Jag är övertygad om att mina första rollpersoner var mer inspirerade av Theseus, Perseus och Herakles än av Aragorn, Gimli och barnen Pevensie.

Det här är viktigt. Alla som är i rätt ålder fick höra om hur Herakles ströp lejon och brände hydrahalsar på bästa sändningstid.

 

[Gurgeh]

Jag hade glömt julkalendrarna, Bland Tomtar och Troll och Hjältar och monster på himlavalvet.

För upplysning om någon vill söka på det så hette julkalendern "Stjärnhuset". "Hjältar och monster på himlavalvet" var samma sak fast i bokform.

Det finns på öppet arkiv för den som inte var barn 1981:
Stjärnhuset | Öppet arkiv | oppetarkiv.se

 

[McKatla]

Född 64, och är trots klen utgivning när jag var ung är jag uppfödd på fantasy (och SF) - jag läste det mesta som fanns att tillgå: Joy Chant (Röd måne, Svarta berg), Alan Garner (Elidor var bäst, men jag läste allt som fanns, vilket väl var fyra, fem böcker)), Astrid Lindgren (Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta), CS Lewis (hela Narnia-serien), JRR Tolkien (Bilbo och Härskarringen) och självklart favoriten framför andra – Ursula LeGuin, vars Övärldsböcker fortfarande är favoriterna i genren. Största läsupplevelsen var när jag som 13-åring läste Trollkarlen från Övärlden som nyss kommit ut på svenska (att läsa på engelska var aldrig aktuellt; dels fanns inga engelska böcker i vanlig bokhandel, dels var jag inte bra på engelska innan rollspelen kom in i mitt liv). Jag hade ingen aning om att det fanns fler böcker i serien – det blev en glad överraskning när de så småningom kom ut på svenska de med (dvs del 2 och 3; resten kom långt senare).

Lite OT: VARFÖR fastnade jag (och många andra av er gissar jag) just för dessa genrer? Jag menar: jag läser igenom den kombinerade SF-fantasy hyllan i biblioteket varv på varv, men läste egentligen inget annat i skönlitterär väg. Och vissa av verken läste jag uppåt tio gånger hellre än att läsa t.ex. socialrealistisk arbetarlitteratur eller deckare. Jag har faktiskt ingen aning, kan bara konstatera att så var det. Och är det – jag har numer läst åtskillig "vanlig" litteratur också, men läser fortfarande mycket hellre SF eller fantasy.

 

[McKatla]

Ett litet PS: När Ursula LeGuin var på bokmässan i Göteborg 1989 fick jag chansen att prata med henne en stund. Hon signerade då mitt ex av Gravkamrarna i Atuan, och konstaterade då nöjt: "It looks well used!". Ännu gladare var hon över att jag hade med Always coming Home, en bok som inte fick så mycket uppmärksamhet, men som hon själv tyckte mycket om (och jag med). Hon såg för övrigt ut (och lät) som en gamla tiders lågstadiefröken.

 

[Conan]

Född 83.

Läste Tolkien 92-93 och började spela DoD-91 93. Så troligtvis hade jag läst Tolkien innan DoD.