Egennamn på vanliga ting

[entomophobiac]

En sak som slog mig när vi spelade Rogue Trader var att 40K-universat är lite halvbesatt av att ge saker nya eller invecklade namn. Du har inte tenders eller loaders, utan lighters. (Alltså skepp som fraktar saker mellan stora rymdskepp och planeter.) Astropathy. Astronomican. God-Emperor. Archaeotech. Xenos, inte aliens.

Oftast kan du resonera dig till vad saker innebär på sammanhanget, men överlag räknar texten med att du helt enkelt fattar. Du kommer fatta tids nog. Kanske på momangen om du är figurspelare, ingen aning. Men initialt är det helt enkelt inte särskilt nybörjarvänligt alls. Världsbygget i sig är inte så invecklat egentligen, men just det här användandet av nya namn på saker som annars är rättså etablerade är intressant.

Utöver att du kan sätta copyright på saker och sälja ditt varumärke dyrt så tillför det en hel del atmosfär. Blir att tänka på droids, jedis, och nerf herders, där Star Wars ju trots allt gör lite liknande. Men det påminner också om debatten kring spelsystem, där spel som byter ut GM mot något annat ibland får kritik för att det blir svårläst att bryta mot konventioner.

Ordval kan ju göra väldigt mycket med superenkla medel, trots allt. Och ingen måste förklara vad en nerf herder är för något—det funkar ändå som förolämpning.

Vad känner ni om detta?

 

[Dimfrost]

Jag gillar det, så länge det tillför något. Om det är samma gamla spelledarroll i samma gamla standardspel är det kanske onödigt att krångla till det och kalla SL "Domptör" eller "Sagomästare", men i rätt spel, absolut. Kanske lite mindre "nya namn på etablerade saker" än faktisk mer specifik term på den aktuella företeelsen, alltså. Speciellt om den mer allmänna termen också har en del bagage man kan vilja komma ifrån, som exemplet "alien".

 

[Tre solar]

Jag är svag för nyord för att förmedla setting. Däremot ogillar jag när regeltermer byts ut, om de ändå har samma innehåll.

Jag förstår till exempel att det kanske var relevant någon gång att skilja mellan DM och GM, för att du med "Dungeon Master" förmedlade både din roll i spelet, vilket spel du har den rollen i, och vilken typ av äventyr du bjuder på. Men i praktiken upplever jag att vi ändå kodar om termerna när vi förklarar för varandra. "Det är som KP i det här spelet". Och då känns det bara onödigt.

 

[entomophobiac]

Men i praktiken upplever jag att vi ändå kodar om termerna när vi förklarar för varandra. "Det är som KP i det här spelet". Och då känns det bara onödigt.

Samtidigt kan ju ordval förmedla ganska mycket. Spelar kanske inte så stor roll att det heter Zombie Master istället för GM i All Flesh, men däremot att kalla något för Bruises istället för Damage, hypotetiskt. Då har det ju olika innebörd, även om det är exakt samma sak spelmekaniskt.

Det är ju skillnad på Tornet och Dödsormtornet liksom.

 

[wilper]

Typ MUAs skrovmål? Hu så hemskt. Typ 40K? Pseudolatinet är rätt mysigt ändå.
Så jag är tydligen väldigt kluven inför det här.

 

[entomophobiac]

Typ MUAs skrovmål? Hu så hemskt. Typ 40K? Pseudolatinet är rätt mysigt ändå.

Här blir det ju ytterst en smaksak, givetvis!

 

[Ymir]

Jag skrev Neotech Edge, så needless to say är jag ett stort fan av konstiga namn på saker. Den vanligaste kritiken vi får mot spelet, utöver att texten är för liten, är att språket är för svårt/dåligt/fattigt, så uppenbart känner inte alla som jag. Men de har fel. Vi hade en vision och vi körde på den, och är fortsatt övertygade om att vi gjort rätt val.


Att byta namn på spelledaren är en time-honored rollspelstradition som jag tycker att alla spelskapare med självaktning bör nyttja. Bäst spelledarnamn vinner!

 

[Rymdhamster]

40K hade ju 20-30 år av figurspelsfluff där alla de där termerna etablerats genom stämningstexter som var helt irrelevanta för att spela spelet. De kunde slänga in konstiga termer och annat för om du inte fattade vad det betydelse så spelade det egentligen ingen roll. Och över åren kunde många av de termerna förklaras på olika sätt. Det hade varit svårare att få allt det där etablerat om de varit en sproilans ny IP.

Men jag gillar konceptet, och jag gillar när saker inte överförklaras. Det är en genomgående trend att allt måste förklaras in i minsta detalj i filmer och böcker och serier. Så till den grad att "plothål" idag används av många om delar av ploten vi helt enkelt inte fick se (snarare än när plotten säger emot sig själv), men fortfarande i bemärkelsen att det vore något oförlåtligt dåligt.

Vi har ju gång på gång här på forumet sätt hur termer och begrepp faller sönder när folk ger sig fanken på att försöka definiera dem och spika fast en entydig betydelse, men så länge folk köper att innebörden är lite vag så funkar de termerna utmärkt att använda i givande diskussioner.

Jag tycker det är helt okej att slänga in ord utan att förklarad dem och låta folk folk lista ut dem själva. Men det är så klart en balansgång. Och nu kommer vi verkligen in på tycke och smak. Själv tycker jag inte att man ska behöva använda google translate för att lista ut betydelsen. Så jag ogillar det vi ser i exempelvis coriolis när de blandar in arabiska, eller en del cyberpunk när de stoppar in japanska eller kinesiska ord. För jag personligen har ingen direkt koppling till de språken och ingen grundläggande förståelse för dem. Så för mig blir det en barriär, och jag har redan svårt att ta mig i kragen och läsa rollspelsböcker ordentligt. Jag vill få en bild av vad ordet betyder i huvudet i och med att jag läser det.

Där funkar ord som "god emperor" utmärkt. två ord jag vet vad de betyder, i en kanske något oväntad kombination. Men jag fattar andemeningen i det. Archeotech är också bra. Fristående är det kanske lite underligt, men första gången jag såg det i en text gjorde sammanhanget att archeology+technology klickade på plats.

Skrovmål om nämnts började bra, men genom åren skenade det iväg till att bli ett nästan helt eget språk som nu ibland blir en barriär snarare än en stämningssättare.

Shadowrun gjorde det i alla fall förr i tiden rätt bra, för att de baserade sin slang på förvanskningar av existerandes lang: chum -> chummer.

Men det är som sagt hur det funkar för mig, utifrån min existernde språkförståelse. Nån som kan en del kinesiska kommer så klart ha mindre problem med sånna ord. Och andra gillar helt enkelt att lära sig nya ord. Själv prioriterar jag att lätt kunna glida in i spelvärld utan att behöva plugga innan. Så fort det dyker upp en gloslista (i alla fall en som känns som den är nödvändig) så börjar jag tappa intresset.

 

[Ymir]

Att ge saker konstiga namn tycker jag för övrigt är närbesläktat med att namedroppa oförklarade koncept, och detta var 40K långt ifrån först med. Det är en time-honored sci-fi/fantasy tradition som både Tolkien och Frank Herbert entusiastiskt ägnade sig åt, och i deras verk gör det massor för att skapa trovärdighet till settingen de beskriver. Inte konstigt att rollspel går vidare i samma banor.

"I am a servant of the secret fire, wilder of the flame of Anor. The dark fire will not avail you, flame of Ûdun!" liksom.

 

[krank]

Vad känner ni om detta?

Jag tycker om det, förutsatt att det inte tar över. Allt i spelvärlden kan inte ha konstiga namn. Spelarna måste ha en chans att kunna ta sig fram. Men att ha några egna ord känns för mig som ett ganska enkelt sätt att kliva in i spelvärlden och känna att den har en identitet och som att man själv hör hemma där. När man spelar Rotsystem heter det liksom inte VR, det heter virr. Och cybernetik är generellt antingen skarv eller krom beroende på vad det är för något. Och jag tror att det är ganska lätt att lära sig, och börja använda när man pratar i sin rollpersons jagform.

Jag upplever att det funkar bättre i litteratur än i rollspel. I en roman är jag mer OK med att inte veta vad en grej är i flera kapitel; det kan få vara en liten gåta som snurrar runt i bakhuvudet. Men där förväntas jag ju inte vara aktiv och agera, jag förväntas inte använda ordet i en mening.


När det gäller att hitta på egna termer för "spelledare" blir jag dock mest trött, men det är ju för att jag hatar regelsystem och hela metagrejen och helst inte pratar om sånt kring bordet alls. Om vi nu ska prata om regelmekaniken vill jag mest att det ska få snabbt och vara över snart, och då hjälper det inte om jag måste tänka efter "vänta nu, vad kallades färdigheter nu igen?"

Jag vill inte att regeltermer ska förmedla något. Jag vill att regeltermer ska sitta still och hålla käft och inte dra någon uppmärksamhet till sig. Då är det enklast, snabbast och smidigast att bara använda det ord som ligger närmast till hands och som knyter an till erfarenheter av andra (liknande) spel.

 

[entomophobiac]

detta var 40K långt ifrån först med

Vem har sagt det överhuvudtaget? Snälla, wrnu:a inte den här tråden.

 

[Ymir]

Vem har sagt det överhuvudtaget? Snälla, wrnu:a inte den här tråden.

Det var inte menat som en nitpick alls.

 

[entomophobiac]

Då är det enklast, snabbast och smidigast att bara använda det ord som ligger närmast till hands och som knyter an till erfarenheter av andra (liknande) spel.

Det här tror jag också är den vanligaste anledningen att spelledare kallas spelledare. Men det hjälper ju bara den som redan vet vad en spelledare är.

 

[krank]

Det här tror jag också är den vanligaste anledningen att spelledare kallas spelledare. Men det hjälper ju bara den som redan vet vad en spelledare är.

Jag tycker iofs att det är ganska logiskt – man leder spelet – men just skillnaden mellan SL och spelare är väl en av de grejer spel brukar vara ganska bra på att förklara? Iaf i jämförelse med hur bra de är på att förklara hur man faktiskt spelleder, men det gör ju inte spelen som hittar på något eget namn heller.

Sen tänker jag också att de flesta som läser rollspel, läst rollspel förut. Alltså, när jag programmerar och skriver dokumentation så använder ju jag de termer som är etablerade bland programmerare i mina kommentarer. Det hjälper visserligen bara de som redan kan de orden, men att kunna de orden här liksom till att vara programmerare…

 

[Mekanurg]

Det finns en del gammal brittisk engelska här:

• lighter är en ålderdomlig term för just den båttypen
• Den brittiske monarken titulerades King Emperor under åren 1901-1947; han var kung av Storbritannien och diverse kolonier plus kejsare av Indien. God Emperor låter därför både "naturligt" och arrogant i brittiska öron.

 

[kaptendral]

Jag älskar det här i filmer och böcker. Gör otroligt mycket för stämningen i princip all scifi. Tycker däremot det är sjukt svårt i rollspel. Dels för att jag starkt ogillar att plugga in färdiga spelvärldar och helst improviserar och jag nog inte är tillräckligt bra på att hitta på såna fräsiga ord på stående fot. Men även för att som krank sa det är svårare i ett spel att ha en massa termer som folk inte vet exakt vad dom betyder vilket oftast kvittar i filmer och böcker.

 

[entomophobiac]

Men även för att som krank sa det är svårare i ett spel att ha en massa termer som folk inte vet exakt vad dom betyder vilket oftast kvittar i filmer och böcker.

Kvittar det verkligen i filmer och böcker, eller är vi helt enkelt mer okej med att förståelsen kan få komma efterhand?

 

[kaptendral]

Kvittar det verkligen i filmer och böcker, eller är vi helt enkelt mer okej med att förståelsen kan få komma efterhand?

Framförallt det senare tror jag. Däremot tycker jag nog det kan vara okej att aldrig förstå helt vad nånting är och det är absolut inte någon nackdel att inte förstå exakt vad nånting kan göra. Och det kan ju ställa till det i rollspel på ett helt annat sätt.

 

[Genesis]

Jag är också för! Jag kommer inte att spela Neotech eftersom det inte är min sorts spel, men jag asdiggar språket på det jag sett, och jag tycker att Skrofmålet är en av få grejer jag gillar i M:UA. Jag tycker att man helt enkelt kan låta bli att förklara det, så kan man skippa gloslistan, och spelgruppen kommer inte att "ha fel", men det bygger fortfarande stämning.

 

[entomophobiac]

Jag tycker att man helt enkelt kan låta bli att förklara det, så kan man skippa gloslistan, och spelgruppen kommer inte att "ha fel", men det bygger fortfarande stämning.

Håller med helt om det! Vårt Rogue Trader-spelande hade antagligen blivit väldigt annorlunda om någon var väldigt insatt i 40K-universat. Men eftersom saker snarare handlade om att upprätthålla illusionen tycker jag det funkade rätt bra att bara krydda språket med liknande typer av nonsens för att förstärka idén med det, på något sätt.