Sagospelet Äventyr v4, av Daniel @Äventyr Lehto m.fl.
Sagospelet Äventyr är ett fantasyrollspel avsett att spelas med barn. Den nya versionen, den fjärde utgåvan, kommer i en gedigen låda, innehållandes sex häften, flera kartor och ark med vikfigurer med några tillhörande spelplaner. Jag har provat det tillsammans med mina barn, åtta och sex år gamla. Vi har tidigare spelat den tredje utgåvan en hel del.
Det första häftet behandlar vad rollspel är, regler och hur man skapar en rollperson. Många av folkslagen och sysselsättningarna som finns att välja bland är nya. Bland de nya folkslagen märks sköldpaddsfolk och de ikoniska hoppingarna. Rollpersonsskapandet är välbeskrivet och gör det lätt för barnen att skapa unika och spännande rollpersoner, med egenskaper och specialförmågor.
Mina barn fastnar för spelets djurfolk och väljer att spela den flodfarande slokingen Osvald (antropomorf myrslok) och trubadurmuslingen Musbert (antropomorf mus). De vill åka på sin flodbåt och utforska spelvärldens djungler. Musbert har en magisk flöjt som han kan använda för att söva fiender. Låter spännande!
Regelavsnittet är tyvärr ganska otydligt. Jag har lite svårt att läsa mig till hur tärningsslagen för handlingar egentligen ska utföras. Man ska slå 3T10 och få under rollpersonens egenskapsvärde för ett "lyckat" slag. Texten är dock inte helt tydlig med om det räcker med att en av tärningarna är lyckad eller om alla behöver vara det. Det finns olika svårighetsgrader på handlingar som verkar motsvara att olika antal lyckade tärningar krävs för att lyckas, men så vitt jag kan se står det aldrig i klartext att det är så svårighetsgraderna faktiskt fungerar. Kan tänka mig att beskrivningen känns än mer förvirrande för nybörjare. När vi spelar på det sätt som jag tolkat reglerna så fungerar det väldigt bra. Barnen gillar att de får slå fler tärningar än vad de fick med den tredje utgåvans regelsystem.
Den andra häftet beskriver Ariba, ett djungelrike på den sydliga kontinenten Sem Saros. Inspirationen verkar framförallt ha hämtats från sydamerikas indianer, men dessutom har man slängt in ninjor, dinosaurier, afrikanska djur och djurfolk. Kul, varierat och levande. Djungeln känns spännande, mystisk och bitvis farlig. Beskrivningen är inte lika utförlig som i de världsböcker som tidigare publicerats, men i gengäld får vi elva sidor med roliga slumptabeller för händelser, 23 spelledarpersoner med porträtt och beskrivande text samt beskrivningar och bilder av ett gäng varelser och monster som finns i Ariba. Väldigt användbart i spel, och lätt att använda.
Texten tar stundtals för givet att man redan är bekant med Sagospelet Äventyrs spelvärld. De absoluta grunderna, som att världen heter Masona, förklaras aldrig, vilket gör att en del stycken blir svåra att förstå för den som inte spelat spelet tidigare.
Det tredje häftet innehåller tips till spelledaren. Det är rätt igenom briljant, och är fullproppat med goda råd för hur man spelleder, särskilt när spelarna är barn. Improvisation, gestaltning, prepp, hur man strukturerar och skriver äventyr, olika fysiska hjälpmedel man kan använda i berättandet, fler slumptabeller för uppdrag och händelser... Massor med bra saker här. Min enda kritik är att det hade varit bättre att samla slumptabellerna från häftena 2 och 3 på ett och samma ställe.
Det fjärde häftet är ett färdigt äventyr på cirka 30 sidor. Det är spännande och välskrivet och ger gott om stöd till ovana spelledare. I boxen finns vikfigurer och handouts som är tänkta att användas till äventyret. Häftet avslutas med två sidor korta äventyrsuppslag.
Det femte häftet innehåller några sidor med konturer på personer från olika folkslag, som spelarna kan skissa av när de ritar sina rollpersoner. Jättekul idé! Mina barn älskade dem. Dessutom finns ett gäng välskrivna lite matigare äventyrsförslag, med bidrag av Camilla Linde och Gabrielle de Bourg.
Det sjätte och sista häftet är en formelsamling, som dels innehåller ett gäng trollformler och dels innehåller ett välkommet index över alla trollformler som publicerats i världsböckerna. Perfekt när man vill kolla upp detaljerna för en besvärjelse.
Det följer med några färdiga rollpersoner man kan använda i boxen, men inga rollformulär. Det finns heller ännu inga rollformulär för nedladdning för den fjärde utgåvan.
Draget att dela upp texten i flera häften känns rätt lyckat. De gamla limmade böckerna vi har har mer eller mindre fallit isär efter flitigt bläddrande. Hoppas och tror att häftena kommer hålla bättre. Uppdelningen gör också att vi inte behöver skicka en och samma bok mellan oss hela tiden. Det till trots så hade jag nog ändå föredragit en inbunden bok med hårdpärm, som senaste världsboken Trolldom i Masona.
Richard Svenssons illustrationer är som alltid klockrena, och sätter en jättebra stämning för spelet. Texten är till största delen bra och tydlig, tyvärr då med undantag för regelavsnittet. Böckerna dras med en del korrekturfel: någon saknad punkt, några saknade ord, formateringsfel där en siffra hamnar i fel kolumn, någon felaktig sidhänvisning.
Version 4 är det hittills bästa versionen av Sagospelet Äventyr. Jag rekommenderar det varmt för spel med barn upp till och med mellanstadieåldern. Det finns mycket att gilla här. Den nya delen av spelvärlden är ett roligt steg bort från den mer klassiska eurocentriska fantasy som spelet tog sin början i. Boxen är till bristningsgränsen full med innehåll. Äventyrsförslag och kartor gör att man kan få ut en hel del spelande med minimalt med prepp (åtminstone med en lite mer erfaren spelledare). Det här är bra!
Supplementet Kort & tärningar innehåller föga förvånande kort och tärningar till spelet. De 110 korten föreställer spelledarpersoner, varelser/monster och föremål. Barnen gillar verkligen föremålskorten, som hjälper dem att visualisera sina rollpersoners utrustning. Och sexåringen, som inte kan läsa än, kan själv välja utrustning utan att någon läser långa tabeller för henne. Person- och monsterkorten är mycket smidigare att visa upp än att bläddra fram motsvarande bilder i böckerna. Tärningarna är däremot något av en besvikelse. Det är sju ogenomskinliga T10:or i någon slags tråkig ljus beige färg. På de vi fick är siffrorna lite dåligt färglagda, vilket gör en del av dem svåravlästa. De ger ett billigt intryck för både hand och öga. Hade själv mycket hellre sett ett gäng färgglada genomskinliga tärningar, för att höja spelglädjen ytterligare ett snäpp.
Sagospelet Äventyr är ett fantasyrollspel avsett att spelas med barn. Den nya versionen, den fjärde utgåvan, kommer i en gedigen låda, innehållandes sex häften, flera kartor och ark med vikfigurer med några tillhörande spelplaner. Jag har provat det tillsammans med mina barn, åtta och sex år gamla. Vi har tidigare spelat den tredje utgåvan en hel del.
Det första häftet behandlar vad rollspel är, regler och hur man skapar en rollperson. Många av folkslagen och sysselsättningarna som finns att välja bland är nya. Bland de nya folkslagen märks sköldpaddsfolk och de ikoniska hoppingarna. Rollpersonsskapandet är välbeskrivet och gör det lätt för barnen att skapa unika och spännande rollpersoner, med egenskaper och specialförmågor.
Mina barn fastnar för spelets djurfolk och väljer att spela den flodfarande slokingen Osvald (antropomorf myrslok) och trubadurmuslingen Musbert (antropomorf mus). De vill åka på sin flodbåt och utforska spelvärldens djungler. Musbert har en magisk flöjt som han kan använda för att söva fiender. Låter spännande!
Regelavsnittet är tyvärr ganska otydligt. Jag har lite svårt att läsa mig till hur tärningsslagen för handlingar egentligen ska utföras. Man ska slå 3T10 och få under rollpersonens egenskapsvärde för ett "lyckat" slag. Texten är dock inte helt tydlig med om det räcker med att en av tärningarna är lyckad eller om alla behöver vara det. Det finns olika svårighetsgrader på handlingar som verkar motsvara att olika antal lyckade tärningar krävs för att lyckas, men så vitt jag kan se står det aldrig i klartext att det är så svårighetsgraderna faktiskt fungerar. Kan tänka mig att beskrivningen känns än mer förvirrande för nybörjare. När vi spelar på det sätt som jag tolkat reglerna så fungerar det väldigt bra. Barnen gillar att de får slå fler tärningar än vad de fick med den tredje utgåvans regelsystem.
Den andra häftet beskriver Ariba, ett djungelrike på den sydliga kontinenten Sem Saros. Inspirationen verkar framförallt ha hämtats från sydamerikas indianer, men dessutom har man slängt in ninjor, dinosaurier, afrikanska djur och djurfolk. Kul, varierat och levande. Djungeln känns spännande, mystisk och bitvis farlig. Beskrivningen är inte lika utförlig som i de världsböcker som tidigare publicerats, men i gengäld får vi elva sidor med roliga slumptabeller för händelser, 23 spelledarpersoner med porträtt och beskrivande text samt beskrivningar och bilder av ett gäng varelser och monster som finns i Ariba. Väldigt användbart i spel, och lätt att använda.
Texten tar stundtals för givet att man redan är bekant med Sagospelet Äventyrs spelvärld. De absoluta grunderna, som att världen heter Masona, förklaras aldrig, vilket gör att en del stycken blir svåra att förstå för den som inte spelat spelet tidigare.
Det tredje häftet innehåller tips till spelledaren. Det är rätt igenom briljant, och är fullproppat med goda råd för hur man spelleder, särskilt när spelarna är barn. Improvisation, gestaltning, prepp, hur man strukturerar och skriver äventyr, olika fysiska hjälpmedel man kan använda i berättandet, fler slumptabeller för uppdrag och händelser... Massor med bra saker här. Min enda kritik är att det hade varit bättre att samla slumptabellerna från häftena 2 och 3 på ett och samma ställe.
Det fjärde häftet är ett färdigt äventyr på cirka 30 sidor. Det är spännande och välskrivet och ger gott om stöd till ovana spelledare. I boxen finns vikfigurer och handouts som är tänkta att användas till äventyret. Häftet avslutas med två sidor korta äventyrsuppslag.
Det femte häftet innehåller några sidor med konturer på personer från olika folkslag, som spelarna kan skissa av när de ritar sina rollpersoner. Jättekul idé! Mina barn älskade dem. Dessutom finns ett gäng välskrivna lite matigare äventyrsförslag, med bidrag av Camilla Linde och Gabrielle de Bourg.
Det sjätte och sista häftet är en formelsamling, som dels innehåller ett gäng trollformler och dels innehåller ett välkommet index över alla trollformler som publicerats i världsböckerna. Perfekt när man vill kolla upp detaljerna för en besvärjelse.
Det följer med några färdiga rollpersoner man kan använda i boxen, men inga rollformulär. Det finns heller ännu inga rollformulär för nedladdning för den fjärde utgåvan.
Draget att dela upp texten i flera häften känns rätt lyckat. De gamla limmade böckerna vi har har mer eller mindre fallit isär efter flitigt bläddrande. Hoppas och tror att häftena kommer hålla bättre. Uppdelningen gör också att vi inte behöver skicka en och samma bok mellan oss hela tiden. Det till trots så hade jag nog ändå föredragit en inbunden bok med hårdpärm, som senaste världsboken Trolldom i Masona.
Richard Svenssons illustrationer är som alltid klockrena, och sätter en jättebra stämning för spelet. Texten är till största delen bra och tydlig, tyvärr då med undantag för regelavsnittet. Böckerna dras med en del korrekturfel: någon saknad punkt, några saknade ord, formateringsfel där en siffra hamnar i fel kolumn, någon felaktig sidhänvisning.
Version 4 är det hittills bästa versionen av Sagospelet Äventyr. Jag rekommenderar det varmt för spel med barn upp till och med mellanstadieåldern. Det finns mycket att gilla här. Den nya delen av spelvärlden är ett roligt steg bort från den mer klassiska eurocentriska fantasy som spelet tog sin början i. Boxen är till bristningsgränsen full med innehåll. Äventyrsförslag och kartor gör att man kan få ut en hel del spelande med minimalt med prepp (åtminstone med en lite mer erfaren spelledare). Det här är bra!
Supplementet Kort & tärningar innehåller föga förvånande kort och tärningar till spelet. De 110 korten föreställer spelledarpersoner, varelser/monster och föremål. Barnen gillar verkligen föremålskorten, som hjälper dem att visualisera sina rollpersoners utrustning. Och sexåringen, som inte kan läsa än, kan själv välja utrustning utan att någon läser långa tabeller för henne. Person- och monsterkorten är mycket smidigare att visa upp än att bläddra fram motsvarande bilder i böckerna. Tärningarna är däremot något av en besvikelse. Det är sju ogenomskinliga T10:or i någon slags tråkig ljus beige färg. På de vi fick är siffrorna lite dåligt färglagda, vilket gör en del av dem svåravlästa. De ger ett billigt intryck för både hand och öga. Hade själv mycket hellre sett ett gäng färgglada genomskinliga tärningar, för att höja spelglädjen ytterligare ett snäpp.
