OK, först och främst: Jag är inte ute efter att skapa, fortsätta eller eskalera någon biff här. Jag vill bara prata om begreppet "nyskapande" ur en ren producentvinkel snarare än ur en konsumentvinkel. Jag skriver här enbart utifrån mitt eget perspektiv, och har verkligen inga objektiva anspråk eller så.
Så. Vi har diskuterat "nyskapande" på forumet. Igen. Och jag har gått och funderat rätt mycket på det, framför allt ur just skaparperspektiv.
FÖR MIG är jakten på det "nyskapande" i stort sett enbart destruktiv. Det är min största road block, den värsta blockering min kreativitet kan få. "Nej, det är inte tillräckligt nyskapande" är nog det som hindrat mig från att skapa flest saker. Flest rollpersoner absolut, men också äventyr. Säkert hela rollspel också. Det är bara när jag lyckas uppbåda tillräckligt med energi för att trycka undan den tanken som jag överhuvudtaget lyckas skriva äventyr. Det är iaf delvis därför mina spel mest har grundböcker, och nästan inga äventyr eller kampanjer.
Egentligen vet jag ju att jakten på "det nyskapande" inte leder någonvart. Vad jag än skapar så kan jag antagligen hitta en förlaga som gjort typ samma grej och som mitt äventyr bara känns som en halvdassig kopia på. Om jag rent rationellt ville skapa så många saker som möjligt som jag själv tyckte kändes nyskapande så skulle jag ju helt enkelt minimera hur mycket research jag gör, se färre filmer, läsa färre böcker, spela (ännu) mindre rollspel och datorspel och så vidare. För ju mer jag läser, ju större mitt mentala bibliotek av möjliga förlagor blir, desto svårare blir det att skapa något som verkligen känns "nytt".
Och vill jag skapa något som känns nytt för en publik så skulle jag ju då också välja en målgrupp som upplevt så lite som möjligt. Typ stjäla från böcker och sälja in det till folk som aldrig läser böcker. Eller bara helt enkelt ha barn och ungdomar som målgrupp; de har ju generellt inte hunnit uppleva tillräckligt mycket ännu så där kommer ju nästan allt man skapar kännas "nyskapande".
Jag tycker mig ha sett det här hos andra också, och jag tycker är synd. Projekt som läggs ner för att de "inte känns tillräckligt nyskapande".
Lösningen för mig är att kontinuerligt påminna mig om det jag skrev ovan. Och om att "nyskapande" i sig inte nödvändigtvis är något positivt. Det räcker bra om man lyckas göra något litet nytt i något som redan finns. Det är OK att bara bidra med en enda liten idé som inte kombinerats med andra idéer på just det här sättet. Heck, det är OK att göra något som 100% är snott från andra källor eller 100% följer en existerande formel – bara det blir ett bra resultat, som funkar.
Sådär. Så funkar jag som makare: "Nyskapande" är ett ouppnåeligt mål som blockerar och förstör min kreativitet. Och som jag måste ta mig förbi om jag ska få något gjort.
Hur känner andra makare? Blir ni sporrade eller hindrade av "nyskapande"? Kastar ni saker i papperskorgen om de inte känns nya nog? Hur gör och tänker ni?
Så. Vi har diskuterat "nyskapande" på forumet. Igen. Och jag har gått och funderat rätt mycket på det, framför allt ur just skaparperspektiv.
FÖR MIG är jakten på det "nyskapande" i stort sett enbart destruktiv. Det är min största road block, den värsta blockering min kreativitet kan få. "Nej, det är inte tillräckligt nyskapande" är nog det som hindrat mig från att skapa flest saker. Flest rollpersoner absolut, men också äventyr. Säkert hela rollspel också. Det är bara när jag lyckas uppbåda tillräckligt med energi för att trycka undan den tanken som jag överhuvudtaget lyckas skriva äventyr. Det är iaf delvis därför mina spel mest har grundböcker, och nästan inga äventyr eller kampanjer.
Egentligen vet jag ju att jakten på "det nyskapande" inte leder någonvart. Vad jag än skapar så kan jag antagligen hitta en förlaga som gjort typ samma grej och som mitt äventyr bara känns som en halvdassig kopia på. Om jag rent rationellt ville skapa så många saker som möjligt som jag själv tyckte kändes nyskapande så skulle jag ju helt enkelt minimera hur mycket research jag gör, se färre filmer, läsa färre böcker, spela (ännu) mindre rollspel och datorspel och så vidare. För ju mer jag läser, ju större mitt mentala bibliotek av möjliga förlagor blir, desto svårare blir det att skapa något som verkligen känns "nytt".
Och vill jag skapa något som känns nytt för en publik så skulle jag ju då också välja en målgrupp som upplevt så lite som möjligt. Typ stjäla från böcker och sälja in det till folk som aldrig läser böcker. Eller bara helt enkelt ha barn och ungdomar som målgrupp; de har ju generellt inte hunnit uppleva tillräckligt mycket ännu så där kommer ju nästan allt man skapar kännas "nyskapande".
Jag tycker mig ha sett det här hos andra också, och jag tycker är synd. Projekt som läggs ner för att de "inte känns tillräckligt nyskapande".
Lösningen för mig är att kontinuerligt påminna mig om det jag skrev ovan. Och om att "nyskapande" i sig inte nödvändigtvis är något positivt. Det räcker bra om man lyckas göra något litet nytt i något som redan finns. Det är OK att bara bidra med en enda liten idé som inte kombinerats med andra idéer på just det här sättet. Heck, det är OK att göra något som 100% är snott från andra källor eller 100% följer en existerande formel – bara det blir ett bra resultat, som funkar.
Sådär. Så funkar jag som makare: "Nyskapande" är ett ouppnåeligt mål som blockerar och förstör min kreativitet. Och som jag måste ta mig förbi om jag ska få något gjort.
Hur känner andra makare? Blir ni sporrade eller hindrade av "nyskapande"? Kastar ni saker i papperskorgen om de inte känns nya nog? Hur gör och tänker ni?