Dimfrost
Special Circumstances
En sak som kom upp i den senaste tidens layoutdiskussioner är rollspelsböcker som försöker se ut som något annat medium eller någon annan boktyp. Exemplet var då Coriolis där delar försöker efterlikna en tablet:
Men det finns många fler. Neotech Edge har ibland något slags datorgränssnitt:
Sedan finns den helt motsatta idén, att efterlikna gammalt papper, som i Jorges Bestiarium:
Eller läder, som omslaget på detsamma:
Eller bara små inslag, som post it-lappar (jag hittar inget exempel nu, men är säker på att jag har sett det, relativt nyligen).
Jag har nu insett att det här bryter min immersion. Boken blir på låtsas; även om det är snyggt och välgjort känns det inte helt genuint. Och det säger jag ändå när jag tycker Jorges och Coriolis är väldigt snygga produkter som jag gillar riktigt mycket. Det är bara något som skaver. På gränsen ligger saker som (falska) blodstänk bakom texten. Det är kanske för att det är något som skulle kunna se ut på samma sätt även om de vore äkta och därför känns annorlunda? En annan materialitet?
Jag gillar avvikande och nyskapande layout, men jag föredrar definitivt när det håller sig inom bokens paradigm och inte försöker efterlikna något annat, rent materiellt. Ett blankt bokpapper är inte en datorskärm. Ett matt papper är inte slitet pergament. Formgivning som använder extratunt och guldkantat papper för att efterlikna en bibel, eller glansigt papper, stort format och typsnittsblandning för att minna om experimentella 90-talstidskrifter, eller blurrigt risotryck för att blinka till uppkopierade fansin, däremot, det är något helt annat.
Är det här bara en helt irrationell hangup från min sida, eller ligger det något i det?
Men det finns många fler. Neotech Edge har ibland något slags datorgränssnitt:
Sedan finns den helt motsatta idén, att efterlikna gammalt papper, som i Jorges Bestiarium:
Eller läder, som omslaget på detsamma:
Eller bara små inslag, som post it-lappar (jag hittar inget exempel nu, men är säker på att jag har sett det, relativt nyligen).
Jag har nu insett att det här bryter min immersion. Boken blir på låtsas; även om det är snyggt och välgjort känns det inte helt genuint. Och det säger jag ändå när jag tycker Jorges och Coriolis är väldigt snygga produkter som jag gillar riktigt mycket. Det är bara något som skaver. På gränsen ligger saker som (falska) blodstänk bakom texten. Det är kanske för att det är något som skulle kunna se ut på samma sätt även om de vore äkta och därför känns annorlunda? En annan materialitet?
Jag gillar avvikande och nyskapande layout, men jag föredrar definitivt när det håller sig inom bokens paradigm och inte försöker efterlikna något annat, rent materiellt. Ett blankt bokpapper är inte en datorskärm. Ett matt papper är inte slitet pergament. Formgivning som använder extratunt och guldkantat papper för att efterlikna en bibel, eller glansigt papper, stort format och typsnittsblandning för att minna om experimentella 90-talstidskrifter, eller blurrigt risotryck för att blinka till uppkopierade fansin, däremot, det är något helt annat.
Är det här bara en helt irrationell hangup från min sida, eller ligger det något i det?