Då har du en väldigt annorlunda 0-100 skala än vad som brukar användas i rollspel.
Det tänket gillar jag. Man blir inte bättre i när man rullar tärningar, men det innebär att man är en erkänd guru på området. Folk söker sig till personen för att bli lärlingar, för att utmana personen, för att anlita personen, för att sola i glansen av att vara personens kompis osv. Det finns massor av intressant rollspelsbränsle i det.
Hmm, det gav mig en idé på hur man skulle kunna hantera det. Har man mer än 20 (vi antar att det är ett T20-baserat system) så har man fortfarande samma modifikation för svårighet, tex om jag har 30, och -3 i svårighet, så slår jag mot 17, MEN jag har en tärning till där jag har 7 (30-20-3) på att lyckas, och en av dem räcker för att lyckas. Då blir det en grej som bara kommer fram i svåra lägen, men lå
Om vi ändå slaktar heliga kor, måste man förbättras? Titta på typiska filmer eller böcker, där at standard snarare att huvudpersonen får däng genom hela handlingen, och precis i slutskedet lyckas vända ett säkert nederlag till en seger, mot alla odds. Det finns undantag, men väldigt ofta är det upplägget.
Måste, nej. Däremot är det så jag är van att spela allt sedan tidernas begynnelse, och att inte ha någon möjlighet alls till förbättring känns därför märkligt. Samtidigt tycker jag om när förbättringarna sker så pass långsamt att de blir något att se fram emot. Någon procents förbättring i ett par färdigheter vart tredje spelmöte eller kanske en ny level efter en hel helgs hexkrälande.
Beror på vad du vill få ut av rollspelandet. En av mina nuvarandre grupper gjorde uppror över att det i princip inte fanns något sätt att förbättra sina rollpersoner. Var tvungen att revampa reglerna och slänga in lite färdighetespoäng då och då =D
Jag utgår ifrån att på en skala 0-100 så är 50 medelsnitt , det är där dom flesta personer hamnar strax under eller över medelsnitt och det är där dom spenderar resten av sina liv. Skickliga yrkespersoner/akademiker bör hamna något över den gråa massan så säg 60-70/ sedan extremt skickliga yrkesmän eller supersmarta akademiker bör hamna runt 75-80 och paragoner nånstans 90-100.
Men slår man med 1T100 så kommer en person med 50 i färdighetsvärde att misslyckas väldigt ofta - dvs man är en klantig nybörjare.
Tar vi tex game of thrones tv-serien och the imp tyrion lannister som exempel så borde hen ligga runt 90-100 i intelligens och hen borde ha ungefär samma värden i färdigheter som har korrelation till egenskapen intelligens .
Det här handlar mer, anser jag, om att envisas med att slå meningslösa slag i meningslösa situationer. Som att revisorn slår ett slag för varje post på kontot och därmed misslyckas med hälften. I själva verket så innebär Ekonomi 50% att du är en fullt kapabel revisor men som inte har full koll på undantagsregler i Thailland eller hur lagarna såg ut 1953.
Jag tror inte att det är nyttigt att försöka applicera logik på förhållandet mellan Grundegenskaper och Färdigheter. Då måste man börja fundera på den där rollpersonen som fick 18 i Smidighet, men inte har mer än grundchans i Hoppa, Klättra, Simma, Rida, Stjäla föremål, Dyrka lås etc. På vilket sätt är den personen egentligen smidig?
Det är ju betydligt lättare att logiskt förklara att någon har 18 i smidighet men 12 i akrobatik än tvärtom . Personen med smidighet 18 och tex 12 i akrobatik har inte nått sin fulla potential inom akrobatik än och har fortfarande möjlighet att utvecklas genom träning och när hen har nått 18 i akrobatik kan hen inte utvecklas mer , hen har nått sin peak .
