"Why not both?" kanske du undrar, och svaret är "För att Olof inte klarar av det". Så den här tråden går ut på att dela med sig av erfarenheter samt att tipsa mig om hur jag kan agera.
Vad handlar det om lite mer konkret då? Jo, vi är ett gäng som online-kör Mask of Nyarlathotep (vi håller tråden spoilerfri tack eftersom jag är spelare), och där förekommer det en hel del handouts/ledtrådar och det blir stundtals mycket fokus på att pussla ihop dem, fundera på vad som hänt, vad vi borde göra härnäst, etc. Så mycket fokus att det är lite för mycket. Jag vill inte riktigt spela ut min impulsiva/glada rollperson för impulsiviteten motverkar fokus på att lösa ledtrådspusslet och glädjen matchar inte händelserna i scenariot. Vilket gör att jag har tråkigare än jag vill ha det (övriga i gruppen verkar så nöjda så jag har inte tagit upp det här riktigt med dem). Jag blir passiv. Jag gillar ju problemlösning, men det tar hela mitt fokus, och jag vill rollspela också.
Om jag nu lyckas med en begriplig beskrivning så står jag här med följande frågor:
Hur gör jag för att spela ut min rollperson utan att det stör ut mitt problemlösande?
Borde jag ha något särskilt mindset i en given scen, typ "Nu ska jag spela charmig" för att hjälpa mig på traven?
Vad handlar det om lite mer konkret då? Jo, vi är ett gäng som online-kör Mask of Nyarlathotep (vi håller tråden spoilerfri tack eftersom jag är spelare), och där förekommer det en hel del handouts/ledtrådar och det blir stundtals mycket fokus på att pussla ihop dem, fundera på vad som hänt, vad vi borde göra härnäst, etc. Så mycket fokus att det är lite för mycket. Jag vill inte riktigt spela ut min impulsiva/glada rollperson för impulsiviteten motverkar fokus på att lösa ledtrådspusslet och glädjen matchar inte händelserna i scenariot. Vilket gör att jag har tråkigare än jag vill ha det (övriga i gruppen verkar så nöjda så jag har inte tagit upp det här riktigt med dem). Jag blir passiv. Jag gillar ju problemlösning, men det tar hela mitt fokus, och jag vill rollspela också.
Om jag nu lyckas med en begriplig beskrivning så står jag här med följande frågor:
Hur gör jag för att spela ut min rollperson utan att det stör ut mitt problemlösande?
Borde jag ha något särskilt mindset i en given scen, typ "Nu ska jag spela charmig" för att hjälpa mig på traven?