Mm, Polaris skulle jag kunna tänka mig att spela igen. Vi lirade en kampanj på kanske fyra spelmöten. Det var väl okej, sådär. Led lite av att det var fyra olika berättelser, dåligt ihopkopplade. Men till stor del var vi nog helt enkelt inte tillräckligt bra rollspelare för att kunna göra spelet rättvisa. Vi hade väl lirat indielir i ett par år på den tiden. Idag är jag mycket bättre, och skulle nog kunna göra något riktigt bra med Polaris. Framförallt efter att ha spelat spel som sätter regler för hur man får prata. Tror att Polaris skulle må bra av det. Åtminstone borde man förbjuda beskrivningar i första person. Kanske även lägga allt i dåtid. Det hände ju för länge sedan, trots allt. Prosopopées regel om att ingenting har något namn och att man inte får avbryta den som talar skulle också passa. Det ger riktigt härliga och lite ålderdomliga beskrivningar.