Jag tänker att det är här man skiljer sig åt, jag är ju intresserad av min rollpersons inre liv och backstory. Jag personligen struntar ju i om vi klarar "äventyret". Ända gången det är intressant att klara äventyret för mig är ju om äventyret känns personligt för min rollperson.
Jao. Alltså, för mig kan det absolut vara intressant för mig att i mitt eget huvud knyta an det vi gör till min rollpersons ideologi och sådär, och låta hen relatera saker hen möter till sin backstory/omgivning. Men det är definitivt inte liksom det
viktiga. Lite som när jag ser på TV-serier och karaktärerna och deras relationer väl för all del är en trevlig krydda, men där mitt fokus nästan alltid är på den centrala plotten/mysteriet/vad det nu är.
Jag vill Klara Äventyret, och sen vill jag att det sätt vi Klarade Äventyret ska kunna påverkas av och påverka min rollpersons inre liv. Men jag behöver ingen mer "personlig koppling" än "ni jobbar för BPRD Europa, och nu har de fått rapporter om varulvar i Londons tunnelbana – hittills tre döda". Jag skapade såklart rollpersonen som BPRD-agent och som vill stoppa monster, så i nån mån är det väl viktig för rollpersonen att interagera med äventyret, men det måste inte vara liksom
personligt.
Jag har dock inget emot om det är personligt för nån annan i spelgruppen, så om SL vill och orkar så gör det mig inget om hen väver in de andra rollpersonernas backstories och ger dem personliga motivationer. Jag har inga problem att bara hänga på; jag är nog ganska tacksam att spelleda på just det specifika viset tror jag =)