Tack för länken hit Gamiel, kul att läsa så mycket fräna tankar och jag tänkte lätt presentera hur jag spelar på orcherna i min egen kampanj, för den som kan tänkas finna det intressant
Och ursäkta röran
För egen del har jag valt i beskrivningarna av det som är utanför Chronopia vara något mytiskt eller som bäst något otydligt, staden i min värld liksom “tar över” och inverkar på invånarnas psyke som så att det som hände innan blir oviktigt och kanske lite luddigt. Med det sagt så betyder ju inte det att det inte finns nåt utanför, världsbeskrivningen utanför är dock mer svepande generaliseringar (kanske med viss exotism) för rollpersonerna.
Jag tycker att kanske att mina svartblod lutar åt ett mer monstruöst tema vilket kan ta vissa kreativa grepp till problematiska slutledningar, särskilt för rollpersoner. Likaså är det en lite svår balansgång, “den ädle vilden” och “den vedervärdige barbaren” är ju liksom gjord ad finitum, men samtidigt så vill jag behålla just Chronopias orcher. För mig är inte orchen nödvändigtvis en muskelstinn massiv med underhaka av granit, jag lutar mer åt Tolkienhållet (vet inte om det ger rätt association för alla såklart).
Allmänt om Svartblod
Tvekönade
Egen flavor-text:
“
Svartblod är tvekönade. Gudarna har givit dem denna förmåga så att de i en naturligare (för dem), mer krigisk tillvaro kan fylla på med nya krigare snabbt. Integrerandet i andra kulturer har gjort att en del individer anammar, eller blir tvingade till (av bland annat dvärgiska slavdrivare) könsroller, vissa av dessa vet inte ens att de är tvekönade.”
Hur detta rent praktiskt sker har jag inte riktigt klurat ut än, men antingen föds de som yngel och matas med tuggad mat (jmfr pungdjursbarn som simmar i små skålar av tuggad mat och växer med en rasande takt), eller så finns det kanske ett mer traditionellt gnuggade av gribblies och utbyte av livgivande bös.
Svart Blod
Vad som enar de olika folkslagen är deras svarta, kletiga och fränt doftande blod, något som sträcker sig över orcher, vättar tillika troll. Det får sår att sluta tätt snabbt och har bra syreupptagning. Jag funderar även på att låta det få nån extra egenskap i samband med alkoholintag, alltid kul att spela på klyschor som “orcherdrank”. Kanske inte Orch + whiskey = supersayian dock.
Anpassade
Mina orcher skiljer sig i övrigt lite från originalet: mörkersyn, extrem uthållighet, bra hörsel, tål solljus sådär, klor + vassa tänder, the usual.
Orcher & Resar
Personligen finner jag ingen bra plats för resar, gillade dem i dess dåvarande form inte alls, kändes som påklistrade och inte särskilt inspirerande. Istället valde jag att låta orcherna ha två kast (även om jämförelsen är enkel), snaga och rese, något som ska genomsyra deras olika kulturer oavsett vart den utvecklats. Sen kan Rese-kastet bli en regerande subkultur som i originalet, för all del, men jag valde att inte skilja dem genetiskt (så att säga) från vanliga orcher.
Jag hade tänkt att tillhörande av kastet Rese ökar Storlek på vederbörande orch, om det har att göra med nån magisk egenskap eller utsöndrade hormoner vet jag inte riktigt
Stadsnomader
Den primära kulturen som är allmänt förekommande är utvecklad av förrymda eller frigivna slavar som vill uppnå nåt slags folkslagsideal, en möjlig efterhandskonstruktion av “gamla visa orcher” som vill återföra orcherna till en “naturligare” tillvaro. Det är en kultur som helt enkelt har fått starta sig själv artificiellt kanske.
Av gammal hävd har Fursten/kejsaren tillåtit orcherna att följa ett antal boulevarder runt om i staden där de kan valla sina bufflar, från de stora köttmarknaderna i varje distrikt. Olika importörer ser till att det finns mat och vatten för hjordarna på strategiska punkter, likaså går stråket genom stora delar av STORA parken. Det är heller inte otänkbart att en och annan animystiker låter lite av takodlingarna gå till kreaturen, en mindre investering. Detta är ett ganska väloljat företag, som leds av slipade shamaner, gamla slavdrivare och efterföljs av yngre medlemmar ur klanen som samlar på sej all skit och håller hjorden på rätt väg. I periferin runt hjorden rider Asketerna, (som egentligen inte skiljer sig mycket från originalet) kompromisslösa buffelryttare, belamrade med skrotproteser (alltså förlåt, jag skiter i vilka 40k-vibbar det än ger, det är fan ballt!) och ett otrevligt kynne, tillhörande smärtkultens ytterligheter. Med sig på färden bär bufflarna mer eller mindre hela städer som fraktas på dess ryggar, med tillhörande bekvämligheter och produktionscentra.
Egen flavor-text:
“
Domän: Svartiskt Nomadliv:
Belagda i uråldrig Furstlig lag tvingar de nomadiska svartbloden sina hjordar med pansarbufflar längs med Via Kraunvosh, ett nätverk av vägar som i urminnes tider brukats av orcherna. Boskapsfösarna brukar vara noga med att att inte låta bestarna springa utanför dessa heliga linjer, vidskepliga som de är. Att bo utmed dessa vägar är förenat med livsfara, mer så kanske än i övriga delar, och hyran brukar därmed också tendera vara något lägre. Efter varje hjord löper orchyngel och åldringar med nät och krokar för att samla upp manglat skrot och eventuella flanörer för återbruk av stammen. Detta hystas upp på de stora tältvagnarna.
Olika knytplatser binder samman dessa vägar, och när säsongen är rätt finns där stora mängder nyslaktat kött, något lokala krögare gärna tar fasta på! Vid andra tillfällen har Animystikerna levererat tonvis med grönbete på dessa platser, för att föda hjorden och i förlängningen chronopia självt.”
Ledarskapet för Orcherna är ett råd bestående av namnkunniga Späkare, nån enstaka krigsherre och nån slipad politiker, allihop tillhörande kastet Rese. Dessa styr såklart med järnhand över vilka vägar som ska tas för säsongen, om en tvist kräver våldsam lösning eller övergripande handel med övriga faktioner/gillen. Men järnhanden till trots drivs frågorna ganska demokratiskt, varje frigiven slav har en röst heter det. De utser också en senator till chronopias styrande råd. Men här är orcherna extra kluriga då deras domän (politisk enhet) inte är knutet till specifika distrikt, utan vandrar över distriktsgränserna (en politisk enhet) vilket gör att en och samma orch i praktiken kan väljas till senator för domänens räkning i två olika distrikt, något som normalt inte är möjligt.
Ledarna/Resarna lever lyxliv på de bästa plattformar och vagnar som dras av bestarna såklart, men annat än i undantagsfall, av nån enstaka individ, är estetiken som presenteras om resar, med lustiga kragar och allt, för mig inte aktuellt.
Angående Smärta
Som med mycket annat valde jag att behålla smärtmagin, stympningen och självspäkelsen as is, gillar konceptet. Funderar på att låta nån gud eller mäktigt väsen av nåt slag slå klorna i orchernas riter och ritualer.
Egen flavor-text:
“
Vad orchiska filosofer uppdagat är att deras outhärdliga självplågeri öppnar visioner av andra verkligheter och syner av potentiella framtider, något som kan drabba alla orcher om de har oturen att bränna sig ordentligt på soppan eller skära sig när de täljer. De som utsätter sig tillräckligt för självtortyr kan snart börja få kontroll på visionerna, såpass att de kan utröna annat än morrande gallimattias. Det ryktas till och med om att riktigt framstående visionärer kan skicka bilder och en delad smärtupplevelse med andra.
En senare utveckling av smärtkultens yttringar är olika Stympningsriter, som antagligen uppfanns av krigarorcher som saknat visionärernas, om än begränsade, tålamod och målmedvetenhet. Dessvärre belönades deras brister, enligt självrättfärdigande självplågare, av något hiskeligt väsen som minsann inte tänkte låta orcherna gå armlösa i onödan. Den vildsinte orchen kan helt enkelt bita av något finger, slita ut ögat eller hugga av en fot för att uppnå transcendentala förmågor”
Som synes vandrar jag inte långt utanför originalet gällandes specifikt orcherna, inte för att jag fördjupat mig särskilt heller, utan tagit mig an ämnet mer ur praktisk synvinkel. Detta för att kunna presentera något kul vid spelbordet i första hand. Jag behövde orcher springandes på gatan, vad gör de där liksom?
Jag tar också med mej vad ni skrivit här, många inspirerande vinklar som bottnar bra mycket djupare än det jag kunnat klämma ur mig. Jag ska försöka sätta mig in mer och se om jag kan bidra med något konstruktivt, men jag tänkte presentera min egna, kanske ganska grunda tagning iallafall
Jag har även lite tankar kring Trollen, Vättarna (goblinerna) och Wongoserna, även om jag inte riktigt fått in wongoserna som svartblod i min egen headcanon
MEEEn det får komma senare, nu måste jag vila fingrarna, hoppas jag makear sense som man säger på svengelska!