Kanske inte i simmiga spel, men i narriga spel finns det ju en hel genre som jobbar hårt med det. Utan att ha spelat det tror jag att Burning Wheel jobbar med detta, och Ron Edwards har kallat just den här grejen (alltså Studs) sin specialitet som designer.
Jag börjar bli mer och mer nyfiken på det, efter att länge ha gillat spel där jag kan skapa riktigt snygga och välgjorda narrativ. Det var något jag länge tyckte var svårt. Numera när det känns ganska lätt (för mig) att få till ett hyfsat välansat narrativ*, och då börjar jag bli mer intresserad av vad mer man kan göra. Av att bryta mot de snygga narrativen, och vad man kan få ut för effekter av det. Jag känner mig lite som en målare som äntligen lärt sig att måla fotorealistiskt och nu börjar fundera på kubism, typ. Det är väldigt spännande!
Samtidigt är det ju såklart inte så att det automatiskt är bra bara för att man bryter mot klassisk dramaturgi. Tvärtom vill jag nog påstå att som vanligt så behöver man göra det medvetet, och veta vad man vill ha ut av att bryta mot den. Där tycker jag att det finns en hel del intressant utrymme att gräva. När är Studs bra, vad gör det bra och hur utnyttjar man det på bästa sätt? Vilken typ av spel passar det i, och vilken typ av spel passar det inte i? Ta en strid, till exempel. Det är coolt när Studsen kan göra att mitt vapen går sönder under striden, eller att jag trillar ner i forsen, eller att en träff har sönder flaskan med helande dryck som jag bär med mig. Olika system kan ge vissa av dessa resultat (vete fan om jag hört talas om något som kan ge det sistnämnda). Ju fler sådana rimliga men oväntade resultat det finns utrymme för, desto studsigare. Traddiga spel är ofta rätt bra på detta, eftersom strider är en central del av dem. I Se och göra i Aliatra har jag en massa Studs, men i ett helt annat ställe. Spelet handlar om svenska turister, och "strid" är liksom inte en viktig del av den sortens berättelse. Istället finns det Studs i vad som finns på de platser man besöker, och vilken sorts scener man ska spela upp. Jag kanske tänker mig att den här berättelsen ska handla om min relation till min medresenär, men så kommer det en scen där jag ska berätta om min barndom. Ur detta växer sedan en berättelse som drivs mot nostalgi eller kanske trauman från uppväxten och hur min rollperson bearbetar dessa. Studs! Men en helt annan sorts Studs som jag tänker att traddiga spel kanske är sämre på att leverera (helt bortsett från att jag har svårt att tänka mig ett traddigt spel om svenska turister, om man inte hamnar mitt i en cthuloid konspiration eller liknande).
* Det är fortfarande en utmaning att få det riktigt snyggt, dock. Att bygga in schyssta små ledtrådar som timmar eller veckor senare visar sig passa perfekt ihop med en ståry man inte kände till när man pysslade ut ledtrådarna, det är inte alltid man får till det. Och jävlar vilken känsla när man får det! Jag älskar fortfarande detta och kommer nog alltid att göra det.
