En kanske lite intressantare fråga är vad som krävs för att låta vår fantasi omfamna orealistiska företeelser och fantastik? För det kan kan den helt utan tvekan, och jag gissar att större delen av världens alla normies tycker att orcher är precis lite fåniga som ankor. Det har inte något att göra med orcherna ser farligare och otäckare ut, utan för att i vår tolkning så är det en vuxen spelledare som låtsas att hen är en orch. Kanske med tillgjord röst. Det är så sjukt jävla töntigt. På riktigt. Men det är
kul. Det är därför de pissing contents inom rollspelsvärlden för mig ter sig så helt orimliga. Det är som att tävla om vem i Manowar som har bäst frisyr. Man är så fel ute på så många plan till att börja med, så själva sakfrågan drunknar i alla dessa helt orimliga förutsättningar som skulle göra diskussion möjlig.
Istället ska vi ju bejaka att vi ägnar oss åt en fånig hobby, att vi på allvar kan diskutera ankkrigare, orchernas ekonomi, svärd på ryggen och allt vad det nu kan vara. Att plötsligt sätta fingret på en enskild företeelse och säga "den här, den här grejen är töntig och orealistisk och barnslig, men allt annat är coolt, intressant och vuxet" är för mig mer främmande än vad en talande anka med en yxa i handen någonsin kan bli.
Ps. Sedan kan man såklart hävda att just den här företeelsen funkar inte för mig. Jag tycker exempelvis att det blir rätt fånigt när det ska bli vuxet, edgy och seriöst. Jag kan inte ta rollspel på allvar på det viset, så en del spel och spelstilar går bort för mig. Inte för att de är dåliga spel eller dåligt skrivna, utan för att de inte funkar. På samma sätt kan naturligvis spel som upplevs som barnsliga gå bort, och vissa företeelser kan gå över gränsen.
Men jag pratar aldrig om de där spelen. Jag pratar aldrig om hur larvigt jag tycker det är med grimdark elände och tunga teman. För jag har inget alls att tillföra i den diskussionen. Jag skulle bara sabba. Det skulle vara som att titta på en fotbollsmatch och säga "vuxna människor som jagar en boll, är det nått att se?" om och om igen. Ja, uppenbarligen är det något att se. För en del. Men inte för alla.