Krank kollar på Buffy the Vampire Slayer

[krank]

Det verkar som att jag aldrig skrev något om Angel S01E20 – War Zone. Jag minns inte ens om jag sett den, men enligt Disney+ har jag det så… Jag får kolla en internetsammanfattning.

Angel och gänget anlitas av en socialt awkward datanörd-miljonär som varit på bordell och gjort snusk med demonkvinnor, och som vill att de hittar personen som nu utpressar honom med hjälp av foton från det hela. Medan de tar hand om det problemet råkar de på Charles Gunn, som leder ett gäng utstötta ungdomar som skyddar sig själva från, och jagar, vampyrer. De är i krig med ett vampyrgäng. Angel vill hjälpa, men Gunn litar inte på honom utan stänger in honom i ett frysrum. Gunns syster dödas och görs om till vampyr, och han tvingas påla henne. Angel släpps ut och tvingar fram en vapenvila mellan vampyrerna och människorna. Eller ja, vapenvila och vapenvila – han låter vampyrerna leva om de lämnar stan.

Kontinuitet:

• Gunn introduceras.

Så… Ja. Det här är avsnittet vars syfte 100% är att introducera Gunn till senare. Jag vet inte; det känns lite… sent att göra det såhär nära säsongsfinalen? Men jaja, det funkar väl.

Så, Angel S01E21 – Blind Date.

Lindsay, den slemmige advokaten på Wolfram & Hart, gör så att en blind superond seriemördare med övernaturliga sinnen blir frikänd. När han får veta att hon som nästa uppdrag ska mörda tre barn så bestämmer han sig för att hoppa av – han går till Angel och ber om hjälp att stoppa henne och dessutom själv bli fri från W&H.

För att få reda på mer om uppdraget gör Lindsay och Angel en heist mot W&Hs valv, med hjälp av ett distraktionsmoment (Gunn. Och en vampyr). Angel stjäl ett gäng zipdisks och något slags cylinderformad mojäng. Lindsay åker fast, men blir satt på fri fot trots att Holland, Lindsays chef på W&H, mycket väl vet vad han gjort.

Willow hjälper Cordelia att knäcka zipdiskarnas kryptering och barnen räddas och den blinda seriemördaren stoppas. Lindsay återvänder till W&H där Holland ger honom ett lite onding-snack om att det viktigaste inte är ont eller gott utan vem som har makt. Sedan erbjuds Lindsay en enorm befordran ("I'm offering you the world") innan Holland tar sitt pick och pack och går Upstairs. Lindsay tvekar lite, men tar befordran. Han blir kvar på W&H.

Cylindern Angel snodde från W&H visar sig innehålla en profetia, som bland annat handlar om honom.

Kontinuitet:

• Jag minns inte hur mycket de faktiskt används framöver – vem minns något av Angel, egentligen? – men det känns som att den där profetian kommer spela roll framöver.
• Lindsay nyanseras, och det här kommer ju att återkomma framöver. Att han liksom inte är någon genom-"onding" egentligen.
• Holland flyttas Upstairs, och exakt vad det betyder kommer ju att framgå framöver.

 

[krank]

Och nu Angel S01E22 – To Shanshu in L.A. Säsongsfinalen.

Wesley översätter en del av skriftrullen och det verkar som att profetian säger att Angel ska dö. Sen åkallar Wolfram & Hart en demon som ska leda en frammanar-ritual men som inte kan göra det utan skriftrullen. Demonen dödar oraklen, representanterna för Powers that Be och gör så att Cordelia får oavbrutna visioner (och därmed huvudvärkar), och spränger sedan Angel Investigations-kontoret. Så nu är både Cordelia och Wesley på sjukhus.

Angel får tips från spöket av en av Powers that Be-typerna att det såklart är Wolfram & Hart som ligger bakom det hela och att han behöver en text från skriftrullen för att hjälpa Cordelia. Så han hoppar in och slåss mot demonen medan Lindsay gör klart ritualen, och sedan när han dödat demonen och ritualen är klar så slåss han mot Lindsay medan Wolfram & Hart springer iväg med lådan som innehåller det som frammanades. Angel hugger av Lindsay armen, säger att han är besviken att han valde W&H, och tar med skriftrullen till sjukhuset.

Senare får vi se att Wesley kommer på att han översatte fel och att profetian egentligen säger att Angel ska bli mänsklig när hans öde är uppfyllt, och sen får vi se att det W&Hs ritual frammanade var… Darla, alltså Angels sire som han dödade i första säsongen av Buffy.

Av oklara skäl har avsnittet också två möten med Kate Lockley där Angel och hon mest tjafsar. Plus en väldigt poänglös och awkward scen med datornörden de anlitades av i avsnitt 20. Han tycker upp och vill "hänga" på deras kontor och sen… sticker han, utan att ha gjort varken till eller från i plotten. I båda de här fallen känns det lite som att manusförfattarna tryckte in dem för att påminna om deras existens. "Se? Vi har faktiskt haft MÄNSKLIGA spelledarpersoner också, som INTE har någon koppling till W&H". Eller som att de hade kontrakt om att få medverka ett visst antal avsnitt och det här uppfyllde deras kvot.

Kontinuitet:

• Angel Investigations-kontoret är sprängt.
• Darla är tillbaka, i en låda ägd av W&H.
• Profetian säger att Angel ska få bli människa.
• Representanterna för Powers that Be är döda.
• Lindsay är av med en hand.
• Angel och gänget vet att Lindsay valt sida.

 

[krank]

Dags för säsong 5! Jag har sett Buffy S05E01 – Buffy vs. Dracula.

Det här är mestadels ett humoravsnitt och mestadels för folk, tror jag, som är hyfsat bekanta med äldre Draculafilmer och sådär. För mig som aldrig riktigt intresserat mig för Dracula blir det mest en del referenser jag fattar är referenser men som jag inte känner något särskilt för.

Så. Dracula dyker upp i Sunnydale, tydligen tillsammans med sitt slott och tre vampyrsystrar som bor i hand källare. Han gör Xander till sin ovillige insektsätande tjänare och hypnotiserar Buffy till att bli i hans "thrall". Spike gnäller över att Dracula är skyldig honom £11, Anya pratar om hur tall dark and handsome han är, Joyce luras/hypnotiseras till att bjuda in honom så han kan bita Buffys nacke, etc.

Det hela slutar med en konfrontation i Draculas borg, där Buffy vaknar ur hypnosen när hon dricker lite av Draculas blod och får en vision om The First Slayer och lite sånt. Hon har ihjäl honom, och gör det såpass många gånger att han ger upp om att återformas ur dimma (vilket tydligen är en grej han gjort i ett gäng filmer?).

Det enda egentligen intressanta i avsnittet är i slutet, där Buffy kommer in i sitt rum, där Dawn står och rotar i en väska. Hon frågar "vad gör du i mitt rum", sedan ropar Joyce att Buffy ska ta med sig sin syster på bio, båda systrarna ropar "men MAMMA" och där avslutas avsnittet.

Jag har ju sett den här introduktionen av Dawn förut och tycker att den är awesome, men Alleys reaktion på den gav mig verkligen vatten på min kvarn vad gäller att man inte ska spoila grejer även om de är gamla.

Kontinuitet:

• Buffy har nu träffat Dracula. Jag tror att det här refereras nån enstaka gång senare.
• Buffy har nu "alltid haft" en syster som heter Dawn.

Inte mitt favoritavsnitt, men jag inser att jag inte heller är huvudmålgruppen för det.

 

[Gamiel]

• Buffy har nu träffat Dracula. Jag tror att det här refereras nån enstaka gång senare.

o man har en hel storyline i serietidningen som bygger på det.

en del referenser jag fattar är referenser men som jag inte känner något särskilt för.

O jag tror att flera av dem är mer referenser till den pop-kulturella iden om vad som sker i Dracula adaptionerna än vad som egentligen skedde

 

[krank]

OK, så Buffy S05E01 – Real Me.

Också mestadels ett humoravsnitt. Vi får följa Buffys lillasyster Dawns tankar genom avsnittet, och hela grejen får mig mest att tycka att hon är en självupptagen, impulsiv, känslostyrd, osympatisk liten skitunge. Kanske är det helt enkelt bra att jag inte jobbar på högstadiet, för hon är med andra ord en helt normal fjortonåring…

Nå; Harmony är tillbaka och nu har hon minions, som av någon anledning aldrig kallas "harminions". Men, hon dödar ägaren till magibutiken Magic Shop för att få tag på böcker om The Slayer. Böcker hon sen såklart inte läser. Dawn är med Scoobygänget när de hittar butiksägaren, vilket får Joyce att av någon anledning bli arg på Buffy. Avsnittet fångar verkligen den där känslan av föräldrar som fattar konstiga beslut om vem de ska skälla ut. Som storebror känner jag igen det 100%.

Men okej, Harmony och hennes harminions går till Buffys hus och försöker kalla ut henne. Men hon är inte där, för hon är ute och patrullerar. Xander skrattar lite åt ur fånig Harmony är, och sen råkar Dawn bjuda in Harmony i huset varpå Xander får stryk.

På vägen därifrån möter Harmony Spike, som ger henne idén att kidnappa en av Buffys vänner för att locka henne i en fälla. Hon kidnappar Dawn, Buffy slår Spike på näsan tills han avslöjar Harmonys gömställe, och Buffy räddar Dawn. Harmony flyr.

Det finns också en sidoplot om att Tara känner sig utanför Scoobygänget, men den är med i typ två scener. Giles bestämmer sig för att ta över The Magic Box. Ingen av systrarna säger något om Harmony till Joyce.

Jag är inte superförtjust i det här avsnittet. Det är okej. Jag får dock med åren allt svårare att skratta åt Harmony som karaktär. Jag vet inte om en tv-serie som ska försöka vara feministisk verkligen är betjänt av att ha en karaktär som verkligen bokstavligen bara är en lövtunn karikatyr av en "dum blondin". Ha-Ha, hon är korkad, yes we get it. Känns rätt sunkigt, för att vara helt ärlig.

Kontinuitet:

• Harmony dyker upp och flyr. Jag minns inte om eller när hon återkommer, eller om det kanske är i Angel hon dyker upp härnäst.
• Giles köper och börjar driva The Magic Box.
• Tara får ett konstigt ansiktsuttryck när Willow säger till henne att hon är "en av the good guys".
• Metaplot: Dawn möter en knäppis på stan som säger att han är en katt. Han säger också att hon inte ska vara här, och att han vet vad hon är. Det här blir ju relevant senare.

 

[krank]

Angel S02E01 – Judgement.

Angel S01 var en rätt blandad kompott. Serien började i princip med premissen "Angels Övernaturliga Detektivbyrå" och att han skulle fajtas mot "typiska storstadsproblem" med övernaturlig twist eller metafor, lite på det sätt Buffy framgångsrikt bekämpade gymnasieskole-bekymmer via liknande metafor. Tyvärr funkade det lite sådär, och redan under S01 började författarna experimentera för att dryga ut konceptet lite. Grunden var helt enkelt inte stabil nog.

Det här avsnittet signalerar en vändpunkt: Två tydliga saker läggs till som permanenta delar av konceptet. Tre, om vi räknar med Gunn; han gör ju att Angel blir den första Whedonserie som inte enbart har vit ensemble och i den här säsongen blir han en av "the regular cast" så han är med varje avsitt.

En annan av grejerna som läggs till är ett slags humor som tidigare saknats eller legat i bakgrunden. Lite absurd, stundtals mörk humor, men en som spelar på det absurda i den fantasivärld serien har. I säsong 1 fick vi ibland se Angel som goofy, men det var ganska lågmält och sällan. Välkommet när det var med, för det skapade kontrast och lättade upp lite. Här kör vi mer sånt redan från dag 1.

Och den tredje grejen är fantasy. I det här avsnittet gestaltas det genom riddare och ett honest-to-god tornerspel, men det blir ju definitivt mer av sånt framöver.

Sedan utvecklas också det förmänskligande av demoner som började med Doyle, och som i Buffy påbörjats långt tidigare med att först vampyrer och senare demoner får agera med liksom individuella, begripliga motivationer och sådär. De är inte bara namnlösa, blinda, onda naturkrafter.

En annan sak som verkligen förbättrats mycket här är effekterna. Smink och kostym framför allt, alltså de fysiska effekterna – demonerna i det här avsnittet är genomgående riktigt, riktigt välgjorda. Kudos!

Så… Avsnittet handlar om att Angel efter att ha tolkat en av Cordelias visioner letar rätt på och dödar en stor våldsam demon. Tyvärr visar det sig att demonen, precis som han själv, brutit med sitt förflutna och nu skyddar en gravid kvinna som några ondingar av någon anledning vill döda. Hennes dotter ska växa upp och bli en Chosen One av något slag. Nu får Angel kämpa för att bli hennes väktare istället, trots att hon (såklart) inte alls litar på honom. Till slut lyckas han hitta henne precis i tid, tornerspelar ihjäl en demon inför en ond medeltida domstol, och vinner skydd åt kvinnan och hennes dotter.

På vägen introduceras vi också till en demon-karaeoke-bar där demonen Lorne kan läsa auran och lite av framtiden på folk som sjunger framför honom. Vi får här se Angel sjunga Mandy, och David Boreanaz verkar ha haft skitkul.

Och i slutet så får vi en fin scen där Angel pratar med Faith, som sitter i fängelse, om hur svår vägen till redeption är.

Det här var riktigt, riktigt bra. Jag gillar nyanseringen av demonerna, jag gillar humorn, jag gillar fantasyelementen som jag tycker bryter av mot mörkret. Det här påminner mig lite grann om något. Tänk, det är nästan som att det finns andra serier som kommer några år senare som framgångsrikt gör exakt samma resa *host*Supernatural*host*.

Kontinuitet:

• Darla har sina minnen kvar och är fullt medveten, om än fortfarande lite traumatiserad.
• Faith är fortfarande i fängelse, och låter bli att döda folk. Yay!
• Lorne introduceras.
• Gänget använder fortfarande Cordys lägenhet som hemmabas, men under utredningen snubblar Angel in i ett hus som blir deras nästa HQ framöver. Det sägs dock inte i det här avsnittet.
• Visst är de tre domarna i Tribunalen hemskt lika den där demonen i S03E17 av Buffy? Han som var skyldig Giles en tjänst? Tydligen har det inte slagits fast, men det är en kul tanke.

 

[Anchorman]

Började själv kolla buffy nu på luncherna. Insåg att jag aldrig sett längre än säsong 4 (av någon anledning tror jag inte de visade mer på tv back in the day (?)).

Så ser säsong 5 nu så intressant att höra dina tankar.
Tycker det är konstigt i en serie som handlar om att puckla på vampyrer så slänger man in fucking Dracula, the top dog av dem alla och sen avslutar storyn på ett avsnitt. Samtidigt får "generisk blond bimbo vampyr" fler avsnitt.

Jaja dracula kanske kommer tillbaka, vad vet jag.

 

[krank]

Tycker det är konstigt i en serie som handlar om att puckla på vampyrer så slänger man in fucking Dracula, the top dog av dem alla och sen avslutar storyn på ett avsnitt.

Jag är rätt glad över det, om jag ska vara ärlig. Jag tyckte inte att Dracula funkade alls i Buffyverse. Det blev på något sätt lite för camp och fånigt för mig. Framför allt med en så stereotyp version av karaktären.

Jag vet inte, jag har aldrig riktigt varit ett jättestort fan av vampyrer eller av Dracula; jag kom ju in i serien trots att jag länge tyckte vampyrer är lite töntiga snarare än för att jag gillade vampyrer.

 

[Anchorman]

Jag är rätt glad över det, om jag ska vara ärlig. Jag tyckte inte att Dracula funkade alls i Buffyverse. Det blev på något sätt lite för camp och fånigt för mig. Framför allt med en så stereotyp version av karaktären.

Jag vet inte, jag har aldrig riktigt varit ett jättestort fan av vampyrer eller av Dracula; jag kom ju in i serien trots att jag länge tyckte vampyrer är lite töntiga snarare än för att jag gillade vampyrer.

Jo jag kan hålla med. Men det är lite att, ska man ha med han, så får man göra lite mer med det imo. Men jag håller nog med att han inte borde vara med alls.

 

[krank]

Jo jag kan hålla med. Men det är lite att, ska man ha med han, så får man göra lite mer med det imo. Men jag håller nog med att han inte borde vara med alls.

Vad jag förstår var det delvis en tie-in med något slags tv-film som producerades samtidigt. Något i den stilen. Mer av ett plojj-crossover-avsnitt än något annat.

 

[krank]

Förresten. Man ska inte hålla på och diagnostisera folk utan att vara läkare eller så, men en tanke slog mig precis nyss och tydligen var jag inte ensam om den.

 

[krank]

Angel S02E02 – Are you now or have you ever been är också ett bra avsnitt.

1952 bodde Angel – med själ, men ganska långt från att vilja rädda folk – på hotellet Hyperion. Hotellets historia inkluderade en hel del självmord och mystiska olyckor, och under hans tid där blev det värre. Han hjälpte en kvinna som flytt undan sina rasistiska arbetsgivare vilket väl var bra, men den tilltagande paranoian kring en tvålförsäljares självmord gjorde att situationen till slut blev lynchstämning. Lagom till att han räknat ut att det hela berodde på en demon så sålde kvinnan ut honom för att rädda sitt eget skinn från lunchmobben. Han hängdes, och bestämde sig för att skita i alltihop och dra.

I modern tid upptäcker han att demonen är kvar och tar Cordelia, Gunn och Wesley till hjälp för att frammana och döda den.

Sedan köper Angel hotellet och tänker göra det till Angel Investigations nya HQ.

Det här är ett skönt, stämningsfullt avsnitt som använder 50-talets red scare och rasism som bakgrund. Det enda jag egentligen känner att jag kan kritisera är att jag är skeptisk till hur det i princip antyds att McCarthyismen och rasismen skulle vara relaterad till personliga demoner och paranoia, snarare än ha strukturella orsaker. Jag är ju överlag rätt skeptisk till att förklara systemproblem genom att titta på individnivå. Men om man ser avsnittet mer som att det berättar om personlig paranoia och använder red scare som bakgrund och tematisk förstärkning, och mindre som att det försöker säga något om faktiska lynchningar och McCarthyism, så funkar det bättre.

Kontinuitet:

• Angel var i New York på 50-talet.
• Angel Investigations har ett nytt HQ.

 

[Übereil]

Lagom till att han räknat ut att det hela berodde på en demon så sålde kvinnan ut honom för att rädda sitt eget skinn från lunchmobben.

De var kanibaler, antar jag?

Übereil

 

[krank]

Alright, Buffy S05E03 – The Replacement.

Det här är ett väldigt bra Xander-centrerat avsnitt, tycker jag. Huvudplotten är ganska enkel ändå: En demon missar Buffy och råkar träffa Xander med sin magiska stav, och detta resulterar i att Xander delas i två delar – en självsäker och ren och tursam, och en klantig, osäker och otursförföljd. Större delen av avsnittet följer vi den "dåliga" Xandern, och det verkar som att den andre är någon form av doppelganger – en demon som tagit över Xanders liv och sköter det bättre än honom. Han får en fin befordran på jobbet, landar den fina lägenhet Anya ville ha och har det överlag ganska bra. I slutänden sätts de ihop igen.

Som med alla de bästa Buffyavsnitten är det här med andra ord formeln "vardagsbekymmer i övernaturlig klädnad = win". Xander tror att han är sämre än vad han egentigen är, självförtroendet fanns inom honom hela tiden etc. Det var ju han som fick befrodran, på egna meriter.

Lite i bakgrunden används det hela också som en liten, liten kommentar på Buffys två sidor – Slayer-Buffy och Vanliga-Buffy. Men det är verkligen minimalt.

Avsnittet är välskrivet och roligt, och rör sig framåt i en bra takt. Skurken är inte så intressant, Spike får en väldigt liten roll och Tara syns inte till alls, men i övrigt har jag mycket lite att klaga på.

Kontinuitet:

• Xander och Anya flyttar in i en fin lägenhet.
• Spike skaffar en skyltdocka som han klär ut till Buffy och sedan sparkar på. Men vi vet ju vart det här tar vägen sen…
• Giles börjar packa upp och inreda The Magic Box.
• Riley berättar för Xander att han vet att Buffy inte älskar honom.

 

[Anchorman]

Alright, Buffy S05E03 – The Replacement.

Det var överlag ett bra avsnitt...MEN
Ett vapen som man skjuter med...
Som inte dödar... Bra grej...

"Titta general! Jag har uppfunnit ett nytt vapen!"
"Fantastiskt! Vad är det?"
"Jo det är exakt som ett gevär, fast när man skjuter på någon så blir det två av dem!"
"?? Det låter ju värdelöst, då får vi dubbelt så många fiender?!"
"Jo fast hälften av dem är värdelösa!"
"Andra hälften då?"
"Jo dem är bättre än vad de var från början...MEN! Om vi dödar den dåliga så dör dem båda!"
"Hur dödar vi den då?"
"VI SKJUTER DEN!"

 

[krank]

Det var överlag ett bra avsnitt...MEN
Ett vapen som man skjuter med...
Som inte dödar... Bra grej...

"Titta general! Jag har uppfunnit ett nytt vapen!"
"Fantastiskt! Vad är det?"
"Jo det är exakt som ett gevär, fast när man skjuter på någon så blir det två av dem!"
"?? Det låter ju värdelöst, då får vi dubbelt så många fiender?!"
"Jo fast hälften av dem är värdelösa!"
"Andra hälften då?"
"Jo dem är bättre än vad de var från början...MEN! Om vi dödar den dåliga så dör dem båda!"
"Hur dödar vi den då?"
"VI SKJUTER DEN!"

Tja, det är ju vid det här laget ganska många som försökt mörda Buffy med olika sorters vanliga vapen. Uppenbarligen funkar det inte så länge hon är slayer.

Som plan känns det faktiskt inte alls heltokigt – att separera den delen som är kapabel att hindra en från den delen som inte är det, och så döda den mer lättdödade versionen.

 

[Anchorman]

Tja, det är ju vid det här laget ganska många som försökt mörda Buffy med olika sorters vanliga vapen. Uppenbarligen funkar det inte så länge hon är slayer.

Som plan känns det faktiskt inte alls heltokigt – att separera den delen som är kapabel att hindra en från den delen som inte är det, och så döda den mer lättdödade versionen.

Alltså det är ju etablerat i världen att det finns gevär och pistoler. Buffy använder ju själv ett raketgevär för att döda en demon osv.

Så om du är i ett läge att du kan skjuta Buffy, skjut henne med en vanligt vapen och döda henne... Men men, logik i denna världen är inte mycket att hänga upp sig på

 

[Übereil]

Hoppade du inte över andra avsnittet i säsongen nu?

Übereil, som kräver att den ansvarige tar ansvar genom att avgå

 

[krank]

Hoppade du inte över andra avsnittet i säsongen nu?

Nä, men tydligen såg jag två olika "S05E01". =)

 

[Übereil]

Ah, där var det.

Det där var ju det första (av flera) avsnittet den här säsongen som visar hur konstig syn folk i Sunnydale verkar ha om barnuppfostran. Nog för att Dawn är omogen men hon behandlas mer som en hund än en människa. Folk lyssnar inte på henne och när de pratar med henne så är det mest för att ge henne order. Hon får inte heller något ansvar för någonting så att hon sakta kan lära sig hantera att vara vuxen. Plus att folk aldrig verkar lägga tid på att lära henne bete sig (för det är hon inte mogen för) och sen blir de arga för att hon inte beter sig.

Jag tycker den här behandlingen av Dawn är intressant, särskilt när man sätter det i kontrast med Buffys tidiga universitetserfarehenter (särskilt lärare som skäller ut henne påminner mig om hur Dawn behandlas - det är lite samma attityd).

Spoiler

Och nu har du inte kommit dit än men lustigt nog tycker jag att Spike är den som hanterar henne bäst.

Übereil