WRNU:s filmklubb 2022 v11

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v11 2022 – #479 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Dr_Dängrot]

Jag har sett resident evil - welcome to racoon city.

Det finns inte så mycket att säga om den här filmen mer än att det är zombies , det är resident evil samt åhhh gud varför , hur kunde du tillåta sådan här dynga att få skapas. My eyes My eyes they are burning


Betyg 1/5 . Filmen suger elefantballe insmetad i kamelskit.

 

[krank]

Jag kom just hem efter att ha sett Läderlappen på bio – The Batman alltså, så att jag kan hitta den här recensionen om jag söker efter den senare.

Det här är nog en av mina favorit-läderlappar någonsin tror jag. Jag menar OK, Burtons Batmanfilmer kommer alltid att ha en särskild plats i hjärtat, och det är ju alltid lite roligt att se Nolans fascistiska våldsförhärligande. Men det här var riktigt, riktigt bra.

Det här är först och främst en väldigt jordnära Batman. Han känns aldrig som en Randsk övermänniska. Hans teknologi är aldrig perfekt. Hans batmobil känns inte som en stridsvagn importerad från Star Wars. Jag gillar det här som fan. Det här åtespeglas också psykologiskt – det här är inte en Batman med vilja av stål. Det här är en trasig Batman, med ett stort trauma som driver honom att göra det han gör. Han klarar inte av att vara Bruce Wayne längre, det finns knappt något kvar av personan. Den symbol Batman arbetade sig mot att bli i Nolans trilogi är precis det som är dumt och dåligt att vara här. På många sätt känner jag att det här är en välbehövlig counterpoint till just Nolans närmast erotiska våldsskildringar. Våldet här är aldrig… "snyggt" på riktigt det sättet. Det är ofta kompetent, men inte vackert.

Batman gör misstag. Han kan skadas, på riktigt. Och han reser sig inte alltid från det.

EDIT: Åh, och den här Batman är också en detektiv. Det har jag också saknat. Att han följer ledtrådar, utreder brott.

Jag gillar också att The Riddler (inte ens jag tycker det är en spoiler att den karaktären är med) får vara mer av en typ Zodiac Killer än Jim Carrey. Jag gillar att Catwoman inte bara är en kvinna som stjäl för att det är roligt, utan har en bakgrund och rimliga motivationer.

Jag gillar estetik, teman, framing, soundtrack, skådespeleri.

Det här är en tre timmar lång film utan kisspaus och jag skulle kunna tänka mig att se den igen på bio imorgon. Kunde den varit en halvtimme kortarr? Javars, men samtidigt uppskattar jag filmer som tar sig tiden. Det är ju annars filmmediets stora svaghet; att en film är så kort att de måste hasta sig igenom allt. Det här är fortfarande inte lika bra som en TV-serie, men ligger åtminstone närmare en miniserie i tre delar än en vanlig (kort) film.

Finns det inget jag tyckt skulle ha gjorts bättre? Jag tycker att John Turturro inte funkade speciellt bra som seriös maffiaboss. Jag är ledsen, men efter Transformersfilmerna kan jag inte ta honom helt och hållet på allvar i någon roll. Jag tycker att det fanns för få kvinnor med talroll, även om både borgmästarkandidaten och Selina Kyle gjorde bra jobb. Det var väldigt mycket korvfest. Jag tycker att Riddler gott hade kunnat få heta Edward Nygma/Nigma istället för Nashton.

Men ja. Just nu är jag bara extremt positiv, och håller verkligen tummarna för att planerna på uppföljare går i lås. Och att de inte fuckar upp.

BETYG: 5/5

 

[Nero]

Snubblade över nåt klipp från Before Sunset. Blev så intresserad att jag hyrde den. 5 av 5. Väldigt välgjord romantisk film med bra dialog och duktiga skådespelare.

 

[Rickard]

Snubblade över nåt klipp från Before Sunset. Blev så intresserad att jag hyrde den. 5 av 5. Väldigt välgjord romantisk film med bra dialog och duktiga skådespelare.

Såg du tvåan först? En av mina älsklingsfilmer är Before Sunrise. Before Sunset är uppföljaren, som kom nästan tio år senare, vilken är precis lika bra. Finns en trea, men den kan man skippa om man inte är ett superfan.

 

[Nero]

Såg du tvåan först? En av mina älsklingsfilmer är Before Sunrise. Before Sunset är uppföljaren, som kom nästan tio år senare, vilken är precis lika bra. Finns en trea, men den kan man skippa om man inte är ett superfan.

Precis så. Det gick bra att följa med ändå. Vet att det finns en 1a och 3a men denna var mer intressant för var jag är i livet just nu. Ska ge de andra en chans också. Vad tyckte du om uppföljarna?

 

[Rickard]

Precis så. Det gick bra att följa med ändå. Vet att det finns en 1a och 3a men denna var mer intressant för var jag är i livet just nu. Ska ge de andra en chans också. Vad tyckte du om uppföljarna?

Before Sunrise (ettan) är ett jättejättefin och romantisk film där vi får se hur relationen mellan två personer utvecklas via sina filosofiska samtal. Jag älskar hur skådespelarna uttrycker önskan och tankar via sin mimik. Trean kommer jag knappt ihåg och är mer något jag kan se som något bitterljuvt - en lång epilog av två filmer jag älskade. Ettan är baserad (om än vagt) på en verklig händelse, vilket verkligen tilltalar mitt hjärta och önskan.

Kan också säga att dessa filmer är mer hur jag vill - och numera förstått hur jag kan - spela rollspel idag. Om du gillar just "hur relationen mellan /.../ personer utvecklas via sina filosofiska samtal" så kan jag också rekommendera The Man from Earth (2007). Superb film, men med helt annat tema.

 

[Franz]

Som ett inslag i undervisningen har jag visat filmen King Arthur: Legend of the sword för eleverna. Denna film var såvitt jag förstår tänkt att starta ett franschaise, men bombade så hårt att den blev föremål för de allra flestas skratt och hån året då den kom.

Jag måste dock erkänna att det finns mycket jag tycker är bra med filmen. Designen och actionscenerna är ju absurt mycket over the top, men jag tycker att det är underhållande! Musiken är faktiskt bättre än mycket annat, skådespelarna gör ett bra jobb och dialogen är underhållande, som det brukar vara i Guy Richies filmer.

Filmens stora problem är att det är för mycket story på för kort tid. Såvitt jag kunnat läsa till mig är filmen rejält nerklippt och det märks. Viktiga händelser presenteras på en mikrosekund i förbifarten och överlag känns storyn ganska rörig. Det känns som att man försökt dölja detta med Guy Richies edgy redigeringsteknik, där vi hoppar fram, tillbaka och i mitten tidsmässigt samtidigt som rapp dialog väver samman tidshoppen. Detta funkar faktiskt i vissa fall, men ofta blir det tyvärr pannkaka av det hela. Jag hade gärna velat se en directors cut där alla storys får ta mer tid.

Allt som allt är detta en film med stora problem, men inte alls en så dålig film som alla påstår. Det är inte stor konst, inte på något sätt, men en kul film att se för att bli underhållen. Personligen tycker jag att det är synd att de planerade uppföljarna aldrig blev av. Jag skulle kunna tänka mig att film nummer två hade blivit riktigt bra om man lärt av sina misstag här.

 

[Rickard]

Som ett inslag i undervisningen har jag visat filmen King Arthur: Legend of the sword för eleverna. /.../ Jag hade gärna velat se en directors cut där alla storys får ta mer tid.

Jag minns inte exakt eller ens om det är rätt, men jag har för mig att jag läst att filmen skulle ha varit 30-40 minuter längre egentligen. Efter storfilmer som Dune och nu Batman hoppas jag att filmbolagen vågar ta steget att tillåta även längre filmer. Lawrence of Arabia är ju en klassiker på alltför många minuter, så det har ju funnits jättelånga filmer tidigare.

 

[Franz]

Jag minns inte exakt eller ens om det är rätt, men jag har för mig att jag läst att filmen skulle ha varit 30-40 minuter längre egentligen. Efter storfilmer som Dune och nu Batman hoppas jag att filmbolagen vågar ta steget att tillåta även längre filmer. Lawrence of Arabia är ju en klassiker på alltför många minuter, så det har ju funnits jättelånga filmer tidigare.

Ja, King Arthur: Legend of the sword hade absolut mått bra av ytterligare 40 minuter! Synd att det inte blev så, det finns verkligen en bra film bakom den skoningslösa klippningen.

 

[Dr_Dängrot]

Jag minns inte exakt eller ens om det är rätt, men jag har för mig att jag läst att filmen skulle ha varit 30-40 minuter längre egentligen. Efter storfilmer som Dune och nu Batman hoppas jag att filmbolagen vågar ta steget att tillåta även längre filmer. Lawrence of Arabia är ju en klassiker på alltför många minuter, så det har ju funnits jättelånga filmer tidigare.

Ben Hur klockar väll in på över 3 timmar och 30+ minuter och innan dess borta med vinden på 3 timmar och 40+ minuter så det har ju precis som du säger funnits riktiga mastodont rullar när det kommer till spellängd tidigare.

 

[Rickard]

L.A. Confidential
1997

Hårdkokt film-noir i "modern" tid med Danny DeVito som narrerar delar av filmen. Jag älskar hur filmen visar tittaren olika perspektiv vilket gör att vi vet mer än karaktärerna. Jag såg verkligen fram emot hur de skulle lyckas pussla ihop det. Det kändes som om filmen lika gärna kunnat vara en mer utdragen tvserie och det är inte illa på 2h 18 min. Actionscenerna är (givetvis) old school, men håller högt tempo med en hel del häftiga händelser i striden. Det är vääldigt många personer i den här filmen som blev stora, även i småroller.

Det är även intressant hur poliserna är i princip fascistiska. Jag vet inte om någon verkligen ser upp till den typen av poliser, men av vad vi sett i USA senaste åren så känns den här typen av polis igen alltför väl, tyvärr. Baserad på en roman, med Brian "A Knight's Tale" Helgeland som kompetent screenwriter vilket antagligen bidragit stort till att filmen riktigt skön på ett gäng punkter.

BETYG: 4/5

 

[nano]

Gillade Batman. Lite för emo i början. Lite för polisvänlig på slutet. I övrigt bra.

BETYG: Äpple

 

[Lukas]

Jag har sett Flykten ifrån hönsgården (Chicken run) för första gången på 20år

Jag älskade den så mycket, en av de bästa animerade filmerna som gjorts.
Jag har svårt att sätta ord på allt jag gillade med den, så jag kan inte annat än att rekommendera den.

 

[Lukas]

Jag har sett Flykten ifrån hönsgården (Chicken run) för första gången på 20år

Jag älskade den så mycket, en av de bästa animerade filmerna som gjorts.
Jag har svårt att sätta ord på allt jag gillade med den, så jag kan inte annat än att rekommendera den.

Seriöst jag har försökt skriva en längre recension, men misslyckats för att jag har för mycket positivt jag vill säga på en gång. Förhoppningsvis kan jag återkomma när jag hunnit landat lite i min glädje att hittat denna underskattade mästerverket.

 

[Rickard]

The Batman
2022

Det var chansen att se filmen på iSense, drog lite sporadiskt. Sovit lite. Började gäspa redan vid reklamen och ögonen blev bara tyngre under de första filmrutorna. Vaknade upp när Batman och Cat Woman snackade. Direkt fick jag känslan av samma atmosfär som The Crow men ju längre filmen gick, desto mer övergick den till att vara Seven och bara den är otroligt schysst filmad. De använder i princip samma färgskala, men jag kände dock att filmen stundtals hade avsnitt som mest var resor mellan "cool scenografi". Musiken är underbar när de gör både Nirvana och Ave Maria till rockoperor. Skådespelarna är alla i okända vatten och gör ett bra jobb - de är som klippt och skurna för rollerna. Modiga skådespelarval som ger resultat. Intressant hur Bruce Wayne är superrik men känner sig helt oförmögen utan sitt alterego - normalt är det skurkarna som är färgrika, men här är nog första filmen där Batman är intressant i sig självt.

Jag älskar Batman och Cat Womans relation mellan varandra. The Riddler är en skön tolkning på Unabomber. Jag funderar på varför DC gör en himla massa avarter på sina hjältar, och det här är verkligen en nytolkning av alla karaktärer ... ja, förutom möjligtvis Gordon. Jag kände att filmen försökte hinta en känga åt de vita patriarkatet men sedan slutade de hinta och bara sade det rätt ut. Jag gillar verkligen biljakten, där de visar på karaktärsark genom att mer filma perspektivet hos förarna än själva jakten. Väldigt intressant tagning.

Jag tycker The Dark Knight är ett mästerverk. Ja, den filmen har sina missar, vilket jag kan förlåta. Någonstans känner jag att om The Batman: Year Two hade varit en miniserie hade den blivit otroligt hyllad. Jag hade antagligen sträckkollat alla avsnitt och sedan direkt önskat mig en säsong två. Det som skiljer denna film mot The Dark Knight i "mästerlighet" är hur väl den sistnämnda får fram slutet. Jag kan se om den filmen och fortfarande engagerat få ur mig ett "Fuck, yeah!" medan den här filmens avslutning var lite mer meh. Jag ser vad de försöker göra, men det gick inte fram. Ändå en film jag rekommenderar.

BETYG: 4,5/5

 

[Franz]

Jag har sett Pixars nya film Turning red. Filmen handlar om en trettonårig tjej som är hårt hållen av sin mamma. En dag upptäcker hon att hon förvandlas till en röd panda när hon visar känslor. Hon och hennes vänner använder denna egenskap för att samla in pengar till en konsert med ett pojkband de vill gå på.

Filmen är ganska vågad i sin tematik för att vara Disney och tar upp saker som pubertet och att som tonåring upptäcka sin sexualitet. Symboliken med den röda pandan och att hitta sin identitet som tonåring är lyckad.

Filmen har ett narrativ som är ganska intressant. Den följer en väldigt klassisk premiss, men har många överraskande varianter på den. Vissa saker tror man ska ta vägen ett visst håll med istället gör de något helt annat med det. Framförallt slutet var en stor överraskning för mig. Eller, man vet hur det ska sluta men sättet det presenteras på var fullständigt oväntat.

Filmen blandar humor och allvar på ett bra sätt. Trots det seriösa temat är det en av de roligaste Pixarfilmerna jag sett! Framförallt delarna med pojkbandet! Det är då oroligt töntigt på ett underbart sätt och tonåringarnas reaktioner på det är fantastiska. Och trots att det är så töntigt vill man verkligen att de ska få gå på konserten just för att de är så over the top förälskade i bandmedlemmarna. Mycket bra gjort!

Filmens enda brist är egentligen att Pixar nyligen med Luca gjorde en ännu bättre coming of age-film. När både temat, symboliken och animationen är så snarlik är det svårt att inte jämföra och då är Luca strået vassare. Men det gör inte Turning red på något sätt dålig! Jag rekommenderar verkligen filmen!

 

[Rickard]

Spiderman: No Way Home
2021

Jag växte upp med spindelmannen. Gillade hans humor och hur de lyckades göra allting personligt kring Peter Parker. Raimis filmer var väl OK för att vara den tiden och jag tyckte Amazing Spiderman-filmerna fångade just humorn mycket bättre. Jag älskade de nya spindelmannenfilmerna, men här tyckte jag de tappade bollen. Det var juvenilt och fånigt i en hel timme, vilket påverkade mitt intryck när det väl blev seriöst. Det här påminde väldigt mycket om Josh Whedons sätt att skriva och jag orkar inte med den typen av pinsamhetshumor och relationsbyggande. Det var kasst uppbyggt och slött skrivet för att bygga upp mot de känslomässiga bitarna.

Vad jag gillade var hur de nu har förstått hur man kan ha flera olika karaktärer med, både i handlingen och i bild. Det var en hel del "every scene is a frame"-ögonblick och jag såg verkligen vissa mittenuppslagsbilder. Fast när jag kände att jag fått nog av filmen var det en timme kvar. Jag har tröttnat på Marvel-filmer och spindelmansfilmerna var enda undantaget. Tyvärr sållar sig nu även spindelmannen till min mättnad och den här skulle jag bara slökolla på om jag var desperat.

BETYG: 2/5

 

[krank]

OK, så en grej som jag började göra under pandemin var att kolla på mer komiker på Youtube, framför allt kvinnliga. Jag hade redan koll på de klassiska snubbarna och började tröttna på dem, så jag kollade på några tjejer och… Tja, Youtube-algoritmen plockade upp det och började rekommendera mer, och en av de den rekommenderade allt oftare var Taylor Tomlinson.

Nu har jag sett Tomlinsons andra Netflix-special Look at you.

Den är jättebra. Tomlinson är nog antagligen min favoritkomiker just nu överhuvudtaget – okej, hon är snygg, men det hon framför allt har är en kombination av kroppsspråk, mimik, komisk timing och roliga skämt som helt enkelt är top-fucking-notch. Hon kan sälja in skämt på ett sätt som väldigt få andra komiker kan, oavsett kön.

Så… Se den här. Kanske kolla in några Tomlinson-klipp på youtube först för att få en känsla för vad det handlar om, men… Ja. Jag är väldigt glad över att hon fått en andra special; den första (Quarter-life crisis) är också jättebra. Se den också.

BETYG: 5−/5. Den här var kanske inte riiiiktigt lika vass som första, men jag är ändå helt säker på att jag tack vare youtubes algoritmer kommer att se om den här måååånga gånger i form av en massa småklipp de närmaste månaderna…

 

[DeBracy]

Jag avrundade veckan med att titta på Dogtooth (2009), en film av Yorgos Lanthimos. Jag har tidigare sett två av hans filmer - The Lobster och Killing of a Sacred Deer.

Dogtooth handlar om en familj där de nästan vuxna barnen manipuleras och hålls kvar i hemmet genom att inbilla dem att världen utanför är farlig. De får utbildning hemma och farliga ord som "utflykt" eller "zombie" förklaras betyda något annat, som inte stör illusionen.

Bara en utomstående besöker huset (filmens enda namngivna människa om jag minns rätt), och det är genom interaktion med henne som barnen - främst äldsta systern - får tankar och impulser som ligger utanför mallen föräldrarna skapat.

Det är rätt skruvat förstås, men nånstans tyckte jag den var den minst obehagliga att se av de tre jag nämnde i starten. Skådespelet här är inte så hyper-stiliserat som i de andra två, och det gör det på något vis lite mer lättittat.

Om jag ska rekommendera någon av Lanthimos filmer blir det ändå The Lobster. Betyg för Dogtooth blir tre livsfarliga katter av fem.