Så appropå att högern vill låtsas som att kärnkraft inte bara är en bra, långsiktig investering för klimatet utan den ENDA sådana investeringen man kan eller bör göra, så har jag sist av alla nu sett
Chernobyl på HBO Max.
Jag var skeptisk, eftersom "bygger på en verklig berättelse" nästan alltid borgar för urbota tråkig dynga och eftersom verkligheten trots allt aldrig överträffar dikten. Men det här måste jag säga funkar riktigt bra. Jag tror att det är det ödesmättade, och nästan skräckfilmsmässiga anslaget. Inte som i spöken och hoppa-till-effekter, men mer krypande obehag och body horror och en känsla av oundviklighet. Nästan lite Lovecraftskt på något sätt. Härdsmältan som en nästan obegripligt farlig och skrämmande entitet, som inte kan bemästras. Människor som hanterat krafter bortom deras kontroll.
Det jag läst om den här serien är att den varit väldigt noga med detaljer som uniformer och registreringsskyltar och så vidare, men att de tagit sig vissa friheter med sanningen. Och det senare är ju en sån där grej jag till att börja med inte bryr mig så mycket om när jag ser en TV-serie. Det här är ju inte en dokumentär, utan en dramatisering. Om de lyckas göra en verklig händelse intressant för en sån som mig, som ju i princip inte får ut något av "människoöden" och som normalt sett mest konsumerar CSI-serier och fantastik, så är "slira lite på sanningen" en grej jag kan förlåta dem för.
Sedan handlar det ju också lite om exakt vilka saker de överdrivit. Det mesta jag läst om som "hittepå" är ju sånt som verkligen inte spelar någon roll whatsoever. Typ att en person hittades på, eller någon befann sig på ett annat ställe, såna saker. Enskilda individer är ju inte poängen. Inte om målet är kunskap om historia. I mina ögon är ju historia inte något som handlar om individer, utan något som handlar om skeenden och deras materiella orsaker. Huruvida Legasov sade det ena eller det andra? Verkligen 100% skit samma. Samma sak om huruvida alla som stod på den där dödsbron verkligen dog. De skriver ju också "it has been reported" i efterordet om den saken, så de påstår inte att det är sant. Någon gjorde en big deal av att "sovjetiska tjänstemän inte hotade med våld/mord slentrianmässigt". När händer det? Är det i helikoptern i början som menas? Återigen, vad spelar en sån detalj för roll? Det framställdes ju inte direkt som att det var något som hände hela tiden eller så.
En av de konstigaste kritikerna jag läst är att man menar att vissa karaktärer "reducerades till serietidningsskurkar". Jag tyckte tvärtom att alla inblandade framställdes som människor med fullt begripliga motivationer. Svagheter absolut. Stolthet, okunskap, paranoia, feghet, cynism och så vidare. Men i princip ingen kändes ju på minsta sätt sådär Disney-ond eller hade nära till Skeletor-skratt. Långt ifrån.
Jaja, nu är jag klar med min lätt osammanhängande rant mot kritik ni antagligen inte läst. Jag tyckte om den här serien, mycket. Och jag hade inte förväntat mig det. Den är vacker, ödesmättad, välskådespelad, med snyggt foto, snygg rekvisita, bra klippning och så vidare. Jag har helt ärligt svårt att riktigt komma på något jag inte gillade med den, tror jag.
EDIT: Okej, nu har jag läst åtminstone
en lite längre, detaljerad och väldigt kritisk artikel. Det mesta som den tar upp är som sagt sånt jag tycker är helt ok att dramatisera och hitta på och som är helt orimligt att bry sig om. Däremot håller jag med om att det är dåligt att ge en för stereotyp bild av det sovjetiska samhället och att dölja klasskillnaderna där är ju direkt dumt. Och poänglöst.