Vad är det du tänker skulle förenklas? Mest för att jag tycker systemet är rätt simpelt redan, även om det finns små subsystem här och där men mekaniken är densamma i dem. Möjligen skulle man kunna ta bort ÖT? De är ju lite roddiga såklart.OT Litegrann. Men jag skulle vilja se en nyversion av Svavelvinter utifrån en enklare YZ-motor.
Jag tänker att det kanske handlar om skillnaden där Svavelvinter RPG är främst anpassad utifrån romanerna (rädda världen, men också intriger, naturens själ, öde), samtidigt som den gamla original-rollspelskampanjen har ett annat fokus (också rädda världen, men mycket urifrån ett banka på ondingar och ta deras skatter). Jag skulle våga mig på gissningen att dessa skillnader var såpass stora att de fällde remaken av Femte Konfluxen som skissades på till Svavelvinter RPG.Vad är det du tänker skulle förenklas? Mest för att jag tycker systemet är rätt simpelt redan, även om det finns små subsystem här och där men mekaniken är densamma i dem. Möjligen skulle man kunna ta bort ÖT? De är ju lite roddiga såklart.
Intressant jag skulle vilja göra tvärt om, och ta några av deras setting och använda svavelvintermotorn.OT Litegrann. Men jag skulle vilja se en nyversion av Svavelvinter utifrån en enklare YZ-motor.
Jag tycker tyvärr inte den funkar för mig. Mitt problem är att långsiktigt engagemang i en kampanj för mig är kopplat till engagemang i min rollperson. Regelmotorn är också just tydligt gjord för längre kampanjer, är rent utav döpt efter en sådan, men skuggmaktssystemet avkräver en att regelbundet lämna engagemanget för rollpersonen och istället agera som en abstraherad skuggmakt vars intressen inte alls sammanfaller med rollpersonen. Det är en klyvning av intressen som gör det svårare att helt och fullt engagera sig i endera entitetens välgång.Intressant jag skulle vilja göra tvärt om, och ta några av deras setting och använda svavelvintermotorn.
Jag finner den, med sitt skuggspel mycket intressantare än yz-motorn
Intressant, jag hade inte haft några problem att spela två olika karaktärer i en kampanj utan skulle kunna engagera mig i borda. När jag spelar skuggspelet känner jag att jag bara spelar en annan karaktär.Jag tycker tyvärr inte den funkar för mig. Mitt problem är att långsiktigt engagemang i en kampanj för mig är kopplat till engagemang i min rollperson. Regelmotorn är också just tydligt gjord för längre kampanjer, är rent utav döpt efter en sådan, men skuggmaktssystemet avkräver en att regelbundet lämna engagemanget för rollpersonen och istället agera som en abstraherad skuggmakt vars intressen inte alls sammanfaller med rollpersonen. Det är en klyvning av intressen som gör det svårare att helt och fullt engagera sig i endera entitetens välgång.
Om de har motsatta målsättningar spolierar det min inlevelse. Jag kan inte spendera ett spelmöte med att motarbeta min andra rollperson – jag kan inte ställa om så snabbt. Och play to lose är verkligen inget som funkar i den gamla Femte konfluxen-kampanjen – då dör man bara rätt av.Intressant, jag hade inte haft några problem att spela två olika karaktärer i en kampanj utan skulle kunna engagera mig i borda. När jag spelar skuggspelet känner jag att jag bara spelar en annan karaktär.
Vet inte hur insatt du är i regelmekaniken, men din skuggmakt är inte kopplad mot din rollperson utan mot någon av de andra rollpersonerna. Tycket det finns en god dynamik i detta och har spelat både kampanj och oneshots där det fungerat utan några som helst problem.Om de har motsatta målsättningar spolierar det min inlevelse. Jag kan inte spendera ett spelmöte med att motarbeta min andra rollperson – jag kan inte ställa om så snabbt. Och play to lose är verkligen inget som funkar i den gamla Femte konfluxen-kampanjen – då dör man bara rätt av.
Om man spelar Femte konfluxen-kampanjen spelar dock det mindre roll, eftersom gruppen som helhet antas ha ungefär samma mål. Om man då försvårar för en av rollpersonerna blir det svårare för alla.Vet inte hur insatt du är i regelmekaniken, men din skuggmakt är inte kopplad mot din rollperson utan mot någon av de andra rollpersonerna. Tycket det finns en god dynamik i detta och har spelat både kampanj och oneshots där det fungerat utan några som helst problem.
Exakt! Men det skapar drama vilket är själva poängen med regelverket, vilket för mig blir en feature snarare än ett fel.Om man spelar Femte konfluxen-kampanjen spelar dock det mindre roll, eftersom gruppen som helhet antas ha ungefär samma mål. Om man då försvårar för en av rollpersonerna blir det svårare för alla.
Och det är där det tappar mig, eftersom mitt långsiktiga intresse för en kampanj är rätt beroende av character advocacy. Självsabotage och play to lose håller jag helst till one-shots.Exakt! Men det skapar drama vilket är själva poängen med regelverket, vilket för mig blir en feature snarare än ett fel.
Det kan vara här vi skiljer oss.Om man spelar Femte konfluxen-kampanjen spelar dock det mindre roll, eftersom gruppen som helhet antas ha ungefär samma mål. Om man då försvårar för en av rollpersonerna blir det svårare för alla.
Ja, jag tog avstamp i vad som nämndes tidigare – att rollspelet är illa lämpat för den kampanj på vilken det baseras.Det kan vara här vi skiljer oss.
Jag har aldrig spelat/läst den femte konfluxen kampanjen.
Men jag ser problemet.
När jag spelat Svavelvinter rollspelet har vi spelat det mer som ensamble spel än gruppspel där spelarna inte haft samma mål alls.
Det handlar väl om att hitta en lagomnivå där självsabotaget inte är stort nog att skapa allvarliga käppar i kampanjhjuletOch det är där det tappar mig, eftersom mitt långsiktiga intresse för en kampanj är rätt beroende av character advocacy. Självsabotage och play to lose håller jag helst till one-shots.
Det stämmer kanske. En Svavelvinter-rollspelets take på Konfluxkampanjen hade med nödvändighet fått vara rätt annorlunda. Framför allt tror jag att det hade fungerat bättre om man spelade något i stil med romanernas händelseutveckling, där rollpersonerna är Praantz da Kaelve, Arn Dunkelbrink, Silvia Miranda och Bodunius snarare än ett sammansvetsat gäng äventyrare.Ja, jag tog avstamp i vad som nämndes tidigare – att rollspelet är illa lämpat för den kampanj på vilken det baseras.
Det gör tyvärr att jag känner att det är svårt att hänge mig åt min uppgift.Det handlar väl om att hitta en lagomnivå där självsabotaget inte är stort nog att skapa allvarliga käppar i kampanjhjulet
Kampanjen i originalutförande - ja, men kampanjen utifrån romanen - inte nödvändigtvis.Ja, jag tog avstamp i vad som nämndes tidigare – att rollspelet är illa lämpat för den kampanj på vilken det baseras.
Samma här. Jag hade föredragit lösningen som fanns i den gamla kampanjen där utomstående spelare tar rollen som antagonist-makter. Eller där SL "blorbar" deras agerande.Och det är där det tappar mig, eftersom mitt långsiktiga intresse för en kampanj är rätt beroende av character advocacy. Självsabotage och play to lose håller jag helst till one-shots.
VA?! Men Svavelvinter systemet är sjukt bra och sjukt lätt. Systemet går att lära på en kvart men är djupt som en gammal sjö. Det skapar överraskande situationer men är sammberättande! Det är Rolls Roycen av svenska AAA rollspelssystem! Varför byta bort det för något medelmåttigt inte byggt för settingen?OT Litegrann. Men jag skulle vilja se en nyversion av Svavelvinter utifrån en enklare YZ-motor.