- Hur måste en människa vara/bete sig för att klassa som rationell?
Jag tänker spontant till exempel på att en rationell människa:
- Inte hänger fast vid motbevisade uppfattningar.
- Har åsikter som hänger ihop någorlunda logiskt och med mätbar verklighet.
- Resonerar, snarare än känner sig fram.
- Prioriterar fakta och argument framför magkänsla.
- Praktiserar occams rakkniv i praktiken.
- Är strategisk och målinriktad – börjar med målet för en aktivitet, utvärderar möjliga strategier för att nå det målet, väljer den strategi med störst chans att lyckas och minst mängd biverkningar.
- Är lösningsfokuserad och inte emotionell.
- Vilka beteenden betraktar ni som irrationella?
Se ovan, fast motsatserna =)
- Hänger fast vid motbevisade uppfattningar för att de känns bättre i maggropen.
- Har åsikter som inte hänger ihop med varandra eller med mätbar verklighet.
- Känner sig fram och går mycket på intuition och magkänsla.
- Hittar på långsökta förklaringar som kräver antingen konstiga konspirationsteorier eller övernaturligheter hlt i onödan.
- Är kortsiktig – har kanske mål, men väljer strategier mer utifrån vad som känns rätt än utifrån vad som har störst chans att lyckas. (Typexempel: "hårdare straff")
- Är emotionell och ofta oresonabel. Blir arg istället för att komma med motargument.
- Är rationalitet något ni själva eftersträvar? Som ni värderar högt hos andra?
Ja, verkligen. Jag försöker själv vara så rationell jag förmår, och jag frustreras ständigt över vad jag upplever som bristande rationalitet i samhället i allmänhet. Jag har större respekt för en meningsmotståndare som är rationell än för en frände som jag uppfattar inte är det. Tyvärr.
- Är irrationalitet nödvändigtvis något dåligt, eller finns det sammanhang där det är bra och önskvärt?
Jag kan tänka mig att det kan fungera effektivt som ett slags psykologiskt skydd för en del. Intuition kräver också mindre jobb för hjärnan, så jag antar att det kan funka avlastande. Ibland behövs också snabba beslut, och då finns kanske inte tiden för rationellt tänkande utan man måste gå efter intuition och magkänsla.
Det finns också definitivt grupper jag inte kritiserar för irrationalitet – den som är i starkt underläge har inte alltid de psykiska resurser och andra förutsättningar som krävs för att behärska sina känslor etc. Jag tänker inte tala om för människor som utsätts för rasism, sexism eller transfobi hur de ska agera, liksom.
Men jag skulle säga att det mer hamnar under "försvarbart" och "förståeligt" än under "bra och önskvärt".