TVserieklubben 2023 Q1

[anth]

Vi kör ett nytt kvartal: jan/feb/mar-2023.
Jag tyckte att förra tråden blev lagom lång (samt att animeserier kommer kvartalsvis).

Reglerna är de vanliga:
- Berätta om en tvserie du sett.
- Berätta varför du tycker att den är bra (eller dålig).
- Posta gärna någon bild från tvserien. Bilder säger mer än tusen ord. Eller posta ett videoklipp.
- Posta gärna en länk till var man kan se tvserien (inte till piratsajter). Eller berätta var man kan se den, som Netflix, HBO, SVT,...

Länk till förra tråden:

Tvserieklubben 2022 Q4

Då @Rickard kastat ifrån sig bollen, tar jag upp den och fortsätter. Däremot orkar jag inte med en tråd i månaden, så nu är det ett kvartal: okt/nov/dec-22. Reglerna är de vanliga: - Berätta om en tvserie du sett. - Berätta varför du tycker att den är bra. Eller dålig, det skulle vara kul om...

www.rollspel.nu

 

[nano]

Efter rekommendation från syrran har jag börjat kolla på Manifest på Netflix. Serien lades ned efter tre säsonger men fick en sista säsong genom flytt till Netflix, varav den första halvan kommit nu.

Pitchen är att ett passagerarplan försvinner i fem år utan att tiden går för passagerarna, men för resten av världen, och sen när de kommer fram måste de försöka återgå till liv som har pågått utan dem. De får samtidigt olika sorters övernaturliga "callings" som manar dem att göra grejer utan riktig logik men som ofta visar sig vara goda och rädda folk. Sen blir det massa utforskning av det. Varje avsnitt fokuserar på ett eget sådant kall.

Den har flera likheter med Lost, förutom att gång på gång återvända till deras tid på planet, så finns det ett återkommande arc-nummer 828 i olika permutationer, sammanvävda öden före och efter försvinnandet, stort fokus på såpa-biten, metafysiska mysterier och övernaturliga förmågor. Jag gillar Lost, men dess format med 20+ avsnitts säsonger med mycket såpig tomgångskörning i mitten är lite föråldrat och känns mest utdraget, det var en del som de gärna hade fått skippa, men inte tog chansen till.

Annars är det en rätt trevlig mysterieserie, med viss begränsning till episodformatet. Man lär sig t.ex. rätt fort att den inte handlar om att folk ska gå runt med långvariga hemligheter, så även om folk ofta har dem så blir de nästan alltid avslöjade under avsnittets gång. Om man gillar mysterier och tål såpa så rekommenderas den.

Betyg: Äpple.

 

[Henke]

Såg miniserien "Äntligen!" på SVTPlay. Handlingen kretsar kring en död man (Peter Dalle) som ryktesvägen skulle fått nobelpris i ekonomi. En brokig skara vänner (Ulla Skoog, Lena Endre, Claes Månsson och Johan Ulvesson) gör sitt bästa för att hålla hans död hemlig under de kvarvarande dagarna fram till tillkännagivandet vilket givetvis bjuder på farsartade situationer där motiv med egen vinning snart börjar bubbla upp till ytan.

Det här är Weekend at Bernie's, men omstöpt till svenska pensionärsakademiker från 68-vänstern... Det är dysfunktionella relationer, det är svart komedi, det är svordomar, det är situationskomik, men framförallt så är det väldigt roligt och sevärt.

 

[Nero]

Jag har sett Alla vi barn i bullerbyn av Lasse Hallströmmed sonen. Den är otroligt snyggt filmad. Hallström har en förmåga att skapa väldigt fina scener/bilder. Den är idyllisk och mysig, med lagom inslag av läskighet. Musiken av Björn Isfält (?) är delvis bra, delvis översentimental och lite dålig ljudkvalitet (kan det heta mixad?). Man stör sig rätt mycket på Lasse. Man stör sig lite på barnens aparta dialekter, men det får man väl ta. Storyn om Olle som vill få ta hand om elake skomakarens hund är väldigt fin, blev jävligt dammigt i ögonen

Spoiler: Spoiler

när han kommer springande över ängen efter att hans pappa övertalat skomakaren

.

Rekommenderas.

 

[krank]

OK, sent omsider har jag nu sett Gunbuster från 1988. (Den finns, vad jag vet, inte att ses någonstans alls. Precis som rätt många klassiska animeserier alltså)

För att citera Christer Fuglesang: vilken jävla resa.

Det här är alltså Hideaki Annos regidebut. Alltså, Neon Genesis Evangelion-Hideaki Anno. Och… vi kan väl säga att jag varken blev förvånad eller besviken. Det här är en rätt vild serie.

Är den…

• En mecha-anime? Tja, öh, på samma sätt som Neon Genesis Evangelion är det, antar jag. Så den har alla yttre tecken, men det är inte det som är poängen. Här finns absolut mechas, och det finns till och med en som kombinerar i en väldigt typisk Balatack/super robo-animation med upbeat animemusik. Det är också rätt kul när de i början har mechas som får typ göra armhävningar… I det första avsnittet alltså, när serien låtsas vara en highschoolserie.
• En episk rymdopera? Tja, öh, det är den väl. Rymdmonstren är väldigt rymdmonstriga och skalan för actionsekvenserna blir allt löjligare allt eftersom serien fortgår. Men det är inte riktigt den storyn som ligger i fokus.
• En hard scifi-serie? Tja, öh, den lånar ju in en del element från mer realistisk scifi, framför allt det här med tidsdilation är väldigt centralt för seriens övergripande plot. Men till större delen är det bara set dressing; de har lånat det de behövde.
• 80-tals fanservice? Tja, öh, ja, det går väl inte att komma ifrån att det blir en del tuttar. I första avsnittet tänkte jag mest att de verkade ha lagt rätt mycket tid på att animera tuttar som guppar under tröjor, men från och med andra avsnittet försitter de fan inte ett enda tillfälle att visa ett par 14-åriga upp till kanske 19-åriga tuttar. Vilket väl är… "sådär". Att man bäst pilotar en mecha iförd tight baddräkt och magtröja säger väl också sig självt?
• Queer? Jag tycker att det är en ganska självklar tolkning att huvudpersonen är som allra minst bisexuell. Hitta någon som tittar på dig så som hon tittar på sin lite äldre kompis, liksom. Sedan pratar karaktären Jung Freud (jo, hon heter så) också om att dejta huvudpersonen vid ett tillfälle. Jag gillar att det är så, jag gillar att det är helt odramatiskt och att det aldrig görs en grej av. Relationen mellan dem är absolut en grej; romantik/sexualitet däremot är mer subtilt (trots ovan nämnda fanservice) och just att de är tjejer som gillar varandra blir aldrig en plot point.
• Melodrama? Ja. Ja, det är den. Fokuset ligger aldrig på rymdstriderna eller robotarna eller rymdskeppen, utan de är hela tiden bara bakgrund för det personliga dramat. De två huvudpersonerna, deras känslor och relationer och personliga utveckling och generella drama.
• Snygg? Ja, det är den verkligen. De första mecharobotarna är inte så spännande, men utöver dem är allting snyggt designat och snyggt ritat.

Men alltså, om den nu lyckas kombinera flera genrer och episka perspektiv och ordentlig karakärsutveckling och storslaget melodrama och hard scifi-technobabbel, då måste den väl vara hemskt lång? Minst en normal 26-avsnitts-säsong, väl?

Nej. Den är sex avsnitt lång, a' 25 minuter. Hur gör Anno detta? Fan vet.

Tidsdilation, antar jag.

 

[Mundo]

Jag har sett den helt utomordentliga tv-serien Severance (2022) som finns tillgänglig på Apple.

Trailer

(saknar otroligt nog spoilers förutom för grejer som händer i första avsnittet, vilket är imponerande)

Severance handlar om Mark samt hans två liv. Han har genomgått en operation som kallas för Severance, där personens minnen/känslor helt skärs av när de går in och ut från sin arbetsplats, Lumen Industries. Det betyder att "ute-Mark" inte har några minnen alls av vad som händer på hans arbetsplats, och "inne-Mark" inte har några minnen alls om livet som sker när han inte är på jobbet.

Men vad exakt är det som man gör på denna arbetsplats som kräver att man inte har möjlighet att sälja affärshemligheter till rivaler? Företaget använder sig av minst sagt oetiska metoder och när Marks bästa vän en dag inte kommer till jobbet mer och ersätts av en ny kollega så börjar saker och ting att gå åt skogen.

När jag läste att Ben Stiller låg bakom serien hade jag inte särskilt höga förhoppningar, mina tankar dras nästan genast till komedifilmer som jag aldrig tyckte särskilt mycket om. Men helvetes jävlar vad bra detta är. Det här är bannemig uppe på nivåer med serien Dark när det kommer till att skriva ett gripande mysterium. Så fort man får veta något så vill man bara ställa ännu fler frågor och slutet på säsongen (serien är inte över!) är mycket spännande.

Jag kan inget annat än att varmt rekommendera Severance som förra årets bästa serie, inte bara inom sin kategori (mysterium), utan rent generellt. Seriöst, om du har AppleTV är detta en must-see. Det är ett bra koncept, bra manus, bra skådespel.

5/5.

 

[Lukas]

)

Severance handlar om Mark samt hans två liv. Han har genomgått en operation som kallas för Severance, där personens minnen/känslor helt skärs av när de går in och ut från sin arbetsplats, Lumen Industries. Det betyder att "ute-Mark" inte har några minnen alls av vad som händer på hans arbetsplats, och "inne-Mark" inte har några minnen alls om livet som sker när han inte är på jobbet.

Om man gillar serien så rekommenderar jag @Genesis rollspel Anatman, utforskar väldigt lika koncept.

 

[Genesis]

Om man gillar serien så rekommenderar jag @Genesis rollspel Anatman, utforskar väldigt lika koncept.

Ja, det där är ju rakt av ett kort från spelet.

 

[anth]

Tensei Shitara Ken Deshita / Reincarnated as a Sword (TenKen)


En japansk man blir överkörd av en bil och reinkarneras som ett magiskt, telepatiskt, telekinetiskt svärd i en fantasyvärld som liknar ett datorrollspel.
Han befriar en 12-årig kattslavflicka; de slår följe och börjar äventyra tillsammans. Hon heter Fran och kallar honom för "lärare". De utvecklar ett far-dotter-förhållande.

Det här är en vanlig isekai-anime. Vi slipper ett harem, istället får vi följa ett charmigt par under deras äventyr i en fantasyvärld.
Det här är den bästa animen jag såg under hösten 2022 - vilket säger mer om kvalitén på övriga anime.
Den får 4/5 i betyg. Den är charmig och jag rekommenderar den till alla som vill slappna av med ett matiné-liknande äventyr.

Det här redan bekräftats att den ska få en andra säsong.

Den ska gå att se på HIDIVE:

Season 1

Reborn as a sentient sword, our protagonist joins a young girl on a journey to exact justice on those who prey upon the weak.

www.hidive.com

Trailer:

 

[krank]

OK, sent omsider har jag nu sett Gunbuster från 1988.

Nu har jag också sett uppföljaren Diebuster från 2004. Även den i sex avsnitt. Inte heller den tror jag finns att se nånstans lagligt online.

Och ja, den är också en jäkla resa. Inte alls på samma sätt som Gunbuster, men… ändå.

Är det en…

• Mecha-anime? Nja, tja, kanske. Eller jo, det är den väl. Det är stora varelser med, som de säger åt oss är robotar. Men till skillnad från i Gunbuster så är de som skapat den här serien inte så värst intresserade av mekanisk design; det här är mer som Megamanbossar eller så. Eller… jag vet inte. Ganska typiskt, får jag för mig, för just 2000-talets anime, hur som helst.
• En episk rymdopera? Ja, jo, det är det väl faktiskt. Även om skalan inte blir riktigt lika episk som i första serien.
• En hard scifi-serie? Hahahahaha nej
• 80-tals fanservice? Jodå, tuttar redan i första avsnittet. Inte lika frekventa eller i-fokus tuttar som i Gunbuster, och inte varje avsnitt, men… jo. Tuttar. Och pantyshots.
• Queer? Ja, absolut. Man kan såklart välja att tolka även den här som att det bara är "vänskap mellan tjejer" och säga att Nono bara "isoliserar" Lal'C, men jag tycker inte man behöver läsa speciellt djupt mellan raderna för att hitta kärlek.
• Melodrama? Kanske. Men när serien inte är upptagen med fullkomligt nonsens så känns det som att den är mer upptagen med att vara rolig.
• Komedi? Ja, betydligt mer. Nono har den där väldigt speciella överaktiva energin som man ser i anime ibland; hon är klumpig och hyperaktiv och väldigt, väldigt extra. Och jag förstår att det är tänkt att vara roligt. Sedan är vissa delar väldigt roliga – allt kring rymdnonsens och epiken är så överdrivet att det blir fånigt, och technobablet låtsas inte ens vara på riktigt. Och att hela grejen med avsnitt fyra är att den riktiga Bustermaskinen fanns inom dig hela tiden är verkligen hilarious.
• Snygg? Ja. På ett annat sätt än originalet – snygg cinematografi, snygg animation överlag, men jag saknar framför allt den mekaniska designen. Men jag inser som sagt att det nog är en 20XX-grej.
• Kopplad till originalet? jag trodde inte alls det först, men sen i andra halvan så börjar de knyta ihop det väldigt snyggt – när den stora Bustermaskinen de försöker gräva upp i själva verket visar sig vara ett av monstren från Gunbuster, och det visar sig att de "monster" de hittills slagits mot är ett försvarssystem mot dem… Och att sista scenen är samma händelse som sista scenen av Gunbuster är riktigt trevligt.

Det finns en del saker jag inte fattar och som jag inte vet om de förklarades, men det är ju därför vi har internet trots allt.

Jag tyckte om Diebuster på det hela taget. Kan rekommendera. Se Gunbuster först dock.

 

[Franz]

Har sett klart alla tre säsonger av His dark materials. Jag har inte läst böckerna så jag vet inte hur trogen dessa serien är. Oavsett var detta en väldigt bra serie! Säsong 2 är lite seg, men den avslutande säsongen är mästerlig!

Huvudpersonen i historien är en flicka vid namn Lyra. Hon lever i en värld som liknar vår, men som är hårt styrd av en totalitär kyrka och där alla människor har en själ i form av ett djur som är ens följeslagare. Jag vill inte spoila för mycket av serien då den bygger på överraskningar men vi får ta del av en alldeles fantastisk berättelse bestående av bland annat parallella världar, riken som styrs av talande isbjörnar, dödens land, gastar steampunk och mycket mer!

Serien innehåller en del skavanker. Som tidigare sagts, säsong 2 är lite seg, det är lite godtyckligt hur närvarande de talande djuren är (det sägs att människor inte kan vara ifrån sitt djur/själ men vi ser många som knallar omkring utan en sådan) och en karaktär ändrar sitt sätt att vara väldigt hastigt och lustigt. Men detta är bagateller i sammanhanget och inget som drar ner helhetsintrycket.

Jag är faktiskt lite förvånad över att denna serie inte fått någon egen tråd på wrnu och att inga pratar om den. Kanske är det så att jag är ensam om att tycka att den är bra, eller att den är ett helgerån mot böckerna eller så. Men då borde ju folk hatskriva om den då det verkar vara ett storslaget nöje för många. Jag är rätt nyfiken på vad ni andra tycker om serien, så har någon sett den och har åsikter, så hojta gärna till

 

[krank]

och att inga pratar om den. Kanske är det så att jag är ensam om att tycka att den är bra, eller att den är ett helgerån mot böckerna eller så.

Jag har sett S01 och S02, men det var innan TV-serieklubben fanns. S02s sista avsnitt kom ju i december 2020, och Rickard drog igång första året av tv-serieklubb i november 2021.

Jag gillar serien, absolut. Jag kommer att se S03 förr eller senare, utan tvekan.

 

[Franz]

Jag har sett S01 och S02, men det var innan TV-serieklubben fanns. S02s sista avsnitt kom ju i december 2020, och Rickard drog igång första året av tv-serieklubb i november 2021.

Jag gillar serien, absolut. Jag kommer att se S03 förr eller senare, utan tvekan.

Härligt! Har du läst böckerna?

 

[krank]

Härligt! Har du läst böckerna?

Nope; jag har funderat på det men är egentligen ingen fantasyläsare. Eller, jag läser fantasy ibland men det är definitivt inte en genre jag prioriterar. Har haft för mycket annat att läsa, som intresserar mig mer, helt enkelt.

Jag gav dock hela bokserien Mörka Materian i julklapp till min lillebror ett år. Han var inte mycket för läsning alls under uppväxten, och jag tror att första boken var den första bok jag någonsin hört honom tala väl om. Det och att ha sett filmen och S01-02 är väl i stort sett mina kopplingar till den där världen.

Det som räddar den för mig är nog mycket kopplingarna till vår värld, och att den alternativa världen inte är ren fantasy utan ganska urban och modern sådan. Jag har väldigt svårt för traditionell medeltidsfantasy.

 

[anth]

Jag har läst böckerna och sett filmen (med nicole kidman), men inte sett tv-serien.
Nu blir jag sugen på att se serien.

Böckerna är f.ö. läsvärda, men:
1. De är ungdomsböcker.
2. De är svidande kritik mot all religion (så är man religiös kan man ta illa vid sig).

 

[Franz]

2. De är svidande kritik mot all religion (så är man religiös kan man ta illa vid sig).

Så är det i serien med, den är verkligen benhård i sin kritik, något jag tycker är härligt vågat! Eller, det är väl mest organiserad religion som kritiseras, men bara det är ju rätt ballsy. Skulle gärna diskutera serien ingående, när @krank
och @anth sett lite av den skulle jag gärna starta en egen tråd om den

 

[krank]

Jag får se hur mycket jag har att tillföra en sån diskussion. Jag gillade S01 och S02, men de satte inte direkt min själ i brand. De kittlade mig inte så värst intellektuellt, det var inte så mycket nya idéer (för mig). TV-serien är snygg och välgjord, och jag uppskattar portalfantasy mer än annan fantasy, det är väl typ det.

 

[Gamiel]

Började läsa första boken men lade den ifrån mig eftersom jag hade för stora problem med författarens världsbyggnader (ex. att ett universitet med m.e.m. bosatt fakultet saknar någon typ av system för att ta hand om barn å lära upp dem, om inte där så någonstans närliggande).

 

[Dr_Dängrot]

Velma på Hbo

Afroamerikanska Shaggy , asiatiska Daphne som som dealar droger , velma är indisk (tydligen en insert av mindy kalling för att hon ville ha en representation av sig själv i serien) och så slutligen fred som är en dumb rich arrogant white male som har en liten penis för we got to emasculate the Toxic White male you know.

redan i öppningsscenen så får vi reda på att det är inte en serie om en male power trip utan detta handlar om velma och inte fred the white male och hans creepy sex van .

Det är woke signalering i parti och minut

Sweet Lord jeebus det här är kodynga i sin värsta form

Detta är så blatant wokeist agenda så det är straight on your nose .



Men det finns en ljusglimt och det är att serien har 7% audience score på rotten tomatoes.

Nu när woke serier börjar få så låga tittarbetyg så kanske det äntligen sänder ett budskap till hollywoke och dess woke-aktivister.

Nu kanske det som @Conan brukar säga go woke go broke äntligen kommer ske.

 

[Franz]

Började läsa första boken men lade den ifrån mig eftersom jag hade för stora problem med författarens världsbyggnader (ex. att ett universitet med m.e.m. bosatt fakultet saknar någon typ av system för att ta hand om barn å lära upp dem, om inte där så någonstans närliggande).

Jag tror inte att detta problem är framträdande i serien. Det var i alla fall inget som jag reagerade på.