Jag har sett om
Transformers: Dark of the Moon. Jag har skrivit om den
2013 och
2015.
Jag försökte först kolla på den på min TV, som ju har aktiv 3D. Så man tar på sig batteridrivna glasögon som jättesnabbt täcker över ena ögat och sedan det andra för att skapa 3D-effekten. Jag… jag tror att jag är ganska klar med den tekniken nu. Den är så himla, himla kass. Den flimrar så jag får huvudvärk. Så istället använde jag
samma metod som tidigare för att kolla på 3d-blurays i mitt VR-headset. Jag har fortfarande lite svårt att fatta att det inte verkar finnas en kommersiell lösning för det här än. Det borde väl finnas något slags overlap mellan folk som gillar 3d-film och folk som äger, eller kan tänka sig skaffa, ett VR-headset? För det här är verkligen det objektivt bästa sättet att se 3D. Inga tappade frames, ingen sänkt ljusstyrka. Bara full-on bio-stor 3D.
Men nä, jag måste fortfarande använda fyra olika mjukvaror från helt olika källor. När någon vid det här laget som allra minst borde ha utvecklat en kombination av tre av dem, och låta en kolla på 3D-blurays realtidskonverterade till SBS-format.
…nåja, filmen då? Ja, den är nog faktiskt den bästa i den första trilogin. Specialeffekterna är helt magiskt snygga, fortfarade. Bay kan sina actionscener, och framing etc funkar finfint. Jag tycker att det är svårt att hitta så mycket att klaga på rent hantverksmässigt – skådespeleriet sitter, timing, plot, stunts, robotarna har distinkta personligheter och färger och det är alltid lätt att läsa vad som händer på skärmen. Och som jag skrivit tidigare är det märkbart mindre spattighet i den här, mindre toaletthumor.
Jag gillar också verkligen konspirations-anslaget. Det är såklart lite klumpigt genomfört, men kom igen – det är en Michael Bay-actionrulle. Såna tittar man inte på och förväntar sig superintelligent skrivna konspirations-thrillers. Det är också kul med Spock-referenser givet att Sentinel Prime spelas av Leonard Nimoy. Jag har också redan från första gången gillat
att Optimus Prime är typ en krigsbrottsling i den här filmen. Bland det sista som händer är ju att han sliter skallen och ryggraden av Megatron – efter att denne i princip gett sig, och sagt att han vill ha vapenstillestånd. Även om det inte berörs i filmen så gillar jag ju när "frihetshjältar" nyanseras lite och får vara problematiska. Lite som att jag gillar när jedis visar sig vara hycklare..
Finns det dåliga saker? Jadå.
- Carly funkar inte. Alltså, de byter ut huvudpersonens kärleksintresse mellan film 2 och film 3, och de byter då ut en karaktär som ändå hunnit samla på sig en del tredimensionalitet och som redan från film 1 hade en hel del personlighet – mot en ganska tvådimensionell Snygg Tjej. Det är absolut så att hon får vara smart också, men på det stora hela hade en pappfigur kunnat spela hennes roll. Jag fattar att det är skäl bortom filmens canon som ligger bakom – mer exakt att Mega Fox kallat Michael Bay för Hitler offentligt – men det är ändå synd. Filmen blir sämre av det. Det känns 100% som att storyn i grunden är skriven för Mikaela, och sen när när det inte gick så slängde de in en fotomodell/attaché/bilsamlingskurator som får agera dreamgirl/sugarmommy.
- Que. Alla andra robotar som introduceras i den här filmen gillar jag; jag älskar designen på Shockwave och Dino funkar trots att han är en nationell stereotyp helt i onödan. Alla bakgrunds-decepticons är coola och djuriska/insektslika. Men Que… är bara en Bond-Q. med grått hår och en synnerligen ful mustasch. De borde gjort det till Wheeljack istället; då hade ju vi fans kanske faktiskt brytt oss när han dör mot slutet.
- John Malkovichs karaktär är… all over the place. Han behandlas inte riktigt lika illa som Anthony Hopkins senare, men det känns framför allt som atten del scener är bortklippta, som visar ur han går från knäpp boss till entusiastisk autobotfanboy. Alltså, den här gången jag såg filmen kändes den vändningen mindre störig, men den är ändå lite märklig. Det hade behövts minst en scen – hade räckt med typ 1-2 minuter.
- Ken Jeongs karaktär. Just no.
Men ja, överlag är det här en film jag på det hela taget gillar. Både den tidiga konspirationsgrejen, och den senare snygga apokalypsgrejen.
För övrigt minns jag inte om jag påpekat det förut, men jämför
Decepticons' invasion av Chicago med Chitauris invasion av New York i Avengers. Det finns… vissa likheter. Om inte annat i de stora val-liknande sakerna som simmar runt i luften. Avengers kom ett år efter den här filmen…
Anyways:
BETYG: 4/5, men det är en stark fyra.