Förslag på förbannelser?

[lupmet]

Jag tycker det finns för få förbannelser i min EDD-kampanj och undrar om ni har några förslag på kreativa förbannelser? Gärna enligt temat "+x på y men +XXXX på y om rollpersonen ger sig hän och tar fulla konsekvensen av förbannelsen". De skall inte bara vara irriterande i spel utan gärna skapa möjligheter för spelaren att försätta sig i klammeri. (Hade en skat-shaman i Shadowrun som var kleptoman, hon stal en tesked under en middagsbjudning hemma hos draken Hestaby och gjorde om det till ett smycke hon hängde i sin rastafrisyr. Faktiskt liiite besviken att SL aldrig gjorde något med det, när jag nu lade upp det så fint för honom...)

Diverse idéer:

• Rollpersonen kan inte tala osanning medan solen är uppe men får +15 på Bluff när den är nere.
• Rollpersonen saknar skugga (eller pekar åt fel håll) (ifrån Oraklets Fyra Ögon om jag minns rätt)
• Rollpersonen blir kleptoman i kubik.
• Rollpersonen kan inte låta bli att pilla sönder andras saker (hur ser en magisk fidget cube ut och hur fungerar den?).
• Rollpersonen kan bara med att skada någon om denne samma dag först har räddat/helat någon och vice versa. (En variant på en gammal rollperson jag hade; han hade en magisk förmåga som gjorde att han kunde ta och ge livskraft – han kunde i praktiken döda någon genom att knäppa med fingrarna, men sedan var han tvungen att rädda livet på någon på samma sätt innan han kunde döda och vice versa.)

 

[Quadrante]

Kan aldrig svälta, ingen mat smakar bra.

Vacker sångröst, kan bara sjunga om det denne ser.

Kan inte hittas om den smyger och gömmer sig, går vilse om den rör sig ute om natten eller i skugga/mörker utan ett ljus.

Okänslig för smärta, måste skära sig blodig minst en gång om dagen för att inte falla i ”evig sömn”.

 

[Rickard]

Jag tycker @Quadrante är inne på rätt tankar. Ta något bra och gör det till något dåligt. Tänker på Misfits där en hade förmågan att få andra att åtrå henne när hon vidrörde henne, men det blev i princip en våldtäktsförmåga. Tänker också på Midas där allt han rörde blev till guld, även sina nära och kära (och mat).

 

[Gamiel]

- Kan inte säga nej till ett glas och kan inte lämna ett glas odrucket. Kanske inte så mycket till förbannelse kan det tyckas, fram till att man vet att man måste hålla sig nykter eller att det kan vara gift i bägaren. Inspirerad av en geas jag läste om för ett tag sedan.

- måst äta vad som än serveras henom, spelar ingen roll vad det är, bur bra/dåligt tillagat det är, hur gott/illa det smakar, om RP:n vet att det är förgiftat, eller ens om det kan räknas som mat. Hen måste ätaup vad som serveras. Hen kan ej heller avbryta en måltid själv men kan bli avbruten av andra - så inget attackerande, även om du vet att du kommer bli attackerad eller det är ett monster mitt emot, men du kan försvara/ducka undan om du blir attackerad och därefter gå till motangrepp.

- den förbannade får ett samvete som vägrar försvinna och gör att hen mår mentalt/känslomässigt dåligt när hen gör dålig handlingar, även om dessa kan rättfärdigas. Stulen från Lord of Light

 

[JohanL]

(hur ser en magisk fidget cube ut och hur fungerar den?).

 

[JohanL]

Ett (bokstavligen) klassiskt exempel är "odödlig, men inte immun mot att åldras".

 

[Gamiel]

Impotens är en klassiker

 

[lupmet]

- måst äta vad som än serveras henom, spelar ingen roll vad det är, bur bra/dåligt tillagat det är, hur gott/illa det smakar, om RP:n vet att det är förgiftat, eller ens om det kan räknas som mat.

Påminde mig om smeden Jason Ogg på Skivvärlden, han kan sko vad som helst men måste också sko vad som helst. En gång kom folk till honom med en myra och han fick göra ett städ av en knappnål om jag minns rätt. Han kan fortfarande höra hur den kloppar omkring i hans smedja.

Rollperdonerna skall snart ut i multiuniversum och kommer möta en demon som de troligen kommer att besegra (bestämde mig för att det är Gorbaug) och denne kommer i ilska och frustration utslunga en förbannelse över dem. Min tanke är att ha förberett en passande förbannelse per rollperson efter vem av dem som besegrar honom. De är en stråtrövare (vargfolk) som är Dödsängelns skyddsling, en fågelälskande animistmagiker som bytt ut halva sitt liv emot att få en mäktig mentalistmagiker till att ta boning i hennes sinne och därmed ge honom nytt liv, en superlogisk och matematisk munk och en Zorakinsk greve som extraknäcker som spion.

 

[zonk]

Att aldrig kunna få pengarna att räcka - de tar ständigt slut, än av otur, än av spenderlust, än av ett vad.. ständigt något. Det går såklart ut över alla hen känner, då hen lyckas göra sig skyldig pengar och otäcka typer anser att bekanta är lika betalningsskyldiga de

Att ständigt stinka så fruktansvärt att all jakt och allt smygande är hopplöst, man får sova i stallet, inte tolereras inomhus vare sig för affärer eller måltider

Att den fäktarm som alltid låtit en slåss som en demon, eller det ben som alltid hjälpt en att smyga som en skugga, plötsligen är helt emot en och man är helt oförmögen att slåss / smyga som man innan kunde. Det går bra att skjuta båge istället för att fäktas, eller simma/rida/krypa tyst isf till fots, men det är en förlust av ens starkaste sida

Att helt tappa sinnet antingen för bokstäver eller siffror (välj det som gör mest ont på RPn) och inte längre kunna räkna ens växeln / läsa sina kära skriftrullar

Alla de ovanstående låter som sådant det kan bli en historia av att bli av med, eller klara sig med ett tag. Kanske inte något att dras med för gott?

 

[lupmet]

View attachment 11589

Var tvungen att bildgoogla den för att förstå men ... intressant förslag. (För övriga: det är Lament Configuration Puzzle Box ifrån Hellraiser.)

 

[lupmet]

Att helt tappa sinnet antingen för bokstäver eller siffror (välj det som gör mest ont på RPn) och inte längre kunna räkna ens växeln / läsa sina kära skriftrullar

Eller en matematikermunk som inte kan räkna växel enligt enkel räknelära utan måste alltid gå via integraler för att beräkna "hela lösningsmängden"...?
Eller varför inte "ser" lösningen till de mest komplexa matematiska problem men som inte längre klarar av enkel räknelära och kan inte räkna växel. Betalar alla med en näve guldmynt och hoppas att han får korrekt växel. (Säg "hej" till din kvartersrepresentant ifrån tjuvgillet, han är här för att guida dig i ekonomiska spörsmål – som "var är alla mina pengar?".)

Jag tror jag har hittat en av förbannelserna i alla fall! Tackar!

 

[Gamiel]

Skönheten och odjuret har att den förbannade har blivit ett odjur i skepnad.

Prins Hatt under jord var förbannad att vara en björn bortsätt från när han gick och lade sig, och han fick inte beskådas när han var i människoform.

Prins Lindorm var en lindorm.

Törnrosa var förbannad att sticka sig på en spinrocksnål och sova i hundra år efter detta.

 

[stenhöna]

Impotens är en klassiker

Eller omvänt...

 

[Quadrante]

Spelbara förbannelser är de roligaste, att man har val.

 

[lupmet]

En god animistmagiker som kan offra djur för att få plus på tärningsslaget när denne lägger en besvärjelse eller för att betala PSY-kostnaden. Tror rollpersonen kan ha vissa problem med det...
(FYS på djuret kan fördelas på att öka S eller betala PSY. Stort djur ger mycket bonus.)
Eller kan inte lägga besvärjelser på mindre än E5. (Inte lika kul för normalt vill en lägga hög effektgrad, minskar bara användbarheten av magi för magikern kan bara lägga 2-3 besvärjelser innan denne behöver vila och E5 ger ganska mycket minus på S.)

 

[Quadrante]

Bättre då att ett djur (inom viss radie) dör om magin är kraftfull.

 

[Ulfgeir]

Gillar den förbannade skattkartan i Krygal Svylve-äventyret. Att det ALLTID spöregnade i en cirkel 500 meter från kartan. Kombinera dett med att du har en karta som alltid kommer visa dig vägen till vad det är du vill ha..

 

[Gamiel]

Spelbara förbannelser är de roligaste, att man har val.

Kan du utveckla?

 

[Quadrante]

Kan du utveckla?

Med spelbarhet syftar jag på två olika aspekter.

Nummer ett är att även om det är en förbannelse så ska det inte nödvändigtvis vara ett straff. Förbannelsen ska vara relaterad till händelsen och den som förbannar mer än ett sätt för spelledaren att göra sig lustig över något en spelare gillar.

Nummer två är att förbannelsens natur, bör vara något som man väljer att utsätta sig för. Hellre [om du gör detta så händer X] än [X drabbar dig hela tiden].

Edit. Om man väljer den senare, så bör förbannelsen vara passivt närvarande.

Vi kan ta förbannelsen att aldrig bli trött. Den är ständigt närvarande och kan till en början upplevas positivt. Men sedan uppstår sociala problem, det blir stigmatisering kring personen om den inte döljer det. Personen drabbas sen kanske även av psykiska problem, tristess, och så vidare…

 

[Leon]

Jag älskar den här typen av magiska effekter!

Lite ytterligare förslag:

- Sanningens förbannelse. Rollpersonen kan inte längre ljuga medvetet. Rollpersonen kan dock utelämna information.

- Förruttnelseaura. Döda organiska ting i RPs närhet vissnar, blir skämda och förrutnar. Allt från snittblommor som vissnar i vasen till reseproviant som blir oätlig efter ett par dagar