Både Pocahontas och The Lion King var som sagt sedda förra veckan. Idag blev det istället
Mulan (1998). Redan fem, sex år tidigare började man arbeta lite löst på en story baserad på legenden om Fa Mulan. Filmens regissör, Cook, hade blivit erbjuden att göra en av två olika filmer: en som byggde på Mulan - och en som skulle följa en drake i Skottland. Cook sa "why not both?" och bestämde sig för att klämma in en drake i filmen om Mulan.
Ganska så snart så stack Cook, tillsammans med ett gäng andra av skaparna av filmen, till Kina i tre veckor för att resa runt i landet, se landskap och miljöer, besöka museum och "soak up the local culture" så gott man kunde. Men det var inte helt uppenbart vad filmen skulle handla om exakt - ett tidigt script lät filmen ha en mycket större emfas på romantik och komedi. I denna variant skulle Mulan bli trolovad till Shang (som hon aldrig träffat) och flyr innan hon kan träffa honom, frustrerad och arg på sin pappa. Hon klär ut sig till man och går med i armén för att undvika samhällets krav på henne. Efter ett tag blev det frustrerat i "writer's room", man tyckte att det skulle få Mulan att verka alldeles för självisk.
Det som fick vågskålen att tappas över för att förändra Mulans story och karaktär var en storyboard sektion som visar hur Mulan ser sin pappa inte klarar av att hantera svärdet längre, vilket leder till att hon klipper sitt hår och stjäl han svärd, rustning och häst för att ta hans plats i armén. Denna osjälviska handling fick alla att tänka om, och man bestämde sig för att följa Mulans originalstory (hmm, typ iallafall) något närmre än vad som först var tänkt.
I övrigt var produktionen rätt så smooth sailing, så här är lite trivia:
- Syrsan skapades av Joe Grant, men regisörerna var inte så imponerande, trots att lite Disney-politik ledde till att syrsan skulle vara med oavsett. Grant roade sig med att sitta under storyboard-möten och fråga "Vad gör syrsan i den här scenen då?" varpå Cook svarade "To hell with that cricket!" Grant gjorde sig också lustig genom att dra fanart av syrsan och glida in dom under dörren till Grants kontor.
- Voice castingen är en av de första där Disney verkar ta karaktärernas ursprung någorlunda seriöst. De flesta tongivande karaktärer är voice-castade av asian-americans (även om de flesta inte är från Kina). En voice-cast som aldrig blev av var Bruce Willis som rösten till Captain Shang, vilket onekligen hade varit... annorlunda
Så till fimen då...
Mulan blir påkommen med att försöka fuska.
Filmen följer Mulan, en intelligent och slug ung kvinna som är orolig för att hon kommer göra sin familj besviken medan hon samtidigt är osäker på sin egen identitet och vem hon egentligen är - eller snarare vill vara i denna värld. De elaka hunnerna invaderar Kina och hennes pappa tvångsrekryteras till armén, men han är för gammal för att egentligen ge sig iväg.
Mulan bestämmer sig för att stjäla hans rustning och utger sig för att vara en soldat för att skydda sin far från krigets börda. Men livet som soldat, och som man, blir en utmaning för henne. Dessutom innebär det att hon måste bli soldat - och gå i fält mot hunnerna. Till sin hjälp har hon en syrsa och en liten drake vid namn Mushu.
Filmen är
ruskigt bra och efter att ha sett om den är den min absoluta favorit av alla 2D-animerade Disney-filmer jag recenserat än så länge. På runt 80 minuter speltid har den en story som får mig mer engagerad än de flesta två och en halv timmes långa rullarna som Hollywood pumpar ut nuförtiden. Animeringen är vacker, storyn är genuin och dramatiska tillfällen tillåts vara dramatiska utan att de ska undergrävas för att klämma in skämt av något slag. Mulan är verkligen en utomordentlig karaktär också, som använder sin slughet för att övervinna de hinder som hon stöter på.
Och musiken. My god vilken musik!
I'll make a man out of you naglar fast sig i hjärnan vare sig man vill det eller inte, men även låtarna utan sång (särskilt Short hair) står ut. Bara kolla scenen nedan alltså, vilket mästerverk: ursnygg animering, ingen dialog, men ändå förstår man alla känslor och tankar. Och musiken!
Den enda nackdelen i filmen är väl egentligen skurken, som inte har någon rolig sång eller vidare spännande personlighet. Men det gör inget, för en skurk av typen Rattigan eller Scar hade mest distraherat från en helt annan konflikt som är grunden för hela storyn: Mulans försök att platsa in i en värld som hon inte tillhör.
Nu har ni väl snart tröttnat på att jag bara öser lovord över filmen men även filmens comic relief karaktär, som jag har haft det lite svårare för i andra filmer, fungerar alldeles utmärkt för mig här. Humorn generellt är riktigt jäkla bra och jag skrattade högt gång på gång.
Mulan är ett mästerverk.
5/5.