Här är regelsystemet för strid, sammanfattat:
Men in i närstrid? Det klassiska man brukar vilja få till är ju att riskera att träffa sin kompis, som målet antagligen slåss mot.
Och så slog mig tanken: Varför inte bara göra två anfallsslag? Ett mot personen du vill träffa, ett mot personen du (antagligen) inte vill träffa. Det finns ju regler för att Sikta (+1 tärningar på träffslaget), och jag tänker att man därmed kan få lite större chans att träffa personen man vill. Men utan att risken att träffa personen man inte vill egentligen minskar.
Nackdelar:
- Tärningspölar av t6:or. 4-6 är lyckat. Fler lyckade = bättre. I tävling vinner den med flest. (Det finns en oavgjort-mekanik också som vi kan ignorera nu).
- I avståndsstrid är det inte tävling; man får avdrag/bonus beroende på avstånd, skydd och ifall målet står stilla.
- I närstrid är det tävling. Vinst = göra skada. Oavgjort = båda gör skada.
- Att vara beväpnad ger helt enkelt +1 tärning på träffslaget.
- Träffslagets antal lyckade tärningar = skadan man åsamkar målet.
Men in i närstrid? Det klassiska man brukar vilja få till är ju att riskera att träffa sin kompis, som målet antagligen slåss mot.
Och så slog mig tanken: Varför inte bara göra två anfallsslag? Ett mot personen du vill träffa, ett mot personen du (antagligen) inte vill träffa. Det finns ju regler för att Sikta (+1 tärningar på träffslaget), och jag tänker att man därmed kan få lite större chans att träffa personen man vill. Men utan att risken att träffa personen man inte vill egentligen minskar.
Nackdelar:
- Ett extra tärningsslag.
- Man blir aldrig bättre på att inte träffa sin kompis.
- Exakt noll nya specialregler eller undantag. Helt 100% följsamt med redan existerande regler.
- Blir man egentligen bättre på att inte träffa sin kompis? Egentligen? Är det inte en sån där grej som alltid är helt sjukt random, för att man aldrig vet hur folk rör på sig?