Barf forth Sword & Sorcery

[Nässe]

Vi spelar en variant av AW som är S&S, och instruktionen till mig som MC är då: Barf forth Sword & Sorcery: fantasy, beauty, mystery, horror.

Men jag känner mig lite osäker i var jag ska hamna och är rädd att det antingen blir för weird eller för mycket grisodlare. Vad tycker du är inslag i S&S? Alltså, miljöer, människor, faror, omständigheter, färger, beskrivningar. vad är viktigt för att sätta tonen? Ge mig inspiration, tack!

 

[God45]

BLOD! Om det kan finnas blod är där blod! Palatset är dekorerat med de korsfästa, baren har en stridsgrop och alla strider sprejar miljön.

SEX! Om det inte finns någon anledning är folk nakna. Kejsare med slavflickor kedjade vid tronen, krigsherrar klädda bara med en hjälm och sköld och sexiga dansare överallt.

ÅSKA! När någon drar sitt svärd hör man åsknallen, solen blir röd med blod och havet slår upp meterhöga vågor. Vädret är tematiskt.

KONSTIGT! Översteprästen är en neandethalare. Prinsen rider en dinosaurie. Folk har lasergevär!

 

[Rymdhamster]

Så, för mig är en av grunderna i Sword & Sorcery att huvudpersonerna är hjältar. De kanske kommer från en enkel bakgrund, men nu är de hjältar. De är också rätt kompetenta jämfört med "vanligt folk". En hjälte slås inte mot _en_ vakt utan mot många vakter (i praktiken i AW skulle jag säga att en grupp på typ 5-6 vakter är "en motståndare". En ensam vakt är ingen motståndare, utan spelaren kan bara beskriva hur de enkelt hanterar dem).

Det här sammantaget innebär att de rör sig på samma nivå som kungar och potentater. Det är inget konstigt att de släpps in att träffa kungen, och kan prata med kungen ugnefär som en jämlike.

(Kungarikerna är dock antagligen rätt små. Mer stadsstater än stora länder. En mäktig kungs rike kanske sträcker sig ett par dagars ritt från högsätet.

En anna viktig aspekt av S&S tycker jag är att det är väldigt gamla världar. Det finns uråldriga ruiner överallt, hemsökta av uråldriga monster.

Magi är oftast något man inte vill ha att göra med. Det är främst onda skurkar som är magiker. Goda magiker har ofta väldigt begränsade krafter. Det behöver inte heller vara någon större skillnad mellan magiker och präster. Faktum är att det nog ofta är samma sak, och magi har en mer rituell framtoning snarare än vetenskaplig.

Det här kan vara något kontroversiellt, men; magiska föremål är normalt sett inget man vill ha att göra med. De är saker man kanske hittar på andras begräran, men i slutänden lämnar man över dem till uppdragsgivaren, så man får pengar att bränna på värdshuset.

Coola vapen och rustningar är normalt inte magiska, de är "historiska" (enligt mig. Gott om exempel på det motsatta finns, därav tidigare brasklapp om att detta är kontroversiellt); det är din faders svärd, eller det är ett svärd från det sjunkna atlantis.

 

[Nässe]

BLOD! Om det kan finnas blod är där blod! Palatset är dekorerat med de korsfästa, baren har en stridsgrop och alla strider sprejar miljön.

SEX! Om det inte finns någon anledning är folk nakna. Kejsare med slavflickor kedjade vid tronen, krigsherrar klädda bara med en hjälm och sköld och sexiga dansare överallt.

ÅSKA! När någon drar sitt svärd hör man åsknallen, solen blir röd med blod och havet slår upp meterhöga vågor. Vädret är tematiskt.

KONSTIGT! Översteprästen är en neandethalare. Prinsen rider en dinosaurie. Folk har lasergevär!

Oj, är det så knasigt? Tänkte mig S&S liiiiite mer grisodlare.

 

[JohanL]

• Svärd är bra - magi är som bäst suspekt (och ofta direkt ondskefullt, som i Conan)
• Som tur är kan magin och monstren besegras med stål: "'No matter how subtle the wizard, a knife between the shoulder blades will seriously cramp his style"
• Det finns ingen anledning att magin ska vara systematiserad - saker händer, och så är det inte mer med det
• Individen med svärd är rätt - civilisation är förklemande, korrupt, eller värre
• Som specialfall av ovan är städer rika men korrupta och smutsiga medan alla landskap är coola (det innebär inte att man inte håller till en hel del i staden, som i Lankhmar-fallet)
• Och lagar är för mesar - de är ett uttryck för hur civilisationen försöker kontrollera individen
• Huvudpersonerna reser runt en massa - de är outsiders på samma vis som Western-hjälten är
• Men utan hans pro-sociala tendenser - S&S-hjälten är inte altruist
• Huvudpersonerna är kompetenta
• Problemlösning är action - plotten ska aldrig stå still medan man försöker vara undersökande eller smarta
• Våld är alltid ett alternativ
• Det behöver inte vara svartvit moral, men mängden gråzoner och dilemman bör hållas som max måttlig - hjältarna agerar mer än de grubblar
• Om gudarna finns i alla fall borde de hålla sig på sin kant och inte störa hjältarna - de har definitivt inget att säga till om vad gäller moral
• Eftersom yllebarbarer är det normala i historien men inte coolt, bör dessa undvikas och man kör med päls&läder-barbarer i stället
• Rustningar ska inte vara tyngre än en hjälm (som man kan dramtiskt slita av sig så att det långa håret flödar med vinden) och ringbrynja/bröstplåt. Att vara utan rustning är dock inget stort problem. Även sköld är bara en extragrej, inget viktigt. Det viktiga är kvaliteterna hos dig som individ och att du har något vapen alls - det är inte prylpornografi på viset som D&D är.
• Frivilligt: Värderingarna är traditionella, och män är män och kvinnor kvinnor (detta hänger ihop med civilisationens förklemande effekter - det är 100% chans att den parfymerade visiren med kostsamma guldsmycken är en skurk)

 

[JohanL]

Coola vapen och rustningar är normalt inte magiska, de är "historiska" (enligt mig. Gott om exempel på det motsatta finns, därav tidigare brasklapp om att detta är kontroversiellt); det är din faders svärd, eller det är ett svärd från det sjunkna atlantis.

Eller Stormbringer, om man tar det hela vägen.

(Man skulle utan problem kunna ha en S&S där det inte finns magi per se, utan bara gammal teknologi, genmodifierade monster, och liknande. I Masters of Umdaar till FATE är det ofta oklart vilket som gäller - troligen är det en blandad röra.)

 

[JohanL]

Tvtropes säger:

 

[Tarsus]

Undvik att fastna i pseudo-medeltida Europa utan kör hårt på antiken och exotisk orientalism. Man vill kanske att det ska bli som Conan, men det kommer som bäst att sluta som Kothar, och mest sannolikt som Thongor.

 

[God45]

Oj, är det så knasigt? Tänkte mig S&S liiiiite mer grisodlare.

Noll grisodlande! Conan brottas med en elefanthövdad alien! Folk kallar ner Lovecraftianska fasor på sina fiender! Elric reser i tiden och möter transhumanistiska gudar! Superinteligenta neandertalare är rakt av från Red Sonja! Spindelguden tjuvlyssnar på när Fafhd klagar över sin flickvän och skriver om verkligheten för att jävlas!

Det är STORT OCH KONSTIGT!

 

[Hellzon]

Ormkulter är inget att hetsa upp sig över.

 

[JohanL]

Undvik att fastna i pseudo-medeltida Europa utan kör hårt på antiken och exotisk orientalism.

Helt rätt - fixar man inte exoticerande och orientalism ens i spel ska man välja något annat.

(Detta gäller även sexualiserande.)

 

[JohanL]

Jag kan ge er min tolkning av The Riddle of Steel:

Conans pappa säger att man inte kan lita på människor, men däremot på stål. Den som till nöds trodde att han hade rätt blir motbevisad när det svärdet bryts av. Inget Valhall till Conans pappa, är jag rädd.

Thulsa Doom säger att kött är starkare än stål. Månne har han rätt i det, men när han försöker använda sina trick på Conan blir han halshuggen. Thulsa Doom har lika fel.

Det är här man inser att filmen redan levererat svaret, i sitt inledande Nietszche-citat. Det som spelar roll är varken stål eller kött - det är din vilja. Conan har löst The Riddle of Steel, och det oberoende av om han eller publiken inser det.

 

[Gerkub]

Jag vet inte om jag har superbra koll på S&S, men läste Elric of Melniboné och Strombringer för ett par år sen och gillade verkligen stämningen. Jag associerar lite till "gothic" litteratur, om definitionen av "gothic" är "vackert förfall" så är det lite samma sak i de böckerna, fast inget 1800-tal, mindre borgerligt, och mer dekadens. Kanske ett "vackert" moraliskt förfall? Elric är en otroligt bra huvudkaraktär som både är en mäktig magisk kejsare över de grymma och dekadenta Melnibonéerna, och samtidigt vek och ängslig (måste hela tiden ta droger för att orka). Hans samvete och empati är både det som gör honom till "hjälte" och det som ligger honom i fatet.

Annars tänker jag också på Clark Ashton Smiths noveller som är mer poetiska och mer "pure vibes" än Moorcock. Där finns inga hjältar eller lyckliga slut, utan är kanske mer nån sorts betraktelser över människors girighet och fåfänga. Några saker jag kommer ihåg bara från minnet:

• En ruinstad i djungeln. En leopard bugar inför en staty av en padd-gud. En svart gegga som slukar allt levande vaktar en skatt.
• En ö med en borg fylld av tortyrinstrument, inrett med sammet och guld.
• En magisk labyrint med köttätande växter och robottjänare
• En stad bebodd av nekromantiker och deras odöda tjänare
• En trollkarl bor i ett torn, hans makt är ofantlig, ofattbar. Det enda han inte kan är att bli ihop med en tjej som han träffade för länge sedan och fortfarande ältar.

Kan också verkligen rekommendera den nyligen släppta utgåvan av spelet Black Sword Hack med otroligt stämningsfulla illustrationer av Goran Gligovic

 

[JohanL]

Jag vet inte om jag har superbra koll på S&S, men läste Elric of Melniboné

Elric är litet speciellt eftersom det är S&S, men samtidigt medvetet skrivet för att vara anti-Conan. Så det är inte helt representativt, särskilt inte gentemot den sorts barbaraction som är det vanligaste.

 

[JohanL]

• En stad bebodd av nekromantiker

Fulltext här:

The Empire of the Necromancers by Clark Ashton Smith

www.eldritchdark.com

 

[JohanL]

George R.R. Martin om fantasy generellt, men antagligen applicerbart även här:

The best fantasy is written in the language of dreams. It is alive as dreams are alive, more real than real … for a moment at least … that long magic moment before we wake.

Fantasy is silver and scarlet, indigo and azure, obsidian veined with gold and lapis lazuli. Reality is plywood and plastic, done up in mud brown and olive drab. Fantasy tastes of habaneros and honey, cinnamon and cloves, rare red meat and wines as sweet as summer. Reality is beans and tofu, and ashes at the end. Reality is the strip malls of Burbank, the smokestacks of Cleveland, a parking garage in Newark. Fantasy is the towers of Minas Tirith, the ancient stones of Gormenghast, the halls of Camelot. Fantasy flies on the wings of Icarus, reality on Southwest Airlines. Why do our dreams become so much smaller when they finally come true?

We read fantasy to find the colors again, I think. To taste strong spices and hear the songs the sirens sang. There is something old and true in fantasy that speaks to something deep within us, to the child who dreamt that one day he would hunt the forests of the night, and feast beneath the hollow hills, and find a love to last forever somewhere south of Oz and north of Shangri-La.

They can keep their heaven. When I die, I’d sooner go to middle Earth.

 

[Gerkub]

Elric är litet speciellt eftersom det är S&S, men samtidigt medvetet skrivet för att vara anti-Conan. Så det är inte helt representativt, särskilt inte gentemot den sorts barbaraction som är det vanligaste.

Aha det visste jag inte. Min enda kontakt med Conan är när jag som barn läste farsans gamla Frazetta(?)aktiga-tecknade serietidningar, men jag gillade aldrig de överdrivna musklerna och de ganska korkade historierna. Jag var nog lite mer som Elric och satt med mitt lilla brådmogna bleka ansikte och röda ögon och betraktade världens grymheter med avsmak

 

[JohanL]

Aha det visste jag inte. Min enda kontakt med Conan är när jag som barn läste farsans gamla Frazetta(?)aktiga-tecknade serietidningar, men jag gillade aldrig de överdrivna musklerna och de ganska korkade historierna. Jag var nog lite mer som Elric och satt med mitt lilla brådmogna bleka ansikte och röda ögon och betraktade världen med avsmak

Några exempel:

Conan vinner ett kungadöme; Elric startar med ett och förlorar det
Conan är fysiskt stark; Elric är fysiskt svag
Conan är solbränd; Elric är blek
Conan avskyr magi; Elric använder magi hela tiden
Conan är en barbar; Elric är (över)civiliserad

 

[God45]

Om vi ska gå till det riktigt dåliga tankegodset som är grunden i Sword & Sorcery så finns det en cykel av 4 stadium som människor hela tiden cyklar genom. Det här är riktigt dålig fascistis skit som bara ska användas till att skriva S&S, aldrig i verkligheten. Men om du tänker på vilket stadium någon eller något är i när du beskriver det hjälper det.

Vildar - Det finns ingen civilisation alls, det finns inget samhälle, det är den starkes rätt och det finns ingen heder eller storhet. Kanske lever de i ruinerna från en dekadent civilisation. Människorna här är som djur, kanske bokstavligt muterade, smutsiga och äckliga.

Barbarism - Det bästa tillståndet där det finns heder, lite kultur och civilisation men där människorna är vilda och fria! Conan är härifrån. Viljan till makten och grejer. Hårda män som fattar hårda beslut. Svärd och muskler. Bra naket.

Civilisation - De hårda männens hårda beslut har skapat mjuka och lätta tider. Här är typ allt standard grisodlande och normal fantasy. Folket är inte lika vilda, fria och viljestarka för de har fallit till slavmoral (oftast är de inte kristna men ibland inte greker). Det är lättast att leva här och vara en normal person, men det här är S&S så vi bryr oss bara om övermänskliga hjältar!

Dekadens - Civilisationen har blivit för mycket. Äckligt naket överallt. De har slavar och alla är en trollkarl eller en byråkrat eller en vetenskapsman. De knarkar och är mot naturen. Deras civilisation håller på att kollapsa. Början på mutationerna som vildarna har börjar här, deras synd formar deras kroppar. Elric är härifrån.


Och sedan snurrar hjulet och civilisationer går igenom alla de olika punkterna på hjulet. Men de olika civilisationerna i världen är inte på samma ställe samtidigt. 300 är ett bra exempel. Spartanerna är Barbarer. Resten av grekerna är civilisationer. Perserna är dekadenta och slavarna Perserna har med sig är vildar.

Nu, det här är extremt obekväma idéer som bara de värsta människorna har på riktigt. Men det funkar bra för att spelleda Sword & Sorcery.

 

[Quadrante]

Conan the Destroyer (1984) | bilibili

www.bilibili.tv