Vid ett härläger diskuterar Fornax och Lynx. Han är gamal och stolt, vill inte lyssna på en nydubbad. Han vill förskansa sig i vakttornet, hon vill hålla den naturliga isbron över klyftan. De debaterar. Hundratals riddare lyssnar. Hon vinner. På bron kan blott tre stå i bredd. Lynx står där, axel vid axel med fornax och en okänd riddare
Sirius rusar till Er Rai för att berätta om Al Nair. Rådgivaren följer Sirius, samman med högvakten. I Al Nairs hus är det tomt, hon är inte där, bara blod fläckar golvet. Er Rai vill gripa Sirius, han har brutit sina order och huggit ned en av folket. Sirius kastar sig upp på sin lojale springare och rider i sporrsträck mot fronten innan Er Rais order hinner verkställas.
Pollux och Sulafat tar sig ned i misstaget. Längst ner finns en väldig port. Den står öppen. Främmande, undersköna blomster spirar där. Ljumma vindpustar strömmar från porten. Demoner med solgyllene hy dväljs framför den. Bröderna beslutar. Porten måste stängas. Lyra måste dräpas. De två hugger sig in till porten. Pollux stiger genomen den, men förlorar sitt svärd i kampen mot demonerna. Sulafat håller porten
Sirius har ridit i hast. Han har nått en hög höjd och kan se bron där Lynx står redo att möta fienden, men han är för långt bort för att kunna göra något. Den okände ridaren mellan Fornax och Lynx fäller upp sitt visir. Det är Al Nair. Hon stöter sitt svärd genom fornax och han faller över brons rand. Lyra och Al Nair korsar klingor. Med en spark sänder lyra Al Nair ned i avgrunden. Lyra måste själv möta fienden. Strid rasar. Bron rämnar. Lynx är fast på fiendens sida. Sirius rider mot den gamla hängbron för att kunna komma Lynx till hjälp.
Pollux vandrar djupt in i missatget. Marken är mjuk täckt av blommor, luften ljum och fylld av skratt och glad musik. Ett barn närmar sig. Det är en demon men ändock ett barm, det skrattar, men gråter när Pollux visar sig hotfull. Ett par ögonlick tvivlar Pollux, tänk om demonerna och är ett folk, ett folk som gråter, skrattar ett folk med barn. Sen bestämmer han sig, allt detta är ett bländverk ett försök att utnyttja hans ridderlighet.
Sirius rider så fort han kan, han måste slå sig fram genom fienden, han måste hugga huvudet av sitt trogna riddjur som smittats av fiendens gift, den gamla hängbron brister under hans fötter men han når fram till Lynx hennes svärd har brutits. Runt henne är marken fläckad av otaliga demoners blod, deras kroppar ligger i drivor. De har nu dragit sig tillbaka för att släppa fram Lyra. Lyras ögon lyser som solen. Hon och Lynx strider. Lynx viker undan från hennes klinga, greppar henne och stryper livet ur henne. Sirius kan bara se på när hans nya lärling dräper hans tidigare.
Sirius tvekar. Han knäfaller vid de två kvinnorna. Trots att hon är död. Smeker lyra hans en sista gång innan hon stillnar. Sirius bestämmer sig. Förlåtelse är starkare. Istället för att nedgöra Lynx för det hon gjort. Drar han på sig demonernas uppmärksamhet och ger Lynx möjligheten att fly. Men endast om han dör. Sirius faller, omringad, blödande. När Lynx flyr från platsen, känner hon hur hennes ögon fattar eld, hennes hy förlorar sin blekblå färg och får gryningens rosa nyans. Blind och livrädd flyr hon över isen. Ovanför har himlens svärta börjat jagas bort av en gryning som sprider en okänd blå färg.
Pollux vägrar tro att demonerna är ett folk. Ju starkare han blir i sin övertygelse desto kallare blir luften. Skratten klingar av, frost täcker marken. Utanför strider Sulafat. För var demon som faller dör blomster. Sulafat ser en ryttare komma. Det är Lynx, hennes ögon är solljus. Han låter henne passera in genom porten. Demoner faller åter över honom, han strider med sitt svärd i en hand. Sin brors i den andra. Arvegodsskölden driver han ner i marken för att hålla porten stängd. Det blir en strid han inte kan vinna.
Djupt in i misstaget möts Lynx och Pollux. Lynx vädjar till Pollux. Hon är rädd, gråter. Pollux vägrar tro att det är verklighet. Det måste vara ett test av hasn lojalitet till folket. Han förklarar hur svårt det kommer vara för honom men att han alltid kommer strida mot misstaget. Han bryter en klinga av is från den kyla som sprids runt honom. När han försöker driva den i Lynx svarar hon instinktivt med en svärdsegg av solljus. Lyra är sårad. Pollux är död. Men endast om världen utanför rämnar. Solens strålar smälter palats och salar. Blommor spirar.
Men allt detta hände i forna dagar, nu finns inte ens minnena kvar