Okej, så här avslutar man en skräckkampanj/scenario baserat på vad du vill säga!
Spoilers för typ alla skräckfilmer!
Meningslöshet råder! Döden vandrar jorden! Lev alltid i fruktan: Hjältarna dör, mysteriet löses inte och ondskan vinner. I filmer och böcker är det här ett medvetet mörkt val. Men i rollspel beror det ofta på att spelarna misslyckades. Full nihilism. Ju-On och scenarion där man bara rullar lågt slutar så här.
Status quo är bra och moral är viktigt: Monstret dör, all ondska straffas och ordning återställs. Det här är det konservativa slutet, tonåringarna som legat runt blir slashade och tjejen som låg med Dracula är döda men de förtjänade det. Patriarkatet har segrat. Exorcisten och nästan alla D&D skräckscenario slutar så här.
Kampen mot det onda/för det mänskliga är viktig. Även om ondskan är evig: Hjältarna segrar, flyr eller i alla fall flyr… Men monstret överlever! Alien slutar så här och det gör Alien Hunger till Vampire the Masquerade också. Här handlar det mer om att kampen mot ondskan aldrig är över, vi måste kämpa med mörkret inom och utom oss. Det är hoppfullt men inte lika svart och vitt som Status quo slutet.
Världen är större/märkligare/värre än du tror!: Den här typen av scenario handlar om en konfrontation med något övernaturligt som avslöjar att det övernaturliga/konspirationen/det metafysiska är verkligt! Det här är temat i filmen Dog Soldier och det är grejen i de flesta klassiska Call of Cthulhu scenarion. Slutet här är insikten, ifall det individuella monstret dör är mindre viktigt än om huvudpersonerna blir galna från insikten, om de lever i fruktan eller om de väljer att leva som vanligt.
Smitta!/Empowerment: Konfrontationen med det övernaturliga ändrar huvudpersonen men dödar dem inte. De förvandlas till ett monster eller de förgörs av en förbannelse eller liknande. Detta kan vara upplyftande, empowering, deprimerande eller fruktansvärt. Ofta en grej i feministiska berättelser. The Vvitch slutar så här och det gör Midsommar också.