Tar med mig det här citat till en tråd om mysterie-skräck-äventyrande.Eller helt enkelt Gumshoe: Fjällbacka Murders
Jag har använt Trail of Cthulhu när jag spellett mysterie-skräck på sistone, men om jag ska vara ärlig så är det nog 95% mysterie och 5% skräck. Även om jag gillar regelsystemet (särskilt biten att man alltid lyckas med investigative abilities) så känner jag lite att det är något som mer skvalpar vid sidan av än något som märkts särskilt mycket i spelpassen. Hög grad friformande helt enkelt. Så nu tog jag mig en intro-titt på Cthulhu Dark respektive Kutulu för att kanske testa dem nästa gång jag ska spelleda något och blev lite fundersam.
Cthulhu Dark har upp till tre tärningar man rullar. 1a rullas alltid, 2a rullas om det man gör matchar ens profession och 3e rullas om man riskerar sin Insight, att eventuellt få veta för mycket om mythos-verkligheten. Det låter ju spännande, men de flesta slag (eller förmågeanvändande i ToC då) har för mitt spelledande handlat om att få bartendern att berätta vad han vet eller att hitta rätt bok under ett inbrott. Det finns inget övernaturligt att få en glimt av. Så det känns som att Cthulhu Dark med för lite övernaturligheter blir ett regelsystem som mer ligger bredvid än ett som hjälper till att forma spelet.
Kutulu överraskade med att två av fem aktiva egenskaper handlade om strid. I övrigt känns det likt ToC. Man rullar tärning för egenskaper men lyckas alltid med expertiser. Fokus på att hantera ledtrådarna rätt, inte på att rulla bra på en färdighet.
Inget av dessa system gör skillnad på rollpersonernas yrke utan det är ren flavour. Galenskapsbiten låter intressant i båda dessa spel (något jag inte helt klickat med i ToC), men mina spelpass har ju varit mer Fjällbacka än Lovecraft på ett plan. Det är kultisterna man interagerar med, inte mythosen. Det är naturliga föremål som är ledtrådarna, inte magiska artefakter. (Det finns förstås övernaturligheter, men det är som sagt en liten del.)
Har jag missat någon selling point eller är det just så att dessa båda spel briljerar när förekomsten av övernaturligheter når över ett visst värde? Vilket regelsystem borde jag testa om jag är rätt nöjd med ToC, men inte känner att regelmotorn pushar så att det blir "bättre än att bara friforma"?