hedmeister
Kollegiemagistrat
- Joined
- 15 Oct 2021
- Messages
- 367
Jag förbereder ett oneshot, det mordmysterium jag nämnt i tidigare trådar, till DoD23 att spelleda för mina kollegor. Nu har mitt dokument med anteckningar växt sig till 24 datorskrivna sidor, där 14 sidor utgör beskrivningarna av de rollpersoner jag skapat, med stats, besvärjelser, förmågot samt deras inbördes relationer och stakes i äventyret. Allteftersom fler kollegor blivit intresserade av att spela har jag fått skriva till fler pregens och därmed fler inbördes relationer. Detta är mitt första oneshot med förgenererade rollpersoner, hittills har jag bara använt mig av system med snabb RP-skaparprocess (Honey Heist och Ten Candles).
Själva äventyret har jag utformat enligt Justin Alexanders three clue rule, och jag har valt att inte helt bestämma mig för exakt vad lösningen kommer bli, eftersom jag känner att det riskerar att bli tågspår av det hela. Det finns många misstänkta som nästan alla har lika bra motiv och möjligheter för det mord som kommer ske, så det beror på vilka ledtrådar rollpersonerna hittar och vad de gör av dem.
Nu undrar jag om jag skenat alltför mycket när jag skrivit ut relationerna mellan rollpersonerna. Ungefär såhär mycket text får varje spelare:
När jag vet hur många som kommer till bordet tänker jag skicka ut rollpersonerna till spelarna, minst en vecka i förväg, så de får möjlighet att läsa in sig och fråga mig om nåt är oklart. Då har jag också möjlighet att plocka bort de rollpersoner som inte kommer vara med, och med dem såklart de relationer som de har till de andra i gruppen.
Har ni erfarenhet av att göra oneshotscenarion med pregens, och hur mycket har ni i såna fall berättat om rollpersonerna och ev inbördes relationer innan?
Själva äventyret har jag utformat enligt Justin Alexanders three clue rule, och jag har valt att inte helt bestämma mig för exakt vad lösningen kommer bli, eftersom jag känner att det riskerar att bli tågspår av det hela. Det finns många misstänkta som nästan alla har lika bra motiv och möjligheter för det mord som kommer ske, så det beror på vilka ledtrådar rollpersonerna hittar och vad de gör av dem.
Nu undrar jag om jag skenat alltför mycket när jag skrivit ut relationerna mellan rollpersonerna. Ungefär såhär mycket text får varje spelare:
Det positiva jag ser med det är att mina spelare, som till största delen är noviser i rollspelande, får tydliga beskrivningar av hur de ska förhålla sig till varandra och inte behöver improvisera en relation till någon. Det negativa som jag ser är kanske att det är för många olika relationer att ta fasta på.Utseende och personlighet:
Du är en humanoid anka, stor som en femårig människa. Din uppgift är att agera promotor åt gycklartruppen, och på grund av din ringa längd måste du dra uppmärksamheten åt dig vartän ni går. Därför är dina i grunden vita fjädrar färgade i rosa och illgrönt, och din klädsel har skrikiga färger som inte sällan skär sig mot fjädrarna, allt för att sticka ut i en folksamling. Din drivkraft är att fylla din skattkista med lödigt guld från såväl herreman som dräng som vill se din gycklartrupps konster. Du gör nästan allt för att komma åt skatterna. Ja förutom att ha någon annan färdighet än just ditt smorda munläder. Du är motorn i gruppen, spindeln i nätet, den som får saker att hända. Ditt motto är: Det föds en kund varje minut, och en lättlurad sate strax efter.
Relation till de andra i gruppen:
Alv, tjuv (trollkarl): En ohederlig typ, alltså precis en sådan man ska hålla sig väl med. När hen lägger guld i kistan frågar du aldrig varifrån det kommer och hen berättar aldrig. Sen hen kom med i gruppen efter händelserna i vättegrottan försöker du alltid sova med ett öga öppet.
Halvling, mentalist (tankeläsare): Hens onaturliga förmåga att alltid verka veta vad någon ska säga, eller alltid ha en förutsägelse på lut när ni kommer till en ny plats, har visserligen visat sig ytterst värdefull när en uppretad folkmassa velat jaga ut er från byn på grund av ogrundade anklagelser om bondfångeri, men hens pliriga blick, som tycks se rakt igenom dig, är något du inte litar på.
Människa, bard (sångare): Tre ord: Diva, diva, diva. Stor i orden, stor på jorden (rent fysiskt). När hen är i rummet tycks allt syre gå åt till hens skallande skratt, hens teatraliska gester och eviga utbrott i sång. Men folk öppnar sina penningpungar när hen öppnar käften, så du tackar och tar emot med leende näbb, och gnisslar tänder i hemlighet.
Vargfolk, lärd: Det är något högeligen misstänkt med personer som går omkring och är trevliga och snälla utan anledning. De giftgula djurögonen tittar på dig med en omänsklig glöd, och hen ler utan att visa tänderna, något som känns ytterst suspekt. Du måste dock erkänna att hens berättelser är något utöver det vanliga!
Dvärg, jägare: Du vet att det är du som lyckats finslipa den råa talang du såg i dvärgen, och nu är du på god väg att göra hen till truppens stjärna! Du ser till att medvetet behandla hen bättre än de andra i gruppen så att de ska göra bättre ifrån sig. Håll hårt i denna dvärg!
När jag vet hur många som kommer till bordet tänker jag skicka ut rollpersonerna till spelarna, minst en vecka i förväg, så de får möjlighet att läsa in sig och fråga mig om nåt är oklart. Då har jag också möjlighet att plocka bort de rollpersoner som inte kommer vara med, och med dem såklart de relationer som de har till de andra i gruppen.
Har ni erfarenhet av att göra oneshotscenarion med pregens, och hur mycket har ni i såna fall berättat om rollpersonerna och ev inbördes relationer innan?