Tolkning som möjlig realistisk skildring
Berättelsen kan också läsas som en realistisk dödsskildring utan
metafysiska inslag. Exempelvis formulerade journalisten
Bo Lundin en tolkning, i en recension 1973, där de övernaturliga händelserna i boken bara utspelar sig i Karls feberdröm före hans död.
Därefter fick Lundin ett brev från Lindgren, där hon bekräftade att det var så hon hade menat, med orden att “några metafysiska spekulationer och själavandringsteorier är det sannerligen inte fråga om”. [Min emfas, citerarens anmärkning] Hon förmanade Lundin i skämtsamma ordalag: ”men säg det inte för nån, för jag vill inte att någon enda unge ska behöva avstå från att uppfatta en saga som en saga där allt kan hända.”
Lundins tolkning innebär att det enda övernaturliga inslaget i boken är att jagberättaren på okänt sätt meddelar eftervärlden sina sista drömda upplevelser. Karl dör i sin säng utan att komma till Nangijala. Landet Nangijala har Jonatan, enligt denna tolkning, hittat på för att trösta sin bror. Ljuset från Nangilima är en
näradöden‐hallucination som Karl upplever när han slutligen dör i sin säng. Enligt Astrid Lindgrens privata kommentar är ljuset från Nangilima “ett medicinskt fenomen … som har med blodtrycket att göra, när det sjunker häftigt då man dör”.
[16] Bokens yttre handling slutar efter andra kapitlet. Resten av boken är den döende Karls drömmar. Den enda icke drömda händelse som skildras efter andra kapitlet är Karls död på bokens sista rad.