Magisystem kanske?

[God45]

Här är hela magi systemet. För att använda magi gör karaktären en kort ritual som gör att de kan tala med Satan (eller någon annan sorts ond makt) och sluter en pakt med honom. Karaktären säger vad de vill ha och vad de är beredda att betala som pris. Går Satan med på det händer det. Går Satan inte med på det händer inget.

Tillexempel: Karaktären säger ”Jag vill att min fru ska leva igen. Jag kan är beredd att mitt barn dör.” Går Satan med på det börjar karaktärens fru leva och hans barn får en dödlig sjukdom.

eller

”Jag vill att den här dörren öppnas. Jag är beredd att förlora ett finger för att det ska hända.”. Går Satan med på det får karaktären en infektion i handen som gör att fingret måste amputeras.


Tankar?

 

[EvilSpook]

Tankar?

Det gör ju att magikern blir lite mer konsument än den som faktiskt fixar själva magin.

Det finns liksom inga riktiga magiker utan de är bara mäklare som är olika bra på att köpslå.

Vad är det som skiljer en skicklig magiker från en fiolspelande fåne från Alabama?


//EvilSpook

 

[Skarpskytten]

Vad är det som skiljer en skicklig magiker från en fiolspelande fåne från Alabama?

Fiolspelarens fru är död, hens barn lever, och hen har alla fingrar kvar?

Det jag gillar med "systemet" är att det kokar ned till vad du är beredd att betala. Att alla kan använda systemet tycker jag är en grej, inte ett fel.

Men jag tror att även om systemet elegant undviker listkapitlet med trollformler, behöver det regelfiera vad det är man kan ge upp. Rollfigurerna behöver personer i sitt liv de kan offra, kroppsdelar, själar, kunskaper, ja, vad det nu kan vara. För det förlorar i mina ögon lite av sitt bett om spelarna bara kan säga, "förresten jag har en fru" eller "kan vi inte säga att jag vet jättemycket om romarriket och att jag nu offrar det kunnandet plus min plats som ordförande i Romnördarnas förening".

Eller ska det vara rent indieflum?

 

[EvilSpook]

”Jag vill att den här dörren öppnas. Jag är beredd att förlora ett finger för att det ska hända.”. Går Satan med på det får karaktären en infektion i handen som gör att fingret måste amputeras.

När man sen förhandlat bort det sista man har, sin mänsklighet, sin godhet och sin värdighet, så är det enda som finns kvar ett själlöst troll!



//EvilSpook

 

[God45]

Det gör ju att magikern blir lite mer konsument än den som faktiskt fixar själva magin.

Det finns liksom inga riktiga magiker utan de är bara mäklare som är olika bra på att köpslå.

Vad är det som skiljer en skicklig magiker från en fiolspelande fåne från Alabama?


//EvilSpook

Det är just den typen av fåne jag vill ha som magiker i det här systemet!

 

[God45]

Fiolspelarens fru är död, hens barn lever, och hen har alla fingrar kvar?

Det jag gillar med "systemet" är att det kokar ned till vad du är beredd att betala. Att alla kan använda systemet tycker jag är en grej, inte ett fel.

Men jag tror att även systemet elegant undviker listkapitlet med trollformler, behöver regelfiera vad det är man kan ge upp. Rollfigurerna behöver personer i sitt liv de kan offra, kroppsdelar, själar, kunskaper, ja, vad det nu kan vara. För det förlorar i mina ögon lite av sitt bett om spelarna bara kan säga, "förresten jag har en fru" eller "kan vi inte säga att jag vet jättemycket om romarriket och att jag nu offrar det kunnandet plus min plats som ordförande i Romnördarnas förening".

Eller ska det vara rent indieflum?

Jag vill att man ska sälja/offra konkreta grejer man inte vill förlora!

 

[Skarpskytten]

Jag vill att man ska sälja/offra konkreta grejer man inte vill förlora!

Löst spån:

Familj
Vänner
Karriär? och/eller Inflytande
Rikedom/egendom
Hälsa
Sinnesfrid
Själ?

 

[Gamiel]

Jag vill att man ska sälja/offra konkreta grejer man inte vill förlora!

Ach, ich pin ein elend sinder,
min contract till ente går;
heert's ein mahl, jak mik ferpinder
noch zwey år.
Jak schall alle flicker kränke,
på schpelhusen vare flink,
altrich på min huchstru tänke,
på Catrink.
Schent fiolen schtemmer.
Bringt mir pleck und penne!
Freylich hörjak tik nu till, tu fan, vid ferschte fink.
[...]
Mit min rete plut jak schriver
tich nu thette refersal,
thet jach mich nu övergiver,
- kantz fatal!
thet jak ej vill vare nikter,
selten uti kirken gå,
truget fille mine plikter,
klunke på,
chlemme alle kremper.
Stockholm then nofemper,
manu mea propria, auf kruken Rosenthal.

 

[Sömniga Isaac]

Jag vill att man ska sälja/offra konkreta grejer man inte vill förlora!

Fortsätter lite på Skarpskyttens lista.

Sinnen.
Betydelsefulla minnen (minnen av familj, minnen av barn osv).
Titlar/Titel (inne på samma som Skarpskytten med karriär).

Det var nog det jag kom på utöver det som redan nämnts.

 

[zo0ok]

Jag förstår och gillar iden med att det är ett köpslående och ett förhandlande.
Frågan är hur "växelkursen" ska se ut.

De ursprungliga exemplen (öppna en dörr mot ett finger) är ju ganska ... dyra.
Det där skulle ju en random krigare kunna få igenom, om satan nu finns och kan lägga sig i.

Jag tänker att uppgörelsen med en "Patreon" är långsiktig, och att båda får ut något på sikt.
Och att båda parter har något att erbjuda som inte kostar dem SÅ mycket.

Om satan i detta fallet alls kan öppna den där dörren, så tänker jag inte att det är en speciellt stor ansträngning.
Så jag vet inte varför satan skulle begära att så högt pris (som ett finger) av en lojal tjänare, som gång på gång återkommer.

Jag tänker att det inte alls är viktigt att "magikern" ger upp något som kostar magikern något. Det viktiga är att magikern erbjuder något som satan vill ha. Det kostar trots allt inte satan något att öppna dörren. Elrics svärd, Stormbringer, kräver bara själar, vilka som helst (och ibland råkar det vara någon som är nära Elric, och det är Elrics förbannelse att han har det där sväret).

Om det handlar om att offra ett liv för att få/ge ett annat liv... varför ska satan då bry sig om att magikern offrar någon som är magikern kär?
Om magikern ska välja på sin hustru eller sitt barn, så kan magikern lika gärna välja sig själv. Och då har inte satan någon tjänare längre.

Jag hade kunnat tänka mig en variant, där magikern skuldsätter sig mer och mer, och till slut står i jätteskuld till satan. Och att satan är som någon ohederlig ockrare, som bara låter skulden växa så att den blir mer och mer omöjligt... nästan... att betala igen. Så att magikern blir mer och mer skuldsatt, paranoid, rädd och aldrig vet när satan fått nog och överger magiker, eller riktar magin mot honom istället.