Om man spelar i Conans värld, vilka besvärjelser används av svartkonstnärerna?

[Doktor Laser]

Bara för att jag blev pepp av allt Conan-snack på sistone så tycker jag att det är läge för en systertråd till den om Conan-monster, men med fokus på trollpackor, häxmästare och alla andra sorters besvärjare som får barbarerna att darra i björnblöjorna!

Att slunga eldklot, 'magiska missiler' och andra flashiga glaskanonknep känns ju inte riktigt som deras grej, så vad gör de istället? Om vi fortfarande håller oss inom traditionellt rollspelstänk med fastslagna besvärjelser och/eller 'skolor', vilka typer av besvärjelser har de då tillgång till?
Och hur gör man med spelare som vill spela stygiska mystiker? Vilka knep kommer de att ha rockärmen?

Min första tanke går direkt till en klassisk stapelvara från Call of Cthulhu:
Kontakta/åkalla hiskelig varelse med outtalbart namn men sannolikt med någon sorts gorillaliknande utseende - för i nio fall av tio så ser Conan-demoner ut så. Såväl i novellerna som i serietidningarna så är det ju inte ovanligt att svartkonstnärerna har någon sorts vidunder i sin makt.

 

[Gamiel]

Har du sett White Zombie? Om inte finns den fri på Youtube, skulle säga att skurken där är en bra Conan svartkonstnär av den mer oflashiga skolan: med voodoo zombier, förmåga att frysa någon med blicken, giftkunskaper, en gam som familjari.

 

[Badmojo]

Kolla magin i Barbarians of Lemuria. Förbannelser, visioner, hallucinationer, illusioner, mental förslavning, åkallelser, nekromanti osv.

 

[Doktor Laser]

Har du sett White Zombie? Om inte finns den fri på Youtube, skulle säga att skurken där är en bra Conan svartkonstnär av den mer oflashiga skolan: med voodoo zombier, förmåga att frysa någon med blicken, giftkunskaper, en gam som familjari.

Jo, men det var bra länge sedan! Känns som att du är helt rätt ute där, dock. Mycket nekromanti, mental förslavning och ondskefulla djur som genomför ens vilja. Hypnotiska Bela Lugosi-gester känns väldigt passande, och rimmar på något sätt väl med hur magikern i exempelvis Fire & Ice jobbar också!

 

[Botulf]

Nu anknyter jag en del till tråden om monster i en Conan kampanj men tåls att upprepas

Ett återkommande tema i Howards verk är att svartkonstnärer, eller iaf de mäktiga, har kontroll över en något typ av monster/demon. Detta är svartkonstnärens ess i rockärmen och ett problem som måste besegras på något sätt. Antingen direkt våld eller att det har en svaghet som man måste utnyttja. Exempelvis silver, eld, artefakt som måste förstöras etc. Man ska dock inte gå för långt med sådana monster och bli lockad in i något CoC tänk, även om monster därifrån är en bra inspirationskälla. De måste gå att besegra. Om de inte går att besegra/kringås på något sätt alls så borde de inte vara viktiga för storyn.

Jag vill också tillägga av det ibland, som i fallet med svartkonstären Thoth-Amon (Phoenix on the sword) verkar ha sin makt knuten till en magisk ring. Han måste vara slav åt den som har hans ring tills han kan ta tillbaka den. Det verkar inte vara fallet med alla magiker, men det understryker temat att svartkonstnärer borde ha någon svaghet som går att utnyttja om de är mäktiga.

Någon form av demoniskt/övernaturligt ursprung är även förekommande hos vissa svartkonstnärer. Dessa borde dock vara tämligen unika.

Det finns även magiker som verkar vara av mindre osympatiska. Exempelvis Zelata i Hour of the Dragon som mer är en typisk häxa/shaman/siare som hjälper Conan. Men vars krafter verkar bestå av klassiskt siande, fjärrskådande, familiari djur etc.

De mindre mäktiga svartkonstnärerna som ska fungera som antagonister använder illusioner, alkemi (gift, sövande, hallucinationer etc), förbannelser, hypnotiserande. Inte så flashy men stämningsfullt.

 

[JohanL]

Thulsa Doom i filmen kör hypnos (Conan klarar sitt saving throw) kan förvandla sig till en orm ("Evil Overlord List #34: I will not turn into a snake. It never helps") och kan förvandla en orm till en giftig pil, och det är rätt mycket det.

 

[Magnus Seter]

Oj, det var en bra tråd! Mina tankar kommer från Marvel-Conan.

Jag skulle säga mycket illusioner och giftgaser. Förvrida folks sinnen. Fjättra fiender rent fysiskt.

Och förvandla sig själv till nått stort djur, en enorm orm eller en björn eller nått sånt.

Och att kanske läsa tankar. Och att se saker i forntiden och i framtiden.

Och att förlänga sitt liv förstås!

 

[entomophobiac]

"Bid him fetch horses, Khemsa," she whispered.
"No need of that," answered the Rakshsha. Lifting his voice slightly he spoke to the guardsman. "I have no more use for you. Kill yourself."
Like a man in a trance the warrior thrust the butt of his spear against the base of the wall, and placed the keen head against his body, just below the ribs. Then slowly, stolidly, he leaned against it with all his weight, so that it transfixed his body and came out between his shoulders. Sliding down the shaft he lay still, the spear jutting above him its full length, like a horrible stalk growing out of his back.

(Från The People of the Black Circle)

Skulle säga att magi i Conan är rätt mystisk. Viktigt är att exakt samma sak inte förekommer två gånger (förutom jätteormar), utan att varje svartkonstnär väver sina egna formler.

Men det är mycket frammanande av väsen från andra (sällan nämnda) existensplan, eller bindande av väsen som härstammar från svunna tider. Jätteapor och jätteormar. Onämnbara vidunder.

Förekommer också en del rena trick. Typ att slänga glober med giftig rök eller dra i ett sidenband som öppnar en fallucka. Något som suddar ut var gränsen går mellan "fiffig ränksmidare" och "svartkonstnär".

 

[Magnus Seter]

Förekommer också en del rena trick. Typ att slänga glober med giftig rök eller dra i ett sidenband som öppnar en fallucka. Något som suddar ut var gränsen går mellan "fiffig ränksmidare" och "svartkonstnär".

Så jävla bra! Så halv-magiska föremål och sånt som puttrar och ger ifrån sig dofter och rök och sånt. Det förknippar jag med Conan.

 

[JohanL]

Något som suddar ut var gränsen går mellan "fiffig ränksmidare" och "svartkonstnär".

Påminner mig om Charles le Sorcier i Lovecraft, som har utslungat en dödsförbannelse mot en hel släkt genom generationerna, men eftersom han inte egentligen har den kraften mördar dem personligen för hand med hjälp av en lönngång i stället (han är odödlig; han kan bara inte förbanna folk).

 

[entomophobiac]

Påminner mig om Charles le Sorcier i Lovecraft, som har utslungat en dödsförbannelse mot en hel släkt genom generationerna, men eftersom han inte egentligen har den kraften mördar dem personligen för hand med hjälp av en lönngång i stället (han är odödlig; han kan bara inte förbanna folk).

Underbar referens!

Tycker det bidrar en hel del till känslan i Conan att det inte alltid är uppenbar magi. Förutom när det är det, som med Khemsha-exemplet ovan. The Alchemist är ju verkligen ett exempel på samma sak, just att det absolut finns övernaturligheter ("The Elixir of Life"), men att det i slutänden ändå är en stackars jeppe som måste leva en halv evighet för att kunna utföra sin synnerligen långsinta hämnd (och sen snubbla på mållinjen...).

 

[Doktor Laser]

Riktigt bra grejor, så här långt!

Tycker att det är värt att snegla på andra svartkonstnärer i Howards historier också - även om de inte har en direkt Conan-koppling så rör de sig ju ofta inom samma genre med liknande stilgrepp. Solomon Kanes polare N'longa, exempelvis, som även han listat ut hur man använder förtrollade pinaler såsom Salomos stav, han kommunicerar med djur och andar, samt om jag inte missminner mig, kan förflytta sitt sinne in i andras kroppar i bästa Asenath Waite-stil.
Sedan har vi besvärjaren Saul Stark i Black Canaan, som också jobbar hårt med hypnotiska kontrollknep, samt, min favorit i sammanhanget: att genom någon mystisk ritual förvandla sina hypnotiserade slavar till förfärliga alligatorhybridmänniskomonster - "put 'em in the swamp" som skräckslagna vittnen uttrycker det.

 

[JohanL]

En grej med trolldom i Conan är att det är omanligt, så det passar bra med saker som giftgas, hypnos, sömnbesvärjelser, ormframmaning och annat som är precis vad barbarhjälten inte använder och därför hjälper till att teckna hans karaktär som i opposition till detta och någon som löser problem med maskulina och ociviliserade metoder.

 

[Badmojo]

Det borde inte vara svårt att göra ett enkelt tredjepartssupplement till DoD23 för att spela i en "Conan-ish"-S&S-setting.

Tycker DoD-reglerna borde funka utmärkt; in med några specifika ursprungsförmågor som ersätter släktesditon iom att alla är människor, några nya mer onda magiskolor än default fantasy, och så en bunt monster mer passande för genren. Settingen kan vara vag så kan man spela i Hyboria, Thule eller vad som helst.

Kör!

Allra bäst vore väl en riktig Conanlicens till Fria Ligan för Dragonbane om de är intresserade, men den har väl Modiphious nyligen fått och Funcom har ju köpt Fredrik Malmbergs bolag, så kanske lite mer trögråddat numera med sådant?

 

[JohanL]

Det borde inte vara svårt att göra ett enkelt tredjepartssupplement till DoD23 för att spela i en "Conan-ish"-S&S-setting.

Möjligen det där att man får lägga till men inte ta bort regler? Men det kan ju skrivas så att man inte överträder det, i stil med ”de här nya magiskolorna är mycket vanligare”, ”i det här spelet spelar alla människor men i stället har olika mänskliga folkslag olika förmågor” eller ”yrke X är ovanligt och behöver SLs godkännande”.

 

[Badmojo]

Möjligen det där att man får lägga till men inte ta bort regler? Men det kan ju skrivas så att man inte överträder det, i stil med ”de här nya magiskolorna är mycket vanligare”, ”i det här spelet spelar alla människor men i stället har olika mänskliga folkslag olika förmågor” eller ”yrke X är ovanligt och behöver SLs godkännande”.

Precis så.

 

[entomophobiac]

Allra bäst vore väl en riktig Conanlicens till Fria Ligan för Dragonbane om de är intresserade, men den har väl Modiphious nyligen fått och Funcom har ju köpt Fredrik Malmbergs bolag, så kanske lite mer trögråddat numera med sådant?

I europa är Conanberättelserna av Howard public domain. Funcoms förvaltade “Conanlicens” är Mickey Mouse-juridik.

 

[JohanL]

I europa är Conanberättelserna av Howard public domain. Funcoms förvaltade “Conanlicens” är Mickey Mouse-juridik.

Det är inte fullt så enkelt. Texterna är Public Domain, men samtidigt finns det ett varumärke som ägs. På tal om Mickey Mouse, alltså - visst, du kan återutge Steamboat Willie eller till och med göra nytt, men du kan inte använda någon senare produktutveckling, och du måste vara försiktig med marknadsföringen. Du kan sälja ett Nalle Puh-mjukisdjur, men inte ett som ser ut som Disneys design. För Conans del motsvarar det att du kan ge ut Pubic Domain-texterna, men att du (eventuellt) inte kan använda estetiken från Frazetta eller Marvel, vilket kan försvåra att göra ett Conan-spel som folk tycker känns som Conan. Det är också möjligt att du inte kan ge ut ett rollspel som marknadsför sig med namnet "Conan" eftersom det är ett varumärke. Allt det här kommer att handla om specifika teknikaliteter och skilja sig mellan länder.

 

[entomophobiac]

Allt det här kommer att handla om specifika teknikaliteter och skilja sig mellan länder.

Mickey Mouse-juridiken är den sida av det jag har svårt för, eftersom det inte gynnar någon överhuvudtaget utan bara är ett sätt att fortsätta tjäna pengar på andras arbete. I Howards fall extra mycket så, eftersom han inte har några levande ättlingar överhuvudtaget. Att ge varumärkesägandet konstgjord andning på det sätt Disney (och många många andra därefter) gjort är fult, och det är jag knappast ensam om att tycka.

Att målningar och teckningar lever vidare är något annat.

EDIT: Sen blir det här ju totalt meningslös ventilering, för det lär inte vara någon som slutar med det.

 

[Gamiel]

Skulle säga att Jaffar från Disneys Aladdin är en bra Conan svartkonstnär. Han har en massa mystiska kunskap, kan hypnotisera, fjärrskåda, förklä sig rejält, har alkemiska rökbomber, och en människosmart papegoja som familjari/underhuggare. Samtidigt så tycks mycket av de han gör kräva tillbehör som hans ormstav eller den rejäla apparaturen han använde för att fjärskåda. Han är inte någon som kastar eldkvastar eller slåss mot sina motståndare utan försvinner genom rök och hemliga gångar för att attackera genom underhuggare eller list.