Det är ju lite olika spelledare och så, men oftast finns det någon typ av övergripande uppdrag och rollpersonerna skapas för att passa det uppdraget ("ta er från punkt A till B" eller "lös mordmysteriet"). De får ganska mycket utrymme ändå, speciellt i längre kampanjer. Som SL gillar jag små pratscener där de berättar i karaktär om sina bakgrunder eller kulturer. Lägereldsscener. Det brukar ta ett tag innan gruppen blir bra på att komma in i dem, däremot.
När jag försökte få det mer samtidigt, med en massa olika alternativ och ingen direkt uppdragsgivare eller tydligt mål en gång, så kände sig spelarna lite handlingsförlamade. Då skapade jag en karta med alla dessa "sidequests" de hittat tydligt uppmärkta, ungefär som i ett datorspel, och strukturerade upp det så att de efter varje löst uppdrag fick rösta om vilken de skulle ta härnäst. Det uppskattades. Uppdragen kunde vara knutna till personliga frågor och kontakter, eller vara mer allmänna (någon främling som ber om hjälp, t ex).