1. Vilka genrer, teman osv tycker du om i rollspel men inte i andra medier (film, böcker, tv-spel osv)?
2. Vilka genrer, teman osv som du tycker om i annat (t ex film eller tv-serier) men inte i rollspel?
Hur kommer det sig, tror du?
1. Jag har svårt för kärleksfilmer, och kritiserar ofta när något som annars är coolt slänger in klyschig romans "bara för att". Typ att i många filmer ska actionhjälten självklart få tjejen i slutet. Det finns undantag, några kärleksfokuserade filmer jag gillat. Men många sådana där klassiska kärlekshistorier ger jag inte mycket för. Däremot i min rollspelsgrupp är jag känd för att ofta blanda in romantiska intriger. Som SL kanske jag ber mina vikingar att hämta jarlens brud åt honom, eller låter skurken motiveras av ohälsosam svartsjuka, eller bara rakt av föreslår att vi ska spela Thirsty Sword Lesbians. Som spelare kan jag verkligen inte tacka nej till romantiska sideplots, flörtar en SLP med min rollperson så är det en viktig SLP nu och jag kommer inte låta SL släppa det. Den längsta Eon-kampanjen jag spelat i har under en lång tid i stort sett drivits av min RPs förälskelse i en annan RP (som både dött, blivit återupplivad och gått över till skurkarna - men det hindrar inte min RP från att tråna!). Skillnaden kan vara att jag ofta tycker romans i film och böcker är oerhört förutsägbar och heteronormativ. Rollspel är ofta mer oförutsägbart pga interaktionen mellan spelarna och SL, + jag kan göra det mer queert om jag vill.
2. Jag har noterat att jag tycker väldigt mycket om science fiction i annan media: böcker, tv-spel, film... Star Trek, Mass Effect, Arrival, 1984, Aniara, osv. Stort fan av genren! Men jag har aldrig lyckats uppnå samma känsla i rollspel. Jag har försökt: vi har spelat Coriolis, två olika sorters licenserade Star Trek-rollspel och Lasers & Feelings. Det kan vara kul och underhållande, men den där förundran och fascinationen slår mig aldrig. Det kan vara för att en stor del av vad jag gillar i Sci-fi är utforskandet av märkliga idéer och det mänskliga psyket (som i Arrival, Dark City) eller surrealistiska upplevelser och overklighetskänslor (som i Annihilation, Paprika). Båda känns svåra att få till i rollspelsformat. Därav blir SF-rollspel ofta "fantasyspel fast i rymden"... Vilket förstås kan vara kul, men inte lika fantastiskt som konstig sci-fi som verkligen får mig att tänka. Jag har hört att Shock: Social Science Fiction borde passa mig, men har ännu inte fått möjligheten att testa.
2. Vilka genrer, teman osv som du tycker om i annat (t ex film eller tv-serier) men inte i rollspel?
Hur kommer det sig, tror du?
1. Jag har svårt för kärleksfilmer, och kritiserar ofta när något som annars är coolt slänger in klyschig romans "bara för att". Typ att i många filmer ska actionhjälten självklart få tjejen i slutet. Det finns undantag, några kärleksfokuserade filmer jag gillat. Men många sådana där klassiska kärlekshistorier ger jag inte mycket för. Däremot i min rollspelsgrupp är jag känd för att ofta blanda in romantiska intriger. Som SL kanske jag ber mina vikingar att hämta jarlens brud åt honom, eller låter skurken motiveras av ohälsosam svartsjuka, eller bara rakt av föreslår att vi ska spela Thirsty Sword Lesbians. Som spelare kan jag verkligen inte tacka nej till romantiska sideplots, flörtar en SLP med min rollperson så är det en viktig SLP nu och jag kommer inte låta SL släppa det. Den längsta Eon-kampanjen jag spelat i har under en lång tid i stort sett drivits av min RPs förälskelse i en annan RP (som både dött, blivit återupplivad och gått över till skurkarna - men det hindrar inte min RP från att tråna!). Skillnaden kan vara att jag ofta tycker romans i film och böcker är oerhört förutsägbar och heteronormativ. Rollspel är ofta mer oförutsägbart pga interaktionen mellan spelarna och SL, + jag kan göra det mer queert om jag vill.
2. Jag har noterat att jag tycker väldigt mycket om science fiction i annan media: böcker, tv-spel, film... Star Trek, Mass Effect, Arrival, 1984, Aniara, osv. Stort fan av genren! Men jag har aldrig lyckats uppnå samma känsla i rollspel. Jag har försökt: vi har spelat Coriolis, två olika sorters licenserade Star Trek-rollspel och Lasers & Feelings. Det kan vara kul och underhållande, men den där förundran och fascinationen slår mig aldrig. Det kan vara för att en stor del av vad jag gillar i Sci-fi är utforskandet av märkliga idéer och det mänskliga psyket (som i Arrival, Dark City) eller surrealistiska upplevelser och overklighetskänslor (som i Annihilation, Paprika). Båda känns svåra att få till i rollspelsformat. Därav blir SF-rollspel ofta "fantasyspel fast i rymden"... Vilket förstås kan vara kul, men inte lika fantastiskt som konstig sci-fi som verkligen får mig att tänka. Jag har hört att Shock: Social Science Fiction borde passa mig, men har ännu inte fått möjligheten att testa.
Last edited: