Lag och ordning

[rollspelspiraten]

Ujujuj va jag har suttit inne med somliga av mina karaktärer. För min del har fängelsevistelsen tillsammans med mina medspelare blivit ett äventyr i äventyret. Tokroligt!

 

[Quadrante]

Fördomsprofilen är väl att de flesta är äventyrsgrupper utan närmare relation till sin omgivning. Outsiders, ensamvargar eller främlingar. Personer som kan agera utan risk för konsekvenser för någon de bryr sig om … även att de sällan bryr sig om någon utanför egna gruppen.

 

[Tarsus]

I ett förmodernt samhälle, inklusive till exempel Vilda Västern, så är det väl mer sannolikt att vanligt folk som bönder eller småstadsbor tar saken i egna händer om någon stjäl eller mördar. En typisk bonde under antiken och medeltiden kunde mycket väl dra ut i krig under sommaren.

 

[JohanL]

vid andra tillfällen tror de att de kommer få livstid för nedskräpning.

Vilket ju inte är sant ens i Paranoia (där är det dödsstraff).

 

[JohanL]

Fördomsprofilen är väl att de flesta är äventyrsgrupper utan närmare relation till sin omgivning. Outsiders, ensamvargar eller främlingar. Personer som kan agera utan risk för konsekvenser för någon de bryr sig om … även att de sällan bryr sig om någon utanför egna gruppen.

Och som de flesta fördomar stämmer det i hygglig utsträckning.

En av de briljanta sakerna i Jackals är att ett av målen är att sluta vara murderhobos.

 

[Mogger]

I ett förmodernt samhälle, inklusive till exempel Vilda Västern, så är det väl mer sannolikt att vanligt folk som bönder eller småstadsbor tar saken i egna händer om någon stjäl eller mördar. En typisk bonde under antiken och medeltiden kunde mycket väl dra ut i krig under sommaren.

Och intressant nog gav detta samhällen som var rätt laglydiga. Varken "vilda" västern eller "mörka" medeltiden var speciellt vild eller mörk.

 

[Genesis]

I ett förmodernt samhälle, inklusive till exempel Vilda Västern, så är det väl mer sannolikt att vanligt folk som bönder eller småstadsbor tar saken i egna händer om någon stjäl eller mördar. En typisk bonde under antiken och medeltiden kunde mycket väl dra ut i krig under sommaren.

Även till exempel svenskt 1800-tal bör väl betraktas som förmodernt här. Gör du något fel är första instansen pryglibg av husbonden, sedan kyrkogukt, därefter fjärsman (som bara är en av de lokala bönderna som är vald till årets fjärdingsman), sedan länsman (och först här kommer någon sorts statlig representant in, men länsman har ju mest några fjärdingsmän med sig, och kanske om det bor en soldat i närheten), och om det inte täcker kallar man in armén, typ. Någon polisstyrka finns inte utanför städerna.

 

[Genesis]

Fördomsprofilen är väl att de flesta är äventyrsgrupper utan närmare relation till sin omgivning. Outsiders, ensamvargar eller främlingar. Personer som kan agera utan risk för konsekvenser för någon de bryr sig om … även att de sällan bryr sig om någon utanför egna gruppen.

Fast om de är främlingar är de ju sjukt utsatta. Bråkar du med drängen, bråkar du med bonden, och bråkar du med bonden, bråkar du med socknen. Alla i området skyddar och hjälper varandra, och den som är svag står under någons beskydd. Men ett gäng främlingar beskyddas inte av någon och ses automatiskt på med misstänksamhet.

Det är ju liksom inte så att man måste bevisa att de är skyldiga för att straffa dem. Frågan är ju bara om det inte är bäst att prygla dem och skicka dem från byn. Det räcker att något dåligt händer för att man ska anta att de har något med det att göra. Så man kan göra bästa heisten, bryta sin in och inte lämna några spår alls, och man blir fortfarande hängd, för de BEHÖVER inga bevis; det är inte så rättssystemet funkar. Och det är ju här man ångrar att man satte Karisma som dumpstat.

Så ett förslag på mekanik är att använda Karisma. När något dåligt inträffar i närheten och man är en främling är det Karisma som avgör om man blir anklagad. Eventuella bevis kan ju påverka slaget, men även i frånvaron av dessa, och även om rollpersonerna är oskyldiga, så bör väl en främling med låg Karisma ligga riktigt brunt till.

 

[afUttermark]

Även till exempel svenskt 1800-tal bör väl betraktas som förmodernt här. Gör du något fel är första instansen pryglibg av husbonden, sedan kyrkogukt, därefter fjärsman (som bara är en av de lokala bönderna som är vald till årets fjärdingsman), sedan länsman (och först här kommer någon sorts statlig representant in, men länsman har ju mest några fjärdingsmän med sig, och kanske om det bor en soldat i närheten), och om det inte täcker kallar man in armén, typ. Någon polisstyrka finns inte utanför städerna.

Men om det är husbonden som gör fel? Eller när länsman är ett as vem gör något då?
Jo då får äventyrarna kliva in och ställa allt till rätta.

 

[Quadrante]

Men om det är husbonden som gör fel? Eller när länsman är ett as vem gör något då?
Jo då får äventyrarna kliva in och ställa allt till rätta.

Sen hängs de för att någon skadat ens kusin.

 

[afUttermark]

Sen hängs de för att någon skadat ens kusin.

Är det länsman som hängs för att han skadat äventyrarens kusin?

 

[God45]

Mycket av det som pratas om nu beror på spel och spelstil. Är det WFRP? Då kommer vi bli fucked upp om vi bråkar med rättvisan, ens i en liten by. Är det D&D 5e? Det är jobbigt nivå 1-3 men efter det dödar jag personligen drakar och mitt svärd kostar lika mycket som en liten stad, vad fan ska polisen göra? Hade de kunnat döda mig hade de kunnat döda draken själva och då hade jag inte behövts. Är det Exalted? Då är knappt hela större städers stående arméer ett problem.

 

[Rickard]

Shadowrun har någon form av mekanism för detta i Notoriety, ett värde likt Street Cred som går upp om rollpersonerna är lite väl våldsamma e.dl. Det kan leda till mer mediabevakning av deras runs och det kan leda till sämre betalt eller att de helt enkelt inte får uppdrag.

Känns lite bakvänt att inte få uppdrag, eftersom det är huvudprincipen i Shadowrun.

Fast att ha en mätare och skriva upp de saker som gjort att mätaren höjts är inte så dumt. Jag själv brukar ha Rykte i mina spel som ökar oavsett om det är bra eller dåliga handlingar som rollpersonerna gör. Som en konsekvens (eller som en anledning) av en handling kan de bli igenkända och då tittar jag på listan över saker de gjort och för in det i spel.

 

[luddwig]

För min del har ordningsmakten ofta varit närvarande i rollspel, ibland som en allierad, ibland som en motståndare och ibland bara som en påminnelse om att allt inte är tillåtet. Som spelledare har jag aldrig använt några särskilda mekaniker för ordningsmakten. Jag har heller aldrig känt något behov av sådana, men det skulle vara intressant att testa.

 

[God45]

Känns lite bakvänt att inte få uppdrag, eftersom det är huvudprincipen i Shadowrun.

Fast att ha en mätare och skriva upp de saker som gjort att mätaren höjts är inte så dumt. Jag själv brukar ha Rykte i mina spel som ökar oavsett om det är bra eller dåliga handlingar som rollpersonerna gör. Som en konsekvens (eller som en anledning) av en handling kan de bli igenkända och då tittar jag på listan över saker de gjort och för in det i spel.

I praktiken får man farliga uppdrag. Liksom, är du bränd i Nordamerika får man åka till Irland eller Amazonas eller något annat helveteshål.

 

[Girighet]

Många här skriver att de har använt ordningsmakten på olika sätt om rollpersonerna går för långt eller är klantiga. Men är detta något spelen ni spelat uppmanat eller gett information om eller är det ni själva som fattat de besluten efter ert egna sinne för världens logik?
Både när jag spelat och SLat tidigare så har jag inte haft detta i åtanke utan fokuset legat på gruppen och andra fraktioner där ordningsmakten av någon anledning inte varit en av dem. Hade jag tänkt på detta tidigare tror jag spelandet blivit roligare.
Allt kan förstås inte så i regelboken men hade nog uppskattat att det stod mer om konsekvenser av sitt handlande i världen. Ibland kan det finnas listor på olika straff men det är kanske jag som är korkad men har inte riktigt kopplat detta till hur det ska användas i spel.

 

[lupmet]

Känns lite bakvänt att inte få uppdrag, eftersom det är huvudprincipen i Shadowrun.

Precis. Lös inte äventyret/uppdraget genom att gå in i receptionen med väskorna fulla med vapen och luften full med bly. Det blir ditt sista uppdrag i så fall och du kan pensionera rollpersonen – eller tvingas spela flera äventyr där du bygger upp ditt rykte igen under ett nytt alias.

 

[God45]

Precis. Lös inte äventyret/uppdraget genom att gå in i receptionen med väskorna fulla med vapen och luften full med bly. Det blir ditt sista uppdrag i så fall och du kan pensionera rollpersonen – eller tvingas spela flera äventyr där du bygger upp ditt rykte igen under ett nytt alias.

Det beror på spelstilen dock. Kör man Pink Mohawk ska man göra så. Kör man Mirror Shades ska man inte.

 

[Genesis]

Många här skriver att de har använt ordningsmakten på olika sätt om rollpersonerna går för långt eller är klantiga. Men är detta något spelen ni spelat uppmanat eller gett information om eller är det ni själva som fattat de besluten efter ert egna sinne för världens logik?
Både när jag spelat och SLat tidigare så har jag inte haft detta i åtanke utan fokuset legat på gruppen och andra fraktioner där ordningsmakten av någon anledning inte varit en av dem. Hade jag tänkt på detta tidigare tror jag spelandet blivit roligare.
Allt kan förstås inte så i regelboken men hade nog uppskattat att det stod mer om konsekvenser av sitt handlande i världen. Ibland kan det finnas listor på olika straff men det är kanske jag som är korkad men har inte riktigt kopplat detta till hur det ska användas i spel.

Inte min spelstil, så jag har inga konkreta erfarenheter. Men som sagt, i en förmodern miljö föreslår jag ett Karisma-slag, modifierat med typ:

• Finns det några indicier på att de faktiskt gjort det?
• Finns det några indicier på att någon annan är skyldig?
• Är de främlingar på platsen?
• Är det ett stort eller litet samhälle?
• Har något annat dåligt hänt nyligen?

I ett sådant samhälle behövs ingen mekanik för att ordningsmakten utreder vem som är skyldig, för det är inte så det funkar.

I ett mer modernt samhälle blir det ju mer komplicerat, och du behöver typ notera lösa trådar, gissar jag. Typ kanske:

• Gör ett streck varje gång någon lämnar något spår. Fler streck för allvarliga saker, många streck för våld.
• Slå regelbundet mot totalen. Lyckat: Någon är efter dem. Eskalera nivån (Typ utredning av folk och saker inblandade i fallet, utfrågning av rollpersonerna, arrestering). Misslyckat: Sudda ut några streck.

 

[lupmet]

Många här skriver att de har använt ordningsmakten på olika sätt om rollpersonerna går för långt eller är klantiga. Men är detta något spelen ni spelat uppmanat eller gett information om eller är det ni själva som fattat de besluten efter ert egna sinne för världens logik?

Utöver de som nämnts kommer jag inte på någon mekanik, antagligen eftersom det är något som beror så mycket på kampanjen och hur gruppen vill att det fungerar. Det går att bluffa sig in förbi sekreteraren och få några minuter att söka igenom borgmästarens kontor efter komprometterande material eller så smyger man sig in på natten och har en timme på sig. Jag tror den absoluta majoriteten av alla rollspelare väljer det senare som ren ryggmärgsreflex och det samma gäller regelkonstruktörer och därför finns det sällan mekanismer för att motarbeta detta beteende. Det är en så integrerad del i rollspelandet.

Men för att vara lite konstruktiv: hur skulle ett sådant system se ut? Vad är konsekvensen av ett högt värde i "Kriminalitet"? Betyder det bara att de får svårare att övertyga folk (minus på Övertala – men bonus på Hota) eller förväntas det bli så att ett äventyr kan plötsligt handla om att fly staden? Jag tror det ger en bra ingång till vad som ger plus och minus. Personligen gillar jag att Western har delat upp det i Heder och Berömmelse, du är superkänd men vad är det du är superkänd för? Jag hade föredragit ett system med flera parametrar.